Citat:
Ja du, samma tanke har slagit mig!
Om man nu har flera miljarder i pluskan, varför i helvete skakar man inte fram en egen ubåt som håller måttet/är certifierad för dyket i fråga.
I stället sätta sig i lilla Titan, en tandkrämstubsliknande hemmabyggd ”ubåt”… å lägga upp ca 2,5 mille för detta…
Bortom mitt förstånd…
Om man nu har flera miljarder i pluskan, varför i helvete skakar man inte fram en egen ubåt som håller måttet/är certifierad för dyket i fråga.
I stället sätta sig i lilla Titan, en tandkrämstubsliknande hemmabyggd ”ubåt”… å lägga upp ca 2,5 mille för detta…
Bortom mitt förstånd…
Och hur skulle den certifieringen gå till då ?
Vem vill bygga en så pass stor tryckkammare som man kan ladda med typ 400 bar eller rentav 1100 bar ?
Det kan bara göras i bergrum förstås. Och om din ubåt imploderar - hur reparerar du tryckkammaren efteråt ?
Dessa ubåtar kan aldrig bli något annat än prototyper. Och kommer aldrig att dra in så mycket pengar, att det motiverar kostnaderna.
De kan bara dyka rakt ner och upp igen, något arbete kan de inte utföra mer än att plocka upp prover från bottnen för forskningsändamål
Citat:
Dock är det lätt att låta sig bli grundlurad av hypen kring kolfibern. Den har nästan identiska egenskaper som glasfibern men är lättare.Man skulle kunna to att man ville göra rotorbladen till vindkraftverken i kolfiber, men man har helt gått all-in på glasfiber. Troligen på grund av att vikten inte är så viktig i dessa sammanhang.
Rotorbladen snurrar ju ändå även om de är 40-50 % tyngre.
Citat:
Det är inget man bygger hemma i garaget nej. Mängder av försök har gjorts. Och i början av ubåtsbyggareran i de militära flottorna hände många olyckor. Ubåtarna var rena dödsfällorna och många omkom.Batyskafen Trieste fick sin stålkula gjuten i Tyskland av Krupps. Flera veckor tog sedan bearbetningen av denna, och den kan ha haft så pass god precision som 0,05 mm.
Ett flertal jiggar, riggar och ställningar fick byggas så att hålen för fönsterna kunde tas upp.
Fönsterna var koniska bitar av akrylglas och tätades enbart av trycket utanför.
De bägge piloterna lär ha varit besvikna över att utsikten genom de små hålen var så pass begränsad som den var.
Under sig hade Trieste en cirka 20 meter nånting av en grov kätting hängandes ner. Det gjorde att hon kom i jämvikt precis ovanför bottnen. Hade de sänkt henne för fort på slutet hade hon kunnat fastna i leran och aldrig kunnat stiga upp igen.
Trieste fick sitt namn efter staden Trieste, Italien, som ställde upp med logistiken kring det första dyket och expeditionen i Medelhavet.
Jaques Piccard hade problem med sponsringen, USA och UK var från början intresserade av att investera, och ta credd, men det hade visst gått trögt då.
Trieste var för tung för att lyftas ombord ute till sjöss, utan fick bogseras ut till dykplatsen.
En del konstiga men inte oförklarliga anomalier inträffade under dyken. Piccard hade valt fotogen eller dieselolja som "flöte"- Det står olika i olika böcker, antingen var det bensin, fotogen eller dieselolja. Det viktigaste var att det måste vara en vätska som är lättare än vatten. Och som dessutom var helt inkompressibel. Dykningen inleddes med att man släppte ut lite av fotogenen. När man började att dyka hade fotogenen en för hög temperatur uppe vid ytan. Det gjorde att denna svalnade efterhand som de sakta kom allt djupare ner, flytkraften hos fotogenen avtog och Trieste började att accelerera allt snabbare mot bottnen.
Med att kalkylera krympningen av fotogenlasten pga temperaturfallet så släppte man ut motsvarande i barlast av stålkulor.
De var förberedda på detta genom att ha gjort upp tabeller över det förväntade beteendet.
Man hade till och med mätt densiteten hos fotogenen vid olika temperaturer med stor noggrannhet.
När bottnen hade nåtts så släpptes en del av barlasten av, och hon kunde börja stiga igen.
En del bensin, fotogen whatever gick förlorad i processen på varje dyk. Men det var antagligen helt försumbart.
Till en början var pentan och/eller isopentan förstahandsvalet, pga dess låga densitet
på bara 0,62 kg/dm3.
Men dess låga kokpunkt och flampunkt var till nackdel.
Kom ihåg att det fanns en del syrgas också ombord på Trieste.
Så det framgår inte om det fanns andra kandidater, tex pentan + hexan, eller hexan + heptan,
etc.
Istället för stålkulor så funderade man en hel del på kvicksilver som barlast
__________________
Senast redigerad av DrSvenne 2023-06-25 kl. 02:52.
Senast redigerad av DrSvenne 2023-06-25 kl. 02:52.
