Citat:
Ursprungligen postat av
Reviews
Mordförsöken avser de gånger J försökte elda? Hon vägrade delta, ska väl tilläggas. - Att gå till polisen, vore det ett alternativ med vetskap om att hennes eget hus kunde stå i brand vilken dag som helst? M är inte den enda som undvek att berätta, minst två till har vetat om ett av mordförsöken. J:s ex säger han med, att han var rädd.
Underliggande hot, ja. Rädd och chockad hela bilfärden. Ville vare sig bära eller sätta sig i bilen men blev ombedd av en bestämd J. Henne säger ingen emot utan vedergällning.
Nej, hon satt i bilen under tiden, tittade upp och såg eldsflammor.
Ja, det var vedervärdigt. Modet övervinner inte alltid rädslan, tyvärr.
Avtrubbad, avstängd (trots två skratt), likgiltig, tom. Alla reaktioner har sina förklaringar, ibland svårförståeliga för omgivningen. Att moralisera och döma är enkelt, men handlar mest om oss själva och vår egen frustration.
Håller inte alls med om känslokyla, däremot avstängdhet. Osäker på exakt vad som hade krävts i fråga om ledsenhet och ånger.
Extremt manipulerad, vill jag påstå. Utan tvivel.
Ja, jag menar dom två bränderna. Skillnaden mellan hennes ex och M är väsentlig. Hennes ex har fått det berättat för sig efter att dom slutat umgås. M visste i detalj, var och när det skulle ske, vilka saker som användes för att tända på, och var hon inte fysiskt med så var hon delaktig i diskussionen precis innan och satt med J s telefon och väntade på att J skulle komma tillbaks. Likadant med den andra branden, hon visste detaljerna och det går inte ens att utesluta att hon fysiskt var med. Efter bränderna umgicks hon med J och skrattade åt hatlåten som skrevs om T trots att hon visste att J ville ha ihjäl henne.
Återigen köper du Majas berättelse rakt av. Att hon inte är sanningsenlig är fastslaget. Så varför ska vi tro på just dessa delar att hon var rädd, chockad, traumatiserad och avstängd, när rättsläkaren som har utbildning och träffat mängder av liknande personer innan, säger motsatsen om henne?
Du skriver att det är lätt att moralisera och döma och det skulle då handla om vår egen frustration. För mig är det totalt motsatsen. Det är inte alls trivsamt att komma fram till att M gjort detta av egoistiska skäl och att hon är empatistörd. Det är en otrevlig vetskap att folk faktiskt kan göra så här onda saker. Det hade varit betydligt lättare för mitt sinne att komma fram till att hon gjort detta av rädsla för att skydda sig själv.