Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Uppenbarligen betedde sig Johanna riktigt illa mot flertalet av sina ex och fd vänner. Ibland lämnade vännerna J och ibland lämnade J vännerna eller exen. M är hennes enda långvariga vän som hängt kvar i vått och torrt. Tror du att hon stått vid J s sida och sprungit hennes ärenden i över två års tid pga rädsla för att J ska göra henne illa, eller att J ska dumpa henne som vän?
Nej, jag tror inte hon "stannade kvar" av rädsla (H och F stannade inte heller kvar p g a rädsla), utan för att hon ville. Jag tror att båda var lite av "knäppgökar", inte i bemärkelsen onda och elaka utan snarare kanske lite konsekvenslöst barnsliga. Några har vittnat om att de hade "udda" påhitt.
Det
goda gjorde att hon hade överseende med Js lynnighet och att hon anpassade sig för att inte reta upp J, tror jag. Jag tror även att hon hade full koll på i vilka lägen hon ostraffad kunde gå emot J.
Hennes beskrivning av sina känslor runt bränderna tror jag är ärliga, att hon känt obehag och att det skrämt henne, men jag tror inte hon direkt var rädd för sin egen säkerhet. Troligtvis var hon dock rädd för att berätta för någon för att inte dra på sig Js förbannelse, kanske bli lämnad och senare bli måltavla. Att hon inte flydde tror jag främst berodde på att det goda trots allt ändå övervägde.
Citat:
Det går inte att blunda för att M hade många vägar att välja på. Hon hade ett skyddsnät i grunden, i form av psykologhjälp och olika stödprogram. Hon hade en till synes väldigt stöttande familj som förlät henne trots alla övertramp. Hon hade flera andra vänner som hon valde att inte spendera särskilt mycket tid med. Hon hade skolkamrater och var leadsinger i ett band.
Som vuxen med förmåga till överblick och konsekvenstänk kan vi, liksom Ms föräldrar, klart se flera olika möjligheter och alternativ. Jag är övertygad om att Ms föräldrar gjort allt de kunnat för att presentera och föreslå men att M inte varit mottaglig då hon själv inte kunnat se dem. För henne tror jag inte att det funnits något reellt alternativ, antingen följer hon J eller faller hon tillbaka till mörkret.
Citat:
Att jämföra detta med en kuvad kvinna i en destruktiv parrelation hade nog fått många utsatta kvinnor att sätta kaffet i halsen. (Nu vet jag inte om du gjort just den jämförelsen).
Nej, det har jag för lite kunskaper om. Men när jag läst vad bl a Notknapparen skrivit kan jag mycket väl tänka mig att J vävt in M i ett nät som bundit henne än starkare, men jag tror inte att J blivit elakare mot M ju längre tiden gått. Däremot är jag ganska övertygad om att J sakta men säkert vridit Ms kompassnål så att mer och mer blivit normaliserat.
Citat:
Maja har gjort aktiva val i flera års tid. Hon valde på eget initiativ att hänga med Johanna trots att hon visste att hon ville ha ihjäl T och många därtill. Hon har åtminstone bevittnat två mordförsök. Hon har varit delaktig i skadegörelser, inbrott, plankningar, samt att jaga ifatt Tove tidigare. Nån timme innan mordet gick hon själv fram till en vakt och ville få T utkörd. Så sent som 30 min innan mordet varnade *lbin T för Maja.
Skadegörelse, inbrott och plankningar minns jag inte att hon själv berättat om. Dock är det sådant jag kan se som möjligt att de triggat varandra till, lite tonårsspänning utan konsekvenstänk.
Bränderna tror jag skrämt upp M rejält, men Js snack om vilka hon vill se döda tror jag inte M tagit riktigt på allvar.
Citat:
Maja har själv sagt i tidiga förhör att hon inte var rädd för Johanna. Många vittnen har sagt att dom hade en hård jargong men relationen var jämnlik (ej att förväxla med att en av dom är dominant). Dom båda ska ha haft lite sjuk humor och gjort lite tokiga saker när dom var tillsammans. För mig tyder det mesta på att kombinationen J och M blev en livsfarlig kombo. Det började med lite allmänna tokigheter som omgivningen uppfattade som märkliga, för att övergå i att testa knark, göra inbrott, skadegörelse, mordbränningar och till sist mord. Denna upptrappning hade kunnat stoppats om en av dom haft en normal moralisk kompass. M har förmågan att säga ifrån till J har det vittnats om. Så varför gjorde hon inte det?
Jag tror att bränderna varit en kvarnsten för M eftersom det bubblar ur henne när hon väl vågar berätta och jag är ytterst tveksam till att M deltar i att mörda T och ser därför inte det som en eskalering.
Varför M inte säger ifrån ordentligt, tror jag beror på att något så allvarligt är tabu att ifrågasätta och att M är medveten om riskerna det kan medföra.
