Citat:
Din psykologiska analys är som vanligt klarsynt och träffande, har inget att invända.
Alla med någorlunda livserfarenhet och vetskap om att misshandel finns i olika former vars mekanismer långt ifrån alltid är uppenbara för omgivningen, kommer heller inte att motsätta sig likheten i dessas upplevelser, tolkningar och klassiska reaktionsmönster. Tvärtom är både fd pojkvän och M beredda att gå väldigt långt i sitt upprätthållande och döljande av en osund relation tillsammans med J, där båda har anpassat sig till sina respektive roller.
De personlighetsstörda individerna förgiftar och påverkar sina nära och kära på ett nedbrytande sätt; populärvetenskaplig såväl som studielitteratur är tillgänglig för de som sällan uppmärksammar den här typen av relationsmönster i det verkliga livet.
Jag kan garantera att varenda beteendevetare är beredd på att skriva under dina insiktsfulla och ingående förklaringar om drivkrafterna i destruktiva relationer, långt ifrån alltid synbara på ytan.
Jag tror faktiskt att det är uppenbart för de flesta, men att viljan att se M bakom lås och bom väger tyngre?
När skribenter som du gör entré och börjar ifrågasätta en stark övertygelse - dessutom ur ett objektivt perspektiv och med uppgifter ur FUP - så ökar istället motståndet och man söker sig till sitt eget lag där ett flockbeteende med bekräftelsebehov inte sällan tar över, samtidigt som självständiga tankebanor får ge vika för grupptänkandet. En parallell är sociala medier där man efter hand upprättar personliga relationer och sedan gör allt för att hålla sig till gruppens gemensamma outtalade och uttalade regler där minsta avvikelse eller ifrågasättande uppfattas som ett hot mot de gemensamma uppfattningarna. En annan är kärleksrelationer där ett par anpassar sig till varandras värderingar för att behålla relationen intakt - ett sätt att undvika konflikter och obehag.
Det är ett faktum. Här finns gott om både narcissistiska och psykopatiska drag; en grupp som har en unik förmåga att förvrida huvudet på sin omgivning genom subtila härskartekniker och en personlighet som är fejkad och anpassningsbar - de sociala kameleonterna.
De söker sig därför, som du vid upprepade tillfällen har påpekat, till empatiska och sårbara individer som är enkla att forma och använda sig av, se ex när J utnyttjar M till att aktivera hennes mobil under tiden hon är ute för att bränna ner hus.
M är känd för att vara omtänksam, snäll och lojal; egenskaper som J drar nytta av i sitt umgänge med M som på kort tid utvecklar ett medberoende där hon hellre försvarar J än att konfrontera en extremt dominant person för det kommer ofrånkomligen leda till konsekvenser, något som M ganska snart blir varse om. Men J fyller upp en tomhet, en saknad och en innerlig längtan efter att bli sedd och accepterad; narcissisten i J upphöjer henne, samtidigt som hon skaffar sig fullständig kontroll över sin tjänarinna; "behandla mig på rätt sätt så slipper du med utsättas." Det är den skarpa undertonen som förmedlas.
Läser man FUP alltför flyktigt så missar man också skillnaden i M:s inre liv och process visavi vad hon till en början försöker dölja för FL.
Nedan en jämförelse av J:s ex ord och M:s ord:
J:s ex:[i]
M: "Eh, rädd för henne och ja, ja hon har ju liksom, eh, ja men på dom andra grejerna med att bränna inne sitt ex och Toves familj och det också, hon har ju velat att jag, att jag ska vara med på det. Och ja, när det skulle hända då men jag har ju liksom sagt nej och verkligen, eh, ja men försökt att hålla, jag har liksom inte velat vara inblandad i det där och problemet är med Johanna att hon, eh, när hon har bestämt sig för någonting, eh, så det spelar liksom ingen roll vad man säger till henne. Eh, och om man försöker göra liksom mer och tydligare motstånd och verkligen säga ifrån så, så kommer hon, eh, ja så skulle hon bli arg på mig istället och ja, eh, om, alltså om hon blir riktigt arg och inte skulle vilja vara vän med mig längre så vet jag ju att, eh, hon skulle försöka skada, skada mig eller och min familj."
Ur förhör:M: Ja, alltså jag antar att hon har litat på mig så pass mycket och att jag, eh, inte skulle våga säga någonting om det för att, ja men hon har ju sagt att jag också kommer råka illa ut i så fall.
F: Och på vilket sätt skulle du råka illa ut i så fall?
M: Ja, jag tänker väl mer, eh, alltså det, alltså det jag har tänkt först och främst är väl mer alltså att jag också kommer, att jag kommer bli straffad för det rent, ja men sitta i fängelse och så vidare. Eh, men sen så, alltså tanken har ju slagit mig också att ja men att hon kommer, eh, döda mig och min familj på något sätt. Ja.
F: Okej. När hade du en sådan tanke menar du?
M: Alltså den har väl varit under alltså större delen av våran ja vänskapsrelation så underliggande men sen så har det har förstärkts liksom ibland men jag har liksom försökt sopa det under mattan och så.
M:"...då var det att jag och Johanna, eh, åkte ut och skulle tälta i skogen och hon berättar då att hon hade tänkt ja att bränna inne Hampus då och hon ville att jag ska vara med då också men jag sa nej, nej absolut inte och då blev det istället att jag var kvar ute i skogen helt enkelt och hade Johannas mobil."
M:...vi planerade att vi skulle sova över i gäststugan hemma hos Johannas pappa och så där och då hade hon planerat att hon skulle på natten åka ut och ja bränna ner, eh, ja bränna inne Julia och hennes familj ja där de bor då på landet. Eh, men, och då ville hon ju också att jag skulle följa med och en massa ja men då var det verkligen så här du ska följa med på detta och jag ville självklart inte."
M: "Ja men jag sa, eh, att ja, jag sa ju att jag inte, eh, alltså jag kommer inte ihåg exakt vad jag sa men att jag inte kunde i alla fall, att jag var tvungen liksom att gå upp tidigt nästa dag eller nåt sånt."
- Varför skuldbelägger ingen J:s fd pojkvän som visste om branden och sprejandet av bilen? Han är ju dessutom neurotypisk med genomsnittlig intelligens. Dessutom äldre än M.
Alla med någorlunda livserfarenhet och vetskap om att misshandel finns i olika former vars mekanismer långt ifrån alltid är uppenbara för omgivningen, kommer heller inte att motsätta sig likheten i dessas upplevelser, tolkningar och klassiska reaktionsmönster. Tvärtom är både fd pojkvän och M beredda att gå väldigt långt i sitt upprätthållande och döljande av en osund relation tillsammans med J, där båda har anpassat sig till sina respektive roller.
De personlighetsstörda individerna förgiftar och påverkar sina nära och kära på ett nedbrytande sätt; populärvetenskaplig såväl som studielitteratur är tillgänglig för de som sällan uppmärksammar den här typen av relationsmönster i det verkliga livet.
Jag kan garantera att varenda beteendevetare är beredd på att skriva under dina insiktsfulla och ingående förklaringar om drivkrafterna i destruktiva relationer, långt ifrån alltid synbara på ytan.
Jag tror faktiskt att det är uppenbart för de flesta, men att viljan att se M bakom lås och bom väger tyngre?
När skribenter som du gör entré och börjar ifrågasätta en stark övertygelse - dessutom ur ett objektivt perspektiv och med uppgifter ur FUP - så ökar istället motståndet och man söker sig till sitt eget lag där ett flockbeteende med bekräftelsebehov inte sällan tar över, samtidigt som självständiga tankebanor får ge vika för grupptänkandet. En parallell är sociala medier där man efter hand upprättar personliga relationer och sedan gör allt för att hålla sig till gruppens gemensamma outtalade och uttalade regler där minsta avvikelse eller ifrågasättande uppfattas som ett hot mot de gemensamma uppfattningarna. En annan är kärleksrelationer där ett par anpassar sig till varandras värderingar för att behålla relationen intakt - ett sätt att undvika konflikter och obehag.
Det är ett faktum. Här finns gott om både narcissistiska och psykopatiska drag; en grupp som har en unik förmåga att förvrida huvudet på sin omgivning genom subtila härskartekniker och en personlighet som är fejkad och anpassningsbar - de sociala kameleonterna.
De söker sig därför, som du vid upprepade tillfällen har påpekat, till empatiska och sårbara individer som är enkla att forma och använda sig av, se ex när J utnyttjar M till att aktivera hennes mobil under tiden hon är ute för att bränna ner hus.
M är känd för att vara omtänksam, snäll och lojal; egenskaper som J drar nytta av i sitt umgänge med M som på kort tid utvecklar ett medberoende där hon hellre försvarar J än att konfrontera en extremt dominant person för det kommer ofrånkomligen leda till konsekvenser, något som M ganska snart blir varse om. Men J fyller upp en tomhet, en saknad och en innerlig längtan efter att bli sedd och accepterad; narcissisten i J upphöjer henne, samtidigt som hon skaffar sig fullständig kontroll över sin tjänarinna; "behandla mig på rätt sätt så slipper du med utsättas." Det är den skarpa undertonen som förmedlas.
Läser man FUP alltför flyktigt så missar man också skillnaden i M:s inre liv och process visavi vad hon till en början försöker dölja för FL.
Nedan en jämförelse av J:s ex ord och M:s ord:
J:s ex:[i]
M: "Eh, rädd för henne och ja, ja hon har ju liksom, eh, ja men på dom andra grejerna med att bränna inne sitt ex och Toves familj och det också, hon har ju velat att jag, att jag ska vara med på det. Och ja, när det skulle hända då men jag har ju liksom sagt nej och verkligen, eh, ja men försökt att hålla, jag har liksom inte velat vara inblandad i det där och problemet är med Johanna att hon, eh, när hon har bestämt sig för någonting, eh, så det spelar liksom ingen roll vad man säger till henne. Eh, och om man försöker göra liksom mer och tydligare motstånd och verkligen säga ifrån så, så kommer hon, eh, ja så skulle hon bli arg på mig istället och ja, eh, om, alltså om hon blir riktigt arg och inte skulle vilja vara vän med mig längre så vet jag ju att, eh, hon skulle försöka skada, skada mig eller och min familj."
Ur förhör:M: Ja, alltså jag antar att hon har litat på mig så pass mycket och att jag, eh, inte skulle våga säga någonting om det för att, ja men hon har ju sagt att jag också kommer råka illa ut i så fall.
F: Och på vilket sätt skulle du råka illa ut i så fall?
M: Ja, jag tänker väl mer, eh, alltså det, alltså det jag har tänkt först och främst är väl mer alltså att jag också kommer, att jag kommer bli straffad för det rent, ja men sitta i fängelse och så vidare. Eh, men sen så, alltså tanken har ju slagit mig också att ja men att hon kommer, eh, döda mig och min familj på något sätt. Ja.
F: Okej. När hade du en sådan tanke menar du?
M: Alltså den har väl varit under alltså större delen av våran ja vänskapsrelation så underliggande men sen så har det har förstärkts liksom ibland men jag har liksom försökt sopa det under mattan och så.
M:"...då var det att jag och Johanna, eh, åkte ut och skulle tälta i skogen och hon berättar då att hon hade tänkt ja att bränna inne Hampus då och hon ville att jag ska vara med då också men jag sa nej, nej absolut inte och då blev det istället att jag var kvar ute i skogen helt enkelt och hade Johannas mobil."
M:...vi planerade att vi skulle sova över i gäststugan hemma hos Johannas pappa och så där och då hade hon planerat att hon skulle på natten åka ut och ja bränna ner, eh, ja bränna inne Julia och hennes familj ja där de bor då på landet. Eh, men, och då ville hon ju också att jag skulle följa med och en massa ja men då var det verkligen så här du ska följa med på detta och jag ville självklart inte."
M: "Ja men jag sa, eh, att ja, jag sa ju att jag inte, eh, alltså jag kommer inte ihåg exakt vad jag sa men att jag inte kunde i alla fall, att jag var tvungen liksom att gå upp tidigt nästa dag eller nåt sånt."
- Varför skuldbelägger ingen J:s fd pojkvän som visste om branden och sprejandet av bilen? Han är ju dessutom neurotypisk med genomsnittlig intelligens. Dessutom äldre än M.
Tack!
Det är oerhört befriande att få mina tankar bekräftade av dig. Jag är visserligen intresserad, särskilt efter fallet med Lena W, och med början med Billy/Tova, men har bara mina egna livserfarenheter,trådskribenters kunnande och erfarenheter, insynen i fallen och gogglande att gå på. Ja, förstås även Vivieka Enander som vitnade i rätten i fallet Lena W.
Du har kunskaper inom området som vida överstiger mina, så det känns som att jag fått stor A i mina tankar och observationer.
Likheterna är slående mellan hur en person i en destruktiv nära relation blir psykisk misshandlad, bunden, lojal, får sin moraliska kompass satt ur spel och införlivar den misshandlande personens syn på sig själv och slutligen inte ifrågasätter, anpassar sig, som att allt det helt sjuka (utifrån sett) är helt normalt för den som är utsatt. Personen försvarar den som har övertaget, och det som nu är vardag hade aldrig kunnat accepteras om man hade blivit utsatt för liknande situationer i början. Positionerna har smygit sig obemärkt in, lite i taget.
Det är rent märkligt hur lika F och Maja nu beskriver hur de känner, och att de senare känner sig dumma, skäms och hur de känt att det varit meningslöst att säga emot (vanmakt):
Maja:
"M: Jag vet inte riktigt. Jag vet inte. Och det har ju också ja hon har försökt splittra mig och
mina föräldrar och ja men också hon har sagt väldigt ofta nej dom är inte bra för dig, dom
begränsar dig. Dom, dom är inga liksom bra föräldrar och ja. Hon har ju sagt, ja hon har ju
sagt att jag bör nej men när jag flyttar hemifrån att jag ska bryta kontakten med dem.
F: Hur tänker du Maja kring det du just nu har berättat?
M: Jag känner mig, jag känner mig dum. Och jag skäms över att jag, att jag, för att skydda
och behålla Johanna i mitt liv så har jag liksom ljugit min familj liksom rakt upp i ansiktet.
Eh, alltså flera gånger. Och alltså varför jag inte har, alltså jag har ju haft liksom, alltså ett
varningstecken alltså rakt upp i ansiktet verkligen, eh, men ändå varit kvar med henne. Och
jag är också väldigt trött på att skydda Johanna från allt."
F:
"Hur känns det här nu då?
Jag känner mig korkad att jag inte stod emot. Jag vet inte varför, måste varit att jag var rädd
eller något. Jag vet att det var fel. Men jag sa inte ifrån mot henne. "
Båda har varit kvar i en relation som har kantats av obehagligheter och båda har duckat. De går med på att göra saker som de egntligen inte vill göra. De är bundna, och har hållit tyst om sådant som andra skulle ha reagerat på. De är lojala, förvarar och stannar kvar.
Som du påpkear, är det konstigt att andra i tråden inte reagerar på att F inte avslöjar Johanna tidigare.
Och ja, förmodligen ligger det något i det att man hellre vill se Maja fällas, än att se hur utnyttjad hon varit.
Att Maja skule ha psyopatiska/narcisssitiska drag, som en del hävdar, det motsägs av hennes dåliga självkänsla, att hon inte sätter emot, går med på att gå Johannas ärenden.
En känslokall person bryr sig inte om någon skriker på en, har inget emot att sätta emot, har inte dåligt självförtroende och skulle bråka enormt mycket med Johanna. Det skulle vara tuppfäktning och inte underkastelse.
Ja, det var något mer jag tänkte på men det föll bort...
