Citat:
Ursprungligen postat av
Ken Dryden
Lugnt nu längs med Zaporizjzjafronten. Den senaste aktiviteten var för en dag sedan vid Mala Tokmasjka. Där gjorde AFU en framryckning som såg ut att vara kopierad från ryssarnas egna försök till framryckningar vid Vuhledar eller Marinka tidigare i år. Så här såg det ut: ett par ukrainska mekaniserade kompanier (vet ej vilken brigad) rycker fram över en yta som är otillräckligt röjd från minor, vilket begränsar fordonen till att röra sig på kolonn längs med vägbanan. Framryckningen sker dessutom utan artilleriunderstöd. Ryssarna upptäcker detta och använder sitt eget artilleri mot den framryckande kolonnen, som på grund av att avstånd inte kan hållas på ett reglementsenligt vis, förlorar ett antal fordon (kanske en eller två Leopard 2?), varefter de tvingas dra sig tillbaka. Man kan notera att ingen infanteristrid mellan styrkorna ägde rum över huvud taget.
Det där var ju ingen succé. Exakt så såg de ryska angreppen ut dag efter dag tidigare i år, vilket brukade sammanfattas i de återkommande formuleringarna "ett ryskt anfall under gårdagen mot XXX kunde slås tillbaka av ukrainska styrkor" från den ukrainska generalstaben. Om det nu var någon som trodde att de ukrainska styrkorna slåss under ledning av Natobefäl, så torde händelserna vid Mala Tokmasjka vara ett bra bevis på att så inte är fallet.
Om ukrainarna envisas med att strida "på ryskt vis" kommer den ukrainska motoffensiven att bli en spegelbild av den ryska vinteroffensiven och bli en relativt tråkig historia, där materiel och människoliv offras för ett jämförelsevis ringa utbyte.
Det verkar som sagt vara något slags "operativ paus", längs med fronten (med undantag för evighetsmaskinen Bachmut som följer sina egna regler). Ukrainarna gör nog klokt i att tänka över hur de ska gå till väga fortsättningsvis. Framför allt måste det ske större samverkan mellan vapenslagen "på västerländskt vis". Ingenjörstrupper och pionjärer måste användas effektivare för att skapa luckor i minfälten, artilleri måste vara i verksamhet hela tiden, i akt och mening att få upp tempo.
Om en första framstöt görs i syfte att få ryssarna att involvera sina reserver, för att därefter göra ytterligare en framstöt efter kraftsamling i syfte att göra ett genombrott som kan utnyttjas, är det ju gott och väl - men ingenting sådant såg vi här heller.
Ukrainarna är ju inte dumma i huvudet - de begriper nog att de måste lägga om sina metoder. Om detta inte låter sig göras på kort varsel, skulle jag ställa in motoffensiven och vänta på ytterligare vapen, typ flygstridskrafter, och utbilda ytterligare trupp, samt rensa militärledningen från högre befäl med ett "sovjetiskt" tänkande och satsa på ett nytt försök i vinter.
Tyvärr har vi ju bara ryska källor att tillgå än så länge, men jag delar din bild på det stora hela. Alltså, det där med att rycka fram i kolonn och få fordonen i täten utslagna — vad i hela... Hård artillerield samt förmodligen ATGM i andra sekvenser. Redan dessförinnan såg vi pansarfordon som körde kors och tvärs över minor, till synes helt utan förbekämpning. Detta ska alltså vara någon sorts RIF, som jag förstått det. Frågan är bara om man hittar några svaga punkter i fiendens linjer med den här taktiken.
Dessutom har det hetat att "vi får se västerländska fordon i rörelse först när man kan bryta igenom".
Det hela påminner onekligen om den unisont utskrattade ryska vinteroffensiven. Kanske är det precis så här svårt det är att rycka fram i detta skede av kriget...? Vi får ge det ett par veckor.
