Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
GM-SE vet ju att LJ i gränden är ett vittne. Föga meningsfullt för honom att ringa och antyda att det kan ha varit GM han sett. Att det inte är GM kommer ju att komma fram omgående.
Märkligare är, som påpekats, att GM-SE är så noga med att inte ha sett skotten och GM. Han vet hur det gick till och kan lämna ett trovärdigt men förledande vittnesmål och signalement. Istället forcerar han fram någon anledning till att just precis ha missat detta.
Vittnet SE hade förmodligen anledning till att vara lite försiktigare här.
Vi vet ju väldigt lite, eller ingenting alls, om hur samtalet förflöt 1 mars 1986 när SE ringde och fick tala med Ali Lindholm? Vi vet inte hur noggrann AL var, när han återgav samtalet med SE? Vi vet ju heller inte i vilken roll SE ringde polisen, vittne eller GM? Som GM kan han ju ha varit typen som ville nässla sig in i utredningen, som vittne kanske han försökte ta chansen att göra sig själv märkvärdig, precis som (eventuellt) när han kontaktade SvD 1 mars.
Ja, berättelsen om den svarta urtavlan, och om promenaden från Skandias entré till brottsplatsen är minst sagt märklig; om hur han konstant gick och försökte få grepp om tiden. Vittnet AB såg inte SE, och SE såg inte AB (ingen nämner varandra i något förhör), de två borde ha sett varandra under SEs promenad till korsningen där LOP befann sig på marken, AB tittade ju ut flera ggr, han blev sedd (sannolikt) av LP. Men SE såg han inte. Mycket märkligt. Enda förklaringen till detta (om SE inte är GM) är ju att SE anlände minst en minut sen, att AB stod och pratade med JA eller var på väg från platsen och därav att de missade varandra? Stod SE på huk intill LOP och kikade in i gränden och såg LJ, borde AB ha noterat när SE gick förbi honom i prånget? Rörigt.