Citat:
citat:Det är bra frågor du ställer Gothus, mycket bra till och med. Men har vi några svar? Jag har tittat lite på det här med Tarkovskijs avhopp och sonen Andrusjka som "hölls gisslan" i Sovjet.
Den möjlighet som jag då höll i bakhuvudet är att någon kunde ha begärt en tjänst i utbyte mot sonens frisläppande eller friköpande. Märk väl att det i så fall kan ligga på endera sidan: östsidan kan ha släppt sonen i utbyte mot utförd tjänst, eller västsidan kan ha köpt ut honom från öst och begärt betalning "in natura" för det. Det är de två hypoteser som jag utvecklat och övervägt i det avseendet.
Vi har dokumentation från Tarkovskijs egna dagböcker på att han besöker Olof Palme på kontoret (Rosenbad) den 11 november 1985. Det gör han tillsammans med Jüri Lina, som han känt sedan många år. Lina dyker upp på flera ställen i dagböckerna och den tidigaste noteringen är från 1974, alltså innan Lina kom till Sverige.
https://monoskop.org/images/d/dd/Tarkovsky_Andrey_Time_Within_Time_The_Diaries_1970 -1986.pdf#page=371
Lina har vid mötet med Palme fungerat som översättare och berättade själv om det i en intervju på Swebbtv häromåret. Han menar då att Palme var oresonlig vid mötet och inte ville hjälpa till med att få ut sonen. Men dels är det många år sedan och dessutom är Lina kanske inte det mest balanserade och opartiska vittnet rörande just Olof Palme, om jag säger så. Så det är svårt att säga hur det egentligen lät på mötet. Tarkovskijs dagbok är telegrafisk men visar inget dramatiskt, utan det verkar ha handlat om de administrativa steg som måste tas i ärendet.
Som du säger var det mycket riktigt den franske presidenten Mitterand som i slutänden ringde Gorbatjov och övertalade denne att släppa sonen. Tarkovskij hade fått en cancerdiagnos, på fredagen den 13 december 1985 av alla datum, ställd på Karolinska här i Stockholm. Han spenderade ganska mycket tid i Sverige under 1985 för att filma "Offret", som blev hans sista film.
Ganska omgående efter diagnosen flyttar han "hem" till Paris, där han behandlades av den franske cancerspecialisten Léon Schwartzenberg, som även hade politiska ambitioner och som på 80-talet var sambo med Marina Vlady, en känd fransk skådespelarinna med vitryskt påbrå.
Det finns oerhört mycket "egendomligheter" kring Tarkovskij, hans filmer (och Offret i synnerhet) liksom hans förehavanden och relationer i stort. Är man både palmeintresserad och filmintresserad så är det ett kaninhål som heter duga. En sådan egendomlighet som många fler än jag lagt märke till är att den centrala katastrofscenen i "Offret" spelades in på Tunnelgatan i Stockholm. Ett exempel på det är huvudrollsinnehavaren i filmen, Erland Josephson, som sade i en intervju att han tyckte det var märkvärdigt, för "kameran stod bara tio meter bort" från den plats där Olof Palme mördades.
En annan egendomlighet som jag snubblade på av en slump är att Marina Vlady spelade mot Maurice Ronet i den fransk-svenska filmen "Häxan" 1956, vilken baserades på en rysk roman som även filmatiserats i Sovjet. Allt detta känner Tarkovskij naturligtvis till sedan studietiden, och av dagböckerna framgår att arbetsnamnet på den film som kom att heta "Offret" var just "Häxan" (The Witch). Den svenske huvudrollsinnehavaren i "Häxan" var... (trumvirvel)... Ulf Palme! För en utlänning är "Ulf" naturligtvis precis samma namn som "Olof", de uttalas lika. Så det fick mig att skaka på huvudet lite.
Lyfter du blicken två rader från "11 november: I went to see Palme..." i dagbokslänken ovan så står det: "I talked to J. Lina: he has made arrangements for a meeting with the 'Witch'—she wants to meet me." Häxan är alltså inte bara arbetsnamnet på filmen utan existerar även i sinnevärlden, och Jüri Lina känner henne. Men vem är det? Ingen som vet, utom Lina kanske då.
Där har vi ett par exempel på sådana här "egendomligheter" men det finns fler, många fler rentav. De framstår alla som mer eller mindre bisarra och när man samlar ihop dem och betraktar dem tillsammans så blir det oerhört egendomligt. Likväl verkar det inte kunna leda någon vart, för sådana här saker utgör inte "bevis" i någon normal mening utan det handlar mer om någon slags esoterisk symbolik – och kanske ett slags chiffer som inte låter sig knäckas så lätt. Man undrar hela tiden men vet ändå inte riktigt vad man ska tro.
Att Tarkovskij skulle kunna ha varit behjälplig med regin av någon slags hemlig övning verkar inte helt långsökt. För om man ska utföra större övningar med "teatraliska" inslag (tänk övningen där ÖB skulle "mördas" på låtsas) så är det nog bra att ta hjälp av en professionell regissör med både planeringen och orkestreringen av det hela. Då är det nog ingen pilsnerfilmsregissör typ Lasse Åberg man anlitar för det, utan det handlar om en annan kategori. Kanske finns någon slags internationell Rolodex med sådana specialister som reser runt världen och ägnar sig åt sådant, vad vet jag? Det är en spekulation från mitt håll men ändå, menar jag, en rimlig tanke.
Då kunde man kanske tänka sig, rent hypotetiskt, att man anlitat just Tarkovskij för att regissera någon del av en övning i Stockholm som schemalagts till just mordkvällen och som därför kom att utgöra inramningen för mordet på Olof Palme. Men varför anlitar man en sovjetisk regissör för ett sådant jobb i väst? Det är något som inte stämmer, man stöter på patrull i spekulationskedjan. Och om man tänker sig att Tarkovskij regisserat själva mordet, med bakhållet på Tunnelgatan och allt, varför ser då mördaren ut precis som honom själv? Det vore väl bättre i så fall, tänker man, att hyra in en specialist som åtminstone inte liknar en själv. Även här stöter man på patrull.
Jag tänker högt här. Det är svårt att veta vad som pågår, eller ens om något överhuvudtaget pågår, i den här riktningen. Det som stämmer rent konkret är signalementet på mördaren som liknar Tarkovskij på pricken och dessutom stämmer mordplatsen med filmen "Offret" vilket betyder att det i alla fall finns mycket god lokalkännedom från Tarkovskijs håll. Utöver det finns det inte mycket konkret att gå på. Men intressant är det, särskilt då för någon som är filmintresserad.
En intressant grej är att Jüri Lina är hörd i utredningen, det är nog bara ett förhör vad jag kan minnas och det är en månad efter mordet. Men där framgår i alla fall att han känner Natalia Tapinskaja, som var hyresvärd åt en viss Latif Abdalrahim, som också blev hörd efter att Tapinskaja ringt polisen och anmält sina misstankar om dennes inblandning i mordet.
Redan den 4 mars visar man foton (som finns släppta med namn och allt) på Abdalrahim för Yvonne Nieminen. Av fotona framgår att Abdalrahim matchar vittnet John Wiklunds beskrivning av en man som på ett teatraliskt sätt stiger ur en bil som stannat mitt framför honom på Tunnelgatan vid övergångsstället till Olofsgatan. Även detta gjorde förstås polisen misstänksam om Abdalrahim, och han hänger sedan även med i Kegö & Barrlings material. Vad det utmynnade i är dock oklart för mig, men kanske någon här på forumet har mer om den saken.
I alla fall får man en "small world"-känsla med det här imaginära sociogrammet innehållande Tarkovskij, Lina, Gunnarsson, Tapinskaja och Abdalrahim. Det är för mig en intressant konstellation, även om det är högst oklart om det "betyder något" för huvudfrågan. En tanke är att en av dem kan vara Fyrtornet som står med Släpvagnen och spejar utanför Palmes bostad, och som Lisbeth talar om på mordnatten med Åke Rimborn. Även det är förstås en spekulation, men helt långsökt är det inte.
Pelle Neroth-Taylors dokumentär (och tidigare bok) innehåller intressant material om hur "EAP:arna" stalkade och psykade Palme i någon slags kampanj för att stressa och destabilisera honom. Samtidigt hade de som du ser även viss humor, som i alla fall fick mig att vika mig dubbel av skratt:
https://www.youtube.com/watch?v=Prt_1QGYlxI&t=32m08s
Men poängen är, att det är den vibben man får när man läser Säpo:s övervaknings-PM och då handlar det ju om de politiska kretsar som både Gunnarsson och Lina rörde sig i. Med det inte sagt att någon av dem varit direkt inblandade i Palmemordet, för det tror jag inte. Men ändå kan det tänkas att de ovetandes utnyttjats på något vis i arrangemangen för det syftet.
Den möjlighet som jag då höll i bakhuvudet är att någon kunde ha begärt en tjänst i utbyte mot sonens frisläppande eller friköpande. Märk väl att det i så fall kan ligga på endera sidan: östsidan kan ha släppt sonen i utbyte mot utförd tjänst, eller västsidan kan ha köpt ut honom från öst och begärt betalning "in natura" för det. Det är de två hypoteser som jag utvecklat och övervägt i det avseendet.
Vi har dokumentation från Tarkovskijs egna dagböcker på att han besöker Olof Palme på kontoret (Rosenbad) den 11 november 1985. Det gör han tillsammans med Jüri Lina, som han känt sedan många år. Lina dyker upp på flera ställen i dagböckerna och den tidigaste noteringen är från 1974, alltså innan Lina kom till Sverige.
https://monoskop.org/images/d/dd/Tarkovsky_Andrey_Time_Within_Time_The_Diaries_1970 -1986.pdf#page=371
Lina har vid mötet med Palme fungerat som översättare och berättade själv om det i en intervju på Swebbtv häromåret. Han menar då att Palme var oresonlig vid mötet och inte ville hjälpa till med att få ut sonen. Men dels är det många år sedan och dessutom är Lina kanske inte det mest balanserade och opartiska vittnet rörande just Olof Palme, om jag säger så. Så det är svårt att säga hur det egentligen lät på mötet. Tarkovskijs dagbok är telegrafisk men visar inget dramatiskt, utan det verkar ha handlat om de administrativa steg som måste tas i ärendet.
Som du säger var det mycket riktigt den franske presidenten Mitterand som i slutänden ringde Gorbatjov och övertalade denne att släppa sonen. Tarkovskij hade fått en cancerdiagnos, på fredagen den 13 december 1985 av alla datum, ställd på Karolinska här i Stockholm. Han spenderade ganska mycket tid i Sverige under 1985 för att filma "Offret", som blev hans sista film.
Ganska omgående efter diagnosen flyttar han "hem" till Paris, där han behandlades av den franske cancerspecialisten Léon Schwartzenberg, som även hade politiska ambitioner och som på 80-talet var sambo med Marina Vlady, en känd fransk skådespelarinna med vitryskt påbrå.
Det finns oerhört mycket "egendomligheter" kring Tarkovskij, hans filmer (och Offret i synnerhet) liksom hans förehavanden och relationer i stort. Är man både palmeintresserad och filmintresserad så är det ett kaninhål som heter duga. En sådan egendomlighet som många fler än jag lagt märke till är att den centrala katastrofscenen i "Offret" spelades in på Tunnelgatan i Stockholm. Ett exempel på det är huvudrollsinnehavaren i filmen, Erland Josephson, som sade i en intervju att han tyckte det var märkvärdigt, för "kameran stod bara tio meter bort" från den plats där Olof Palme mördades.
En annan egendomlighet som jag snubblade på av en slump är att Marina Vlady spelade mot Maurice Ronet i den fransk-svenska filmen "Häxan" 1956, vilken baserades på en rysk roman som även filmatiserats i Sovjet. Allt detta känner Tarkovskij naturligtvis till sedan studietiden, och av dagböckerna framgår att arbetsnamnet på den film som kom att heta "Offret" var just "Häxan" (The Witch). Den svenske huvudrollsinnehavaren i "Häxan" var... (trumvirvel)... Ulf Palme! För en utlänning är "Ulf" naturligtvis precis samma namn som "Olof", de uttalas lika. Så det fick mig att skaka på huvudet lite.
Lyfter du blicken två rader från "11 november: I went to see Palme..." i dagbokslänken ovan så står det: "I talked to J. Lina: he has made arrangements for a meeting with the 'Witch'—she wants to meet me." Häxan är alltså inte bara arbetsnamnet på filmen utan existerar även i sinnevärlden, och Jüri Lina känner henne. Men vem är det? Ingen som vet, utom Lina kanske då.
Där har vi ett par exempel på sådana här "egendomligheter" men det finns fler, många fler rentav. De framstår alla som mer eller mindre bisarra och när man samlar ihop dem och betraktar dem tillsammans så blir det oerhört egendomligt. Likväl verkar det inte kunna leda någon vart, för sådana här saker utgör inte "bevis" i någon normal mening utan det handlar mer om någon slags esoterisk symbolik – och kanske ett slags chiffer som inte låter sig knäckas så lätt. Man undrar hela tiden men vet ändå inte riktigt vad man ska tro.
Att Tarkovskij skulle kunna ha varit behjälplig med regin av någon slags hemlig övning verkar inte helt långsökt. För om man ska utföra större övningar med "teatraliska" inslag (tänk övningen där ÖB skulle "mördas" på låtsas) så är det nog bra att ta hjälp av en professionell regissör med både planeringen och orkestreringen av det hela. Då är det nog ingen pilsnerfilmsregissör typ Lasse Åberg man anlitar för det, utan det handlar om en annan kategori. Kanske finns någon slags internationell Rolodex med sådana specialister som reser runt världen och ägnar sig åt sådant, vad vet jag? Det är en spekulation från mitt håll men ändå, menar jag, en rimlig tanke.
Då kunde man kanske tänka sig, rent hypotetiskt, att man anlitat just Tarkovskij för att regissera någon del av en övning i Stockholm som schemalagts till just mordkvällen och som därför kom att utgöra inramningen för mordet på Olof Palme. Men varför anlitar man en sovjetisk regissör för ett sådant jobb i väst? Det är något som inte stämmer, man stöter på patrull i spekulationskedjan. Och om man tänker sig att Tarkovskij regisserat själva mordet, med bakhållet på Tunnelgatan och allt, varför ser då mördaren ut precis som honom själv? Det vore väl bättre i så fall, tänker man, att hyra in en specialist som åtminstone inte liknar en själv. Även här stöter man på patrull.
Jag tänker högt här. Det är svårt att veta vad som pågår, eller ens om något överhuvudtaget pågår, i den här riktningen. Det som stämmer rent konkret är signalementet på mördaren som liknar Tarkovskij på pricken och dessutom stämmer mordplatsen med filmen "Offret" vilket betyder att det i alla fall finns mycket god lokalkännedom från Tarkovskijs håll. Utöver det finns det inte mycket konkret att gå på. Men intressant är det, särskilt då för någon som är filmintresserad.
En intressant grej är att Jüri Lina är hörd i utredningen, det är nog bara ett förhör vad jag kan minnas och det är en månad efter mordet. Men där framgår i alla fall att han känner Natalia Tapinskaja, som var hyresvärd åt en viss Latif Abdalrahim, som också blev hörd efter att Tapinskaja ringt polisen och anmält sina misstankar om dennes inblandning i mordet.
Redan den 4 mars visar man foton (som finns släppta med namn och allt) på Abdalrahim för Yvonne Nieminen. Av fotona framgår att Abdalrahim matchar vittnet John Wiklunds beskrivning av en man som på ett teatraliskt sätt stiger ur en bil som stannat mitt framför honom på Tunnelgatan vid övergångsstället till Olofsgatan. Även detta gjorde förstås polisen misstänksam om Abdalrahim, och han hänger sedan även med i Kegö & Barrlings material. Vad det utmynnade i är dock oklart för mig, men kanske någon här på forumet har mer om den saken.
I alla fall får man en "small world"-känsla med det här imaginära sociogrammet innehållande Tarkovskij, Lina, Gunnarsson, Tapinskaja och Abdalrahim. Det är för mig en intressant konstellation, även om det är högst oklart om det "betyder något" för huvudfrågan. En tanke är att en av dem kan vara Fyrtornet som står med Släpvagnen och spejar utanför Palmes bostad, och som Lisbeth talar om på mordnatten med Åke Rimborn. Även det är förstås en spekulation, men helt långsökt är det inte.
Pelle Neroth-Taylors dokumentär (och tidigare bok) innehåller intressant material om hur "EAP:arna" stalkade och psykade Palme i någon slags kampanj för att stressa och destabilisera honom. Samtidigt hade de som du ser även viss humor, som i alla fall fick mig att vika mig dubbel av skratt:
https://www.youtube.com/watch?v=Prt_1QGYlxI&t=32m08s
Men poängen är, att det är den vibben man får när man läser Säpo:s övervaknings-PM och då handlar det ju om de politiska kretsar som både Gunnarsson och Lina rörde sig i. Med det inte sagt att någon av dem varit direkt inblandade i Palmemordet, för det tror jag inte. Men ändå kan det tänkas att de ovetandes utnyttjats på något vis i arrangemangen för det syftet.
” Säpo:s övervaknings-PM och då handlar det ju om de politiska kretsar som både Gunnarsson och Lina rörde sig i. Med det inte sagt att någon av dem varit direkt inblandade i Palmemordet, för det tror jag inte.”
De kretsarna innehåller intressanta personer.
Tolkarna.
I synnerhet rysktalande tolkar som fick bistå utvandrande sovjeter.
Antingen fick de uppehållstillstånd genom giftermål eller religiös övertygelse(judisk). Socialdemokratin i Sverige var föga lättlurad.
