Citat:
Intressant inlägg. Jag har aldrig, pga okunskap i ämnet, hört talas om underladdningar förut. Det har länge stört mig med den avvikande ljudbilden från den förväntade. Så jag har försökt resonera om ditplacerade falska kulor osv. Men det där låter ju som en mycket enklare förklaring. Det ska undersökas merHela frågan om "modus operandi" är central i varje mordfall, men fuskades bort i Palmemordet. Fusket har jag redan pekat på i det förra svarsinlägget till dig om Björkman och ballistiken. Det var Sonny Björk som på eget bevåg flyttade nedslagsplatsen för "spökrikoschetten" från det ställe där vittnena angav till ett ställe som passade Björks och ledningens förutfattade meningar.
För om man lägger nedslagsplatsen nere vid övergångsstället som Björk påstår så får man ett kaotiskt och amatörmässigt mord. Lägger man däremot nedslagsplatsen där vittnena Svensson och Palm anger så har man "ett helt annat mord". Det är så här det funkar med ballistiska mörkläggningar. De behöver bara ändra på en liten grej för att förändra totalintrycket på ett radikalt vis.
Sonny Björk verkar vara en kunnig och hygglig prick på alla sätt, men han är skrupelfri när det kommer till att anklaga Christer Pettersson för mordet. Med sådana helt öppet redovisade förutfattade meningar kan man kort sagt inte lita på att den ballistiska utredningen är objektiv. Från professionell synvinkel är detta minst sagt problematiskt, och det enda man kan säga till Björks försvar är då att han i alla fall är öppen och hederlig med sin bias. Då kan man i alla fall ha med den i bakhuvudet och justera för den när man själv går igenom ballistiken.
En ordentlig genomgång av ballistiken röjer obevekligen att Olof Palmes baneman själv är ett proffs, eller åtminstone har haft hjälp av proffs. Patronerna är helt klart underladdade, och den därmed sänkta projektilhastigheten har kompenserats med en längre pipa på vapnet. Därav de dova knallarna, det här tricket med underladdning och lång pipa fungerar som "ljuddämpare" för revolvrar.
Vidare är palmeskottet mycket väl placerat. Folk säger att det där skottet är busenkelt, men det är lättare sagt än gjort att få in det på någon till fots under pågående rörelse. Just därför är greppet att ta tag i axeln innan man skjuter inte ovanligt vid professionella mord ute på gatan. När skottet går genom ryggraden går offret omgående ner på knä och rasar sedan i den riktning som rörelsemomentet ligger. Står offret stilla blir det "potatissäck" men om offret fortfarande rör sig framåt i full fart blir det "fura". Palme är då ett mellanting mellan potatissäck och fura. Björkman nämner under hypnos att han sett Palme gå ner på knä innan han rasade framåt i gatan.
Dessutom måste mördaren ha haft rågummisulor på skorna, för om Palme skulle höra någon komma upp bakifrån och kasta sig åt sidan så missar skottet och han blir bara skadeskjuten. Samtidigt har vi Jeppsson som berättar hur han hörde de tunga och klampande stegen på avstånd från baksidan av barackerna. Det är en elefant med lädersulor. Skulle Palme inte ha hört en sådan komma upp bakifrån? Självfallet skulle han höra det, men det har han alltså inte gjort. Där har vi ännu en detalj som starkt talar emot idén om att det är mördaren som springer upp på åsen.
Det är två killar vid mordplatsen, varav den ena har rågummisulor och den andra har hårda sulor. Den ene skjuter medan den andre springer upp på åsen i en avledningsmanöver. Attentatet är ett professionellt jobb, men samtidigt finns vissa tecken på att specialisten varit ringrostig. Det kan ha varit ett tag sedan han höll på med sådant här, det antyder även Lisbeth när hon i rätten säger att "den orimlige mördarens" beteende röjer att han dödat förut. Det har hon absolut rätt i.
En sak till, som jag tyckte var intressant när jag närmade mig Palmemordet från Kennedymordets synvinkel. Även om vapen och skottavstånd skiljer sig morden emellan så är ändå tillvägagångssättet i grunden detsamma. Först ett skott i ryggraden, sedan ett i bakhuvudet. Fast i Kennedys fall blev det skottet i ryggen som gick bredvid ryggraden medan tvåan satt mitt i prick. Resultatet blev som bekant föga aptitligt. Med Palme blev det tvärtom så, att ettan sattes exakt rätt medan tvåan missade och istället rispade Lisbeth. Det lämnade nu Palme i ett lite mindre oaptitligt skick, men likväl död som en sill.
För om man lägger nedslagsplatsen nere vid övergångsstället som Björk påstår så får man ett kaotiskt och amatörmässigt mord. Lägger man däremot nedslagsplatsen där vittnena Svensson och Palm anger så har man "ett helt annat mord". Det är så här det funkar med ballistiska mörkläggningar. De behöver bara ändra på en liten grej för att förändra totalintrycket på ett radikalt vis.
Sonny Björk verkar vara en kunnig och hygglig prick på alla sätt, men han är skrupelfri när det kommer till att anklaga Christer Pettersson för mordet. Med sådana helt öppet redovisade förutfattade meningar kan man kort sagt inte lita på att den ballistiska utredningen är objektiv. Från professionell synvinkel är detta minst sagt problematiskt, och det enda man kan säga till Björks försvar är då att han i alla fall är öppen och hederlig med sin bias. Då kan man i alla fall ha med den i bakhuvudet och justera för den när man själv går igenom ballistiken.
En ordentlig genomgång av ballistiken röjer obevekligen att Olof Palmes baneman själv är ett proffs, eller åtminstone har haft hjälp av proffs. Patronerna är helt klart underladdade, och den därmed sänkta projektilhastigheten har kompenserats med en längre pipa på vapnet. Därav de dova knallarna, det här tricket med underladdning och lång pipa fungerar som "ljuddämpare" för revolvrar.
Vidare är palmeskottet mycket väl placerat. Folk säger att det där skottet är busenkelt, men det är lättare sagt än gjort att få in det på någon till fots under pågående rörelse. Just därför är greppet att ta tag i axeln innan man skjuter inte ovanligt vid professionella mord ute på gatan. När skottet går genom ryggraden går offret omgående ner på knä och rasar sedan i den riktning som rörelsemomentet ligger. Står offret stilla blir det "potatissäck" men om offret fortfarande rör sig framåt i full fart blir det "fura". Palme är då ett mellanting mellan potatissäck och fura. Björkman nämner under hypnos att han sett Palme gå ner på knä innan han rasade framåt i gatan.
Dessutom måste mördaren ha haft rågummisulor på skorna, för om Palme skulle höra någon komma upp bakifrån och kasta sig åt sidan så missar skottet och han blir bara skadeskjuten. Samtidigt har vi Jeppsson som berättar hur han hörde de tunga och klampande stegen på avstånd från baksidan av barackerna. Det är en elefant med lädersulor. Skulle Palme inte ha hört en sådan komma upp bakifrån? Självfallet skulle han höra det, men det har han alltså inte gjort. Där har vi ännu en detalj som starkt talar emot idén om att det är mördaren som springer upp på åsen.
Det är två killar vid mordplatsen, varav den ena har rågummisulor och den andra har hårda sulor. Den ene skjuter medan den andre springer upp på åsen i en avledningsmanöver. Attentatet är ett professionellt jobb, men samtidigt finns vissa tecken på att specialisten varit ringrostig. Det kan ha varit ett tag sedan han höll på med sådant här, det antyder även Lisbeth när hon i rätten säger att "den orimlige mördarens" beteende röjer att han dödat förut. Det har hon absolut rätt i.
En sak till, som jag tyckte var intressant när jag närmade mig Palmemordet från Kennedymordets synvinkel. Även om vapen och skottavstånd skiljer sig morden emellan så är ändå tillvägagångssättet i grunden detsamma. Först ett skott i ryggraden, sedan ett i bakhuvudet. Fast i Kennedys fall blev det skottet i ryggen som gick bredvid ryggraden medan tvåan satt mitt i prick. Resultatet blev som bekant föga aptitligt. Med Palme blev det tvärtom så, att ettan sattes exakt rätt medan tvåan missade och istället rispade Lisbeth. Det lämnade nu Palme i ett lite mindre oaptitligt skick, men likväl död som en sill.
Jag har också tänkt på det där med skorna. Nu har jag inte allt i huvudet just nu. Men är inte beskrivningen på mordplatsen faktiskt just grova skor. Eller minns jag fel på den punkten?
Sedan vet jag inte om man ska vara så säker på att mannen på åsen, om det inte är densamma som gm, nödvändigtvis behöver ha varit på mordplatsen. Det kan röra sig en spanande medhjälpare som redan var däruppe. Det kan också röra sig om en ej inblandad person som blev skrämd.