Citat:
Du skriver att hon kunde bli medvetandesänkt några sekunder, vi ponerar fem, och en sekund innan/direkt när hon börjar röra sig och kvickna till får hon nästa skada. Då tillkommer fem sekunders sänkning och proceduren upprepas.Om man är medvetandesänkt är man fortfarande vaken.
Och känner smärta och kämpar emot ett strypgrepp.
Gör man det inte är man medvetslös.
Eftersom inte ens försvaret har motsatt sig att de 5-10 sparkljuden kom från Tove som sparkar i väggen får vi nog utgå från att det har gått till så.
Det är många sparkar och utesluter att Tove varit medvetslös just då.
Eftersom Tove har kämpat och sparkat med sina ben - varför har hon inte gjort det med sina armar?
Armarna och händerna ligger närmare till hands för att försöka få bort strypgreppet. Man klöser, river och slår mot angriparen. Som ofta beskrivs i litteraturen, tillfogar strypoffer också sig själva skador på hals och bröst i sin vilda kamp för att få bort förövarens händer och få luft.
Men inte här. Tove har varken gett sin strypare typiska motvärnsskador, inget främmande DNA hittades heller under Toves naglar och hon hade inga riv- och klösmärken på sin egen hals.
Då blir slutsatsen att Tove enbart kunde sparka med benen, men inte kämpa med sina armar och händer för att hennes armar hölls fast. Det kan inte Johanna lyckats med samtidigt som hon ströp, alltså måste ytterligare någon hållit fast Toves armar/händer.
Precis som Johanna uppger i sitt vittnesmål.
Det är inte konstigare än att en domstol konstaterar att en rånare som hoppar in i passagerarsätet på en bil som väntat utanför banken och med en rivstart kör därifrån - måste haft en medhjälpare.
I det här fallet finns enbart en möjlig medhjälpare.
Som dessutom erkänt att hon deltagit i att packa in, bära och köra iväg ”rånbytet” och gömma det samt kommit överens om hur de båda ska ljuga efteråt. Medhjälparen erkänner till slut att denne varit på plats - men uppger att hon sovit djupt i baksätet under hela rånet.
Det är nog inte så troligt att domstolen tror på det……
Och känner smärta och kämpar emot ett strypgrepp.
Gör man det inte är man medvetslös.
Eftersom inte ens försvaret har motsatt sig att de 5-10 sparkljuden kom från Tove som sparkar i väggen får vi nog utgå från att det har gått till så.
Det är många sparkar och utesluter att Tove varit medvetslös just då.
Eftersom Tove har kämpat och sparkat med sina ben - varför har hon inte gjort det med sina armar?
Armarna och händerna ligger närmare till hands för att försöka få bort strypgreppet. Man klöser, river och slår mot angriparen. Som ofta beskrivs i litteraturen, tillfogar strypoffer också sig själva skador på hals och bröst i sin vilda kamp för att få bort förövarens händer och få luft.
Men inte här. Tove har varken gett sin strypare typiska motvärnsskador, inget främmande DNA hittades heller under Toves naglar och hon hade inga riv- och klösmärken på sin egen hals.
Då blir slutsatsen att Tove enbart kunde sparka med benen, men inte kämpa med sina armar och händer för att hennes armar hölls fast. Det kan inte Johanna lyckats med samtidigt som hon ströp, alltså måste ytterligare någon hållit fast Toves armar/händer.
Precis som Johanna uppger i sitt vittnesmål.
Det är inte konstigare än att en domstol konstaterar att en rånare som hoppar in i passagerarsätet på en bil som väntat utanför banken och med en rivstart kör därifrån - måste haft en medhjälpare.
I det här fallet finns enbart en möjlig medhjälpare.
Som dessutom erkänt att hon deltagit i att packa in, bära och köra iväg ”rånbytet” och gömma det samt kommit överens om hur de båda ska ljuga efteråt. Medhjälparen erkänner till slut att denne varit på plats - men uppger att hon sovit djupt i baksätet under hela rånet.
Det är nog inte så troligt att domstolen tror på det……
Klämd hand, överraskningsmomentet, slag i huvudet, skador på rygg och ben, skadat öga, ytterligare slag mot huvudet, press mot lungor och slutligen halsen skulle då sammanlagt ge ca 20 sekunders medvetandesänkning. Jag tänker att tiden nog inte är konstant, utan att den utökas lite för varje skada. Kanske linjärt?
Tiden för J att hitta rätt punkter att trycka på är kanske då 7-8 sekunder innan T kan göra motstånd.
Tiden för T att göra motvärn skulle alltså vara ca 7-8 sekunder från det att J tagit strypgreppet tills hon tappar medvetandet.
Om J sitter på T, så att hon "låser" Ts armar, utgår jag ifrån att T desperat försöker få loss dem. Då tickar tiden på och J pressar mot halsen. Det är mycket möjligt att T kan krångla armarna ur Js "låsning", men, som jag räknar är T endast stridsguglig under den korta tid då grannen hör knackningar/sparkar. Kanske får J överhudsavskrap då?
Något ynkligt lite främmande DNA finns under Ts naglar, så lite att det bortses från. Men om det skickats till England för analys, hade det kanske framkommit att det var Js.
Tänker och räknar jag helt fel?