Debatten om hungriga barn efter Lena Anderssons artikel i SvD (2023-05-20)

Oj, tror inte du märker detta själv i ditt tafatta sätt att godhetssignalera, men du låter som den värsta rasbiologen, and I like it...

Men, du vill alltså avskaffa det egna ansvaret, helt? Narkomaners barn tas om hand om när missförhållanden uppdagas och så borde såklart även vara för ex. somaliska tiobarns-familjer som inte klarar av att leva på alla bidrag de får.

Vänsterpartiet hade ju ett liknande utspel för några år sedan; svenska barn lider av fattigdom därför att de inte kan åka på skidsemester till Åre under sportlovet eller köpa en ny klocka.

Fattigdom och hunger - i ett av världens rikaste välfärdssamhällen.

Man kan förstå att kommunisterna i Vänsterpartiet tycker att det är kapitalismens fel att barnen lider av fattigdom och att det behövs mer socialism för att få ordning på det, men nu är det alltså sossarna som klagar på det samhälle man själva skrutit om att ha byggt och hävdar att hunger råder.

Bitterheten är total - Magdalena Andersson förväntade sig att få fortsätta som statsminister. Men så blev det inte.

Många av min vänner och även jag själv har fått gå utan mat i perioder. Blev knappast ett biafrabarn men låg ofta på en bmi på 16-17.
Vi är svenskar och alla har klarat sig väldigt bra karriärmässigt men med noll tilltro till samhället. Det är inte en rolig uppväxt att ha skor som är 3-4 storlekar för små som barn och tonåring med deformerade fötter som konsekvens.
Beroende på var du vuxit upp så kanske du inte haft så många fattig-barn kring dig men det är inte heller som så att man skryter med tanke på den skam man hela tiden känner. Jag hade relativt hög social status på skolorna jag gick så det var nog inte uppenbart för min omgivning.

Man lever alltid med ett slags skam och vaksamhet för att inte bli påkommen som lodis.
Att alltid "glömma" skorna till gympan eftersom man inte har några och då bli uthängd av läraren.
Att smyga in och duscha innan skolan börjar för att man inte har vatten hemma. Ingen frukt att ta med till fruktstunden.
Och så våndan uppepå det när ens ptsd-förälder fattar idiotbeslut efter idiotbeslut och ödelägger ekonomin ännu mer.
I mitt fall blev min vårdnadshavare utsatt för ett grovt våldsbrott som i princip reducerade den till ett paket. Från höginkomsttagare till alkoholiserad sjukpensionär på nolltid. Inte mycket att göra.

På ett sätt är det väl något slags betyg på samhället att man inte själv blivit ett kriminellt monster men jag önskar att uppväxten varit enklare. Sedan har jag haft det lindrigt jämfört med andra. Har en kompis vars far brukade kasta honom ner för trapporna, hade 8 grader i sovrummet och som dessutom var döv fram till 5 års ålder för att föräldrarna inte tog honom till läkaren.

Att lägga ansvar på föräldrar är i princip att överge barnen. Känns jävligt orimligt att man ska behöva skatta och bidra till en sådan stat i vuxen ålder.

Vad är det som har orsakat denna utbrändhet, alkoholism och knarkandet och nu också barnens hunger? Är det "regeringen Bildt och nyliberalismen"? Är det Tidöavtalets edsvurna parter?

Sanningen är att det är välfärdsstaten som blivit ett självändamål. Vi finns numera till för att göda den snarare än att den finns till för oss. Den är även en av de sista socialdemokratiska utposterna.

Tack för din skröna - den värmer likt vårsolen... Tror inte ett dugg på detta, möjligen kan vissa ting stämma, men så illa tror jag inte du haft det - du vill enkom bevisa en poäng, men bra försök, det var det.

Klart barn inte svälter i Sverige.

Att barn inte skulle vara hungriga i Sverige är dock ett perverst påstående. Det finns absolut de som inte har ekonomin för att hålla sina barn någorlunda mätta genom dagen, även om man lever så billigt som möjligt.

Jag gillar varmkorv. Jag ska ge den till de hungriga biafra barnen i afrika.

Det påminner om när Håkan Juholt försökte sälja in idén om "barnfattigdomen" i Sverige när han var ordförande. Sverige har ingen barnfattigdom och inte hungriga barn heller. Att barn är "hungriga" beror på att de äter dålig mat och att de proppar i sig godis och läsk så att de får högt blodsocker.

Jag jobbar indirekt med samhällsutveckling idag och försöker leva upp till mina egna krav så gott det går. Vet inte om det är att godhetssignalera, generellt har folk problem med att skilja på sin ideologi och hur de vill att saker ska vara med hur det faktiskt förhåller sig. ADHD kallas superkraft när det ökar risken för att du ska slå din partner och begå brott betydligt.
Det finns även mängder av forskning om begåvning och vilka skillnader det ger i allt från produktivitet och livskvalitet men som stat gör vi väldigt lite för att förädla människan. Men så enkla saker som skolmåltider och utbildningsår gör stor skillnad (man kan egentligen inte sätta ett "iq-poäng" på det sättet men för enkelhetens skull kan vi säga ca 1-2 iqpoäng per skolår).

Det är ganska uppenbart att vi har väldigt lite nytta av de som är genomsnittligt begåvade idag. Det finns inte meningsfull sysselsättning till alla och att försöka "göra vinst" på flyktingmottagande där begåvningen varierar (men i vissa grupper är betydligt lägre) är befängt eftersom det lär ta 3-5 generationer med en fungerande integration. Då behövs en alternativ plan för att ta hand om barn och skapa vettiga sammanhang. Jag tycker inte att det är att avskaffa det egna ansvaret utan att se till så att varje individ får en vettig chans att göra sin resa.
Vi kan inte ge startkapital, hockeyträningar och hästar till varenda barn men mat och en trygg skolmiljö skulle räcka väldigt långt.

Om vi går tillbaka till 70-talet så var till och med radikala feminister för sterilisering eftersom de hade omsorg om barnen som for illa och därmed sket i huruvida de kränkte en vuxen människas rätt till sin egen kropp och att skaffa barn.

Sedan är framförallt män en utsatt grupp i skolan och i unga år. När tjejer får lära sig om sina rättigheter att dra gränser och "stopp min kropp" så förväntas pojkar bete sig som pojkar.
Man kan så klart spekulera i anledningarna men att det i allt större utsträckning är kvinnor som utbildar sig utan att vi sätter in åtgärder för att killar ska trivas i skolan säger ändå något om samhället och politiken idag.

Så jag tror väl på ett samhällskontrakt där vi säkerställer en vettig miniminivå fram till 18 års ålder oavsett vilka föräldrar man har. Med militärtjänstgöring inkluderat kanske man kan flytta upp det till 21.

Och personligen hade jag inte haft något emot steriliseringar eller genmodifiering på sikt. Evolutionen kan behöva lite hjälp på traven när vi stagnerat som ras.

De som skriver kommentarer här har inte en aning om vad det vill säga om att vara fattig på riktigt och de konsekvenser det får när det kommer till tid, Aftonbladets krönikör sammanfattade det väldigt bra, lågbetalda personer jobbar mer än vad en Svennebanan gör i tid, oftast får de ha två jobb, samtidigt ska barn hämtas och lämnas till och från Skola-Dagis, de får särskilt i Stockholm oftast utan bil ta tunnelbana, leta efter de billigaste affärerna där det finns billig mat, oftast kan de inte handla tillräckligt eftersom det är oerhört svårt att ta med mängder med matpåsar på en överfylld tunnelbana.
Är de ensamstående blir det oftast mycket svårare eftersom en persons lön räcker oftast inte till om det är två tre barn, och förhållandevis många är faktiskt etniskt svenska, jag känner själv några familjer som har extremt svårt att få vardagen att gå runt, de har gjort sig av med all lyx inklusive internet, och i en familj är mannen arbetssökande och får ta sig till närmsta öppna arbetsförmedling eller bibliotek och hoppas på att en dator är ledig, han är satt att söka 30 jobb om dan och ha minst tre intervjuer på en vecka, utan bil och knappt utan SL kort är detta omöjligt att klara.

Många affärer lägger på priser själva och priserna höjs vecka efter vecka, det handlar inte om att man kan köpa mer näringsrik mat, det handlar om att de inte har råd att köpa maten överhuvudtaget, inflationen har värdeminskat kronan kraftigt, en hundring idag är värd 30 spänn mer eller mindre.

Det man betalade 100 spänn för förra sommaren det kostar idag 140 spänn och dessa priser är här för att stanna, inkomsterna måste upp, skatterna måste höjas, det säger ett flertal nationalekonomer och banker idag, för vi har inte råd med Moderat Sveriges låga skatter, det kommer utarma allt i vårt samhälle.

Om personal i skolan som det verkar påstås uppmärksammar att barn går hungriga så kanske de bör anmäla det till socialtjänsten istället för att använda det som något politiskt slagträ.
Eller är de så genomonda att de istället ser på och hellre gapar om hur giriga moderaterna är istället för att agera praktiskt om ett barn lider utav svält?

Finns det svältande barn i dagens Sverige, är det ett astronomiskt misslyckande av sossarna. Det är bara att lägga ned partiet i så fall...