Citat:
Ursprungligen postat av
Reviews
M: Jag känner mig, jag känner mig dum. Och jag skäms över att jag, att jag, för att skydda och behålla Johanna i mitt liv så har jag liksom ljugit min familj liksom rakt upp i ansiktet.
Eh, alltså flera gånger. Och alltså varför jag inte har, alltså jag har ju haft liksom, alltså ett varningstecken alltså rakt upp i ansiktet verkligen, eh, men ändå varit kvar med henne. Och jag är också väldigt trött på att skydda Johanna från allt.
M känner sig till sist tillräckligt trygg för att våga släppa sin rädsla för J; hon uttrycker sig uppriktigt och naket om sin och J:s vänskap. Alla som anser att M kastar J under bussen, borde - utan förutfattade meningar - läsa igenom de sista förhören där hon får berätta vilket ok hon har burit på under så lång tid.
De som är känslomässigt mogna inser också att bekännelserna runt J är enda vägen till läkning. Förutom sanningen om vad som hände mordnatten.
Min uppfattning är att M har stått i tacksamhetsskuld gentemot J ända sedan hon tog henne under sina svarta vingars beskydd.
Det är endast J som har haft sjuka tankar och planer, men säkert har en del även upplevt obehag inför M, av den enkla anledningen att hon umgicks med J.
Jag har inte i någon tråd upplevt sådan acceptans och tilltro till en dömd mördares ord tidigare. Att varenda indicium som pekar mot hennes skuld försöker förklaras med den ena bortförklaringen dummare än den andra är häpnadsväckande . Att hennes ord (efter att polisen avslöjat hennes lögner om hennes delaktighet) tolkas som rena sanningar utan kritiskt filter, går över mitt förstånd.
Hon ljög så länge hon kunde. När hon avslöjades så skyllde hon allting på J, och kryddade lite extra för att få J att se ännu värre ut än vad hon är.
Maja har som alla i hennes situation all anledning att ljuga! Hon gör allt hon kan för att slippa ansvar och ett långt fängelsestraff. Vi har sett det förr och kommer de det igen.
Hon har inte gjort någonting för att underlätta eller hjälpa någon annan än sig själv. På bekostad av T s anhörigas sorg ljög hon tills hon blev överbevisad. Varken i rätten eller i förhör har hon fällt en enda tår för T s skull.