Y tänker förfalska ett testamente och vinna till sig 50 Mkr...

Alltså, det är lite otydligt vad du menar. När du säger "låter mig vilseledas," vad exakt syftar du på? Att domaren medvetet begår någon form av bedrägeri, eller att han inte lyckas genomskåda förfalskningen?

Båda scenarion. Dvs. antingen så är jag som domare medveten om att något är ett osant intyg men utgår från att det vore ett giltigt intyg eller så blir jag i domarrollen vilseledd av det osanna intyget. Oavsett så "pushar" jag på part i ockersituation till att ingå förlikningsavtal och lyckas med följden att denne behöver göra utbetalningar på miljonbelopp till ockraren och den som använt sig av det osanna intyget.

Ska min fiktiva tjänsteposition skydda mig från straff för medverkan till Ocker oavsett om det sker innanför eller utanför en stenbyggnad med skylten "domstol"? Är det viktigare att jag har skydd via min fiktiva titel än att offer för ocker skyddas?

Om domaren medvetet behandlar ett falskt intyg som äkta så begår han ett brott.

Om han blir lurad så begår han inte ett brott. Det är inte ett brott att bli vilseledd.

Det är mycket svårt att kommentera på ditt fiktiva scenario då det dels är väldigt sparsamt och dels ändras kontinuerligt.

Men låt mig presentera en alternativ synvinkel:

Om en domare presenteras med bevis vars äkthet inte kan klandras och som ovedersägligen pekar emot ett visst domslut med lag, prejudikat och praxis taget i beaktning, skall den domaren då frångå det domslutet enbart baserat på att domslutet skulle få en negativ påverkan på den ena parten? Frågan är ledande, men jag vill hävda att om domslut ska baseras på dess relativa påverkan på parterna snarare än bevis och likhet inför lagen så har vi upphört att vara en rättsstat.

Men du är noga i dina hypotetiska scenarier att stanna vid insinuationer snarere än fakta, vilket gör scenarierna meningslösa. Att använda ord och uttryck som att domaren "medverkat" till något och "låtit sig vilseledas" säger ingenting. Så var tydlig istället, detta är ju ditt hypotetiska scenario: antingen har domstolen:

1) Med uppsåt och i samförstånd med Y givit ett domslut baserat på medvetet osanna utsagor och bevismaterial

eller

2) Av okunskap givit ett felaktigt domslut baserat på bevis, lag och praxis alternativt misslyckats att se igenom falska bevis

eller

3) Givit det domslut som krävs av lag, praxis och baserat på den bevisning som presenterats

Du är duktig på att försöka förvränga för andra vad jag presenterar så att du kan få andra att undvika att befatta sig med sakfrågan.

Vidare tycks du ha svårt att hålla dig till hur bedrägerier och ocker kan genomföras i verkligheten där domstolsbyggnaderna används som del i spelplanen.

Bättre att blunda och låtsats som att de inte förekommer. Därav din överdosering av ordet "hypotetiskt". En känsliga fråga av olika anledningar för dig?

Jag menar alltså att det handlar om en bevisfråga som jag som domaren inte utreder opartiskt, robust och objektivt av olika skäl. Följden av att jag inte utför en opartisk, kompetent och objektiv utredning av bevisfrågan blir att jag medvetet eller omedvetet medverkar till att försöka manipulera in den svagare parten, som blir utsatt för både bedrägeriförsök och försök till ocker av motparten, i ett förlikningsavtal som innebär att ockret blir fullbordat.

Polisen vägrar vidare ingripa för att hjälpa parten undvika att bedrägerförsöket ockerförsöket fullbordas pga. de är överbelastade och/eller ointresserade av att hjälpa parten pga. politisk hänsyn.

Jag har alltså en uttröttad och ekonomiskt utslagen part i desperation framför mig som fråntas allt skydd denne har rätt till av rättsordningen och EKMR.

Jag citerar din trådstart


Fiktiv

(Svenska Akademins Ordbok)

Hypotetisk

(Svenska Akademins Ordbok)

Vi kan debattera semantik (men kanske i ett annat forum) men jag föreslår att vi postulerar att fiktiv och hypotetisk är synonyma i detta sammanhang. Huruvida jag "överdoserar" användningen av ordet är en fråga om tycke och smak, men jag kan svårligen se att det skulle vara ett opassande ord att använda givet vad du skrivit tidigare.

Eftersom du nu formulerar om scenariet (igen) och säger att [Du] har en "uttröttad och ekonomiskt utslagen part" så antar jag att scenariet inte är fiktivt utan verkligt.

Det tar dock inte ifrån att det enda du presenterar är ett ensidigt perspektiv och ett väldigt sparsamt sådant. Du fattar väl att det inte går att kommentera utan konkreta omständigheter? Vilka bevis har ignorerats? Hur ser domen faktiskt ut? När du säger att domaren inte utreder opartiskt "av olika skäl" - vilka skäl? Och att polisen skulle vara ointresserad och ta "politisk hänsyn", vilken hänsyn och vad baserar du det på?

Att en domare "pressar" en part till förlikning är, i sig, inte korruption eller rättsröta. Det är snarare det normala i ett tvistemål. Förlikning är nästan alltid att föredra och om domaren har en tydlig nog bild av tvisten kan denne mycket väl närma sig en eller båda parterna och föreslå att en specifik förlikningsväg skulle vara att föredra. Sen finns det såklart en gräns mellan att föreslå och otillbörligen "pressa". Men du delar med dig alldeles för lite information för att ens kunna närma sig den frågan.

Jag säger inte att det är omöjligt att domstolar och enskilda domare kan agera fel, avsiktligt eller inte. Domstolen befolkas av människor och lider således av mänsklig felbarhet. Men vi har försökt skapa skyddsmekanismer för att i alla fall minimera den systemiska risken.

Således, om du upplever att din klient farit offer för korruption, rättsröta eller att domstolen på annat sätt agerat rättsvidrigt så har din klient möjligheter. Förutsatt att överklagandefristen inte gått ut (3 veckor från meddelat beslut eller dom) kan även en förlikning överklagas.

Har förlikningen eller domen vunnit laga kraft (överklagandefristen har löpt ut) kan din klient begära resning i högre instans. Kraven för att beviljas resning är höga men jäv eller korruption hos dömande instans är definitivt kvalificerande, givet att det kan påvisas.

Om alla andra spår är uttömda så kan din klient även vända sig till Justitieombudsmannen.

Dock, vad du presenterat hittills låter för mig som, sammanfattat: "min klient har fått sitt liv förstört av en rättstvist som denne förlorade". Det är såklart både tragiskt och beklagligt, men hoppet är stort därifrån till konspiration, korruption eller rättsröta. Jag säger inte att 100% så inte är fallet, jag säger att jag (och ingen annan heller vill jag påstå) inte kan kommentera på det baserat på vad du skrivit.

Vad vill du egentligen få ut av den här tråden?

Vill få till en diskussion kring något som jag förmodar är ett dolt underliggande problem i Sverige som orsakar alldeles för många fullborade ocker i onödan pga. vi har en grovt korrupt, politiskt styrd och icke fungerande polis som diskriminerar brottsoffer och trots bevis inte ingriper och skyddar brottsoffer mot betungande och plågsamma civilrättsliga processer som hade varit helt onödiga.

1. Det rör sig fortsatt om ett fiktivt scenario och tankeexperiment för att utreda relevanta principfrågor. Detta gäller inte någon av vår byrås klienter (ännu).

2. I scenariot är polisen passiv och vägrar trots bevisning att ingripa och hjälpa offren för ockerförsöket. Finns det någon som betvivlar att många offer för bedrägeriförsök tvingas in i civilrättsliga processer med sin förövare och som vore helt onödiga ifall vi hade en fungerande polismyndighet som effektivt beivrade och lagförde gärningsmännen istället för den inkompetenta, politiserade och vanskötta psykopat svinstia vi idag har?

3. Var går gränsen menar du? När blir medverkan till fullborandet av ocker, baserat på osanna intyg, rättssäkert? Hur visar jag som domare genom att medverka till fullbordandet av ocker respekt för brottsoffrens värdighet som människor med rättigheter istället för att rent utav diskriminera dem till förmån för den kriminella och dennes advokater? Hur är medhjälp till fullbordandet av ocker förenligt med rättskänslan och respekt för den materiella rättssäkerheten(se t.ex. 1 kap. 2 § RF) samt högre rätt i form av EKMR (se 2 kap. 19 § RF)?

Källa: https://www.brottsoffermyndigheten.se/media/uk0d3c4p/vem-bryr-sig.pdf

4. Absolut, håller med dig, skulle en av vår byrås klienter drabbas kan man efter anmälan till JK gå direkt till Europadomstolen med en klagan på Staten för brott mot EKMR. Men det kostar tid, energi, pengar och energi och är i slutändan ett förstört liv för klienten. Allt grundar sig i en slutsats som jag hoppas alla i tråden tar med sig och reflekterar över: att vi i detta scenario inte har en fungerande polismyndighet utan en inkompetent psykopatisk svinstia(som ärliga människor flyr från) och som väljer att bryta mot 1-2 § Polislagen och avstå från att hjälpa brottsoffer undvika plågsamma civilrättsliga processer.

Sedan i domstol så tycks det finnas en vansinnig idé om att det skulle vara försvarbart att försöka manipulera in stackars offer för ockerförsök under civilrättsliga mål i förlikningsavtal med deras förövare. Då vinner domaren en pinne på tavlan och är ett steg närmare framgång i sin pinnjakt.

Handlingsmönstret signalerar:"Vem fan bryr sig om brottsoffren, åt helvete med dem, det är viktigare att få bort ett tvistemål från domstolens bord genom att få till ett fullbordande av ocker genom förlikningsavtal med deras förövare".

Ifall ingen lösning sker så framstår det som mer och mer sannolikt att brottsoffren samlar sig och går till angrepp mot de som inte vill ta något riktigt ansvar för situationen trots att de har har lagstadgad plikt att respekterar brottsoffrens rättigheter. Hur grov diskriminering skall brottsoffer tåla?

Vidare kan man undra ifall det är objektivt av mig som domare att vägra erkänna en verklighet där ocker fullbordas genom mitt egna agerande mot den svaga parten?

Ja, ditt fiktiva scenario låter hemskt. Jag vet inte vad för diskussion som det går att ha bortom att det låter som ett gravt korrumperat och icke fungerande land. Finns det en tes att detta skulle vara Sverige eller ville du diskutera mer i allmänhet hur hemskt det skulle vara i det scenario du beskriver?

Det är byggt på omständigheter från olika svenska fall så det är därför ett fiktivt scenario baserat på svenska förhållanden.

Ocker genom förlikningsavtal är ett demokratiproblem.

Låt oss justera scenariot:

Z vill i klartänkt tillstånd att tillgångarna skall gå till dennes barn efter dennes död.

Y passar på att skoja och göra Z glad när denne befinner sig i ett drogat tillstånd på dödsbädden.Y föreslår sen för Z att Z kommer känna mer glädje ifall denne signerar ett testamente. Y räcker fram testamentet och Z skriver under med glädje. 5 minuter senare avlider Z.

Y använder sedan testamentetet för att påstå att Z signerat det frivilligt och att detta måste varit Z:s faktiska vilja i den stunden oavsett vad denne sagt tidigare.

Har Y gjort något fel? Det är inte så att Y har tvingat Z till något.

För att det ska vara ett giltigt testamente behöver ju två vittnen vara närvarande och också signera och det är ju inte beskrivet. Om Y då i efterhand fixar falska vittnen så har denne självklart gjort något fel.

Likaså om Y vet om att Z är i ett tillstånd som gör att denne inte är i skick att skriva testamente men ändå presenterar det som äkta (vittnen eller ej), så är det också ett fel.


Har det hänt att falska bevis och vittnen använts och att man fått framgång med hjälp av dem, utan tvivel Ja, är det vanligt, svårare att säga.

Slutligen en kommentar om att man inte utreder det falska testamentet från polisens sida, är det då inte två berörande men ändå olika frågor. Den civilrättsliga om testamentet är giltigt eller ej, och den straffrättsliga om Y gjort sig skyldig. Ett falskt testamentet till förmån för Y behöver ju inte automatiskt innebära att Y är medveten om detta.