Svensk man ”blev” kvinna. Vill ev bli man igen.

Du kan inte ha barn. Redan när 2-åriga killar går på dagisgården, jag har 5 barn, så spänner de ut bröstet och springer letar efter spännande saker. Medans tjejer leker nära fröken, med varann, mjuka lekar. Massor med undantag naturligtvis.

När de senare får en mer utvecklad hjärna så förstår de mer och mer av världen och försöker styra den, de har t.ex trots-period, mamma-period, hjälpa till-period och en del säkert klänning-period. Det betyder inte att de är trotsiga eller ska ha klänning resten av livet. Det är en fas.

Enligt mitt eget barndomsminne finns inte en enda sexuell tanke innan man är 7 år. Sedan kommer det gradvis 8-12, och som tonåring kan man börja bli kär på riktigt. Och vet då om man är gay eller inte t.ex. Tjejer kan ligga ett år före oss killar.

Jag har också en sådan bild. Förmodligen fördomsfull.

Men att det blir väldigt omoget/jagcentrerat/självupptaget. Att de är de enda som lider och har problem här i världen liksom. Även om inte alla människor är upptagna med att ”byta kön” har ju folk andra problem.

Kanske är hormonbehandlingarna som gör dem griniga och perspektivlösa?

Du har läst samtliga 20 källor? Inte trovärdigt.

Och du har alltså läst samtliga 20 källorna?...

Ge mig en länk nu till feromontestet så är jag nöjd, mr google.

Tänk att det finns en docent i Sverige och känner till feromontestet men hemlighåller det för alla transmänniskor.

Juni 2014 försöker Mia koppla av vid tv:n. Men tyvärr råkar hon ut för transfobisk humor. Attan!

”Efter redan 30 minuter av att flippa kanaler hade jag hört 5 transfobiska skämt.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig riktigt, man har ju hört hur skitig TV är, speciellt på sommaren liksom. Men jag registrerade snabbt vad man kan och inte kan kolla på, om man vill undvika transfobi.

Jag kan kolla på Masterchef, det gillar jag, men jag bör undvika sitcoms. Varenda en av dom, inklusive How i met your mother, som jag ofta hör folk säga vara progressivt. Okej, men jag vill ändå ha komedi. ah, Dr. dolittle gick på tv, jamen det är kul, handlar ju bara om en kille som pratar med djur. Kan ju knappast finnas möjlighet till någon transfobi där!..

Tills den scenen där en karaktär kollar under toadörrar på damtoan i jakt efter sin hamster, hittar ett par håriga ben under ett par leggins med en tillhörande uppenbart manlig röst.

Och där tappade jag tålamodet. Efter detta blev filmen inte längre rolig, utan allt jag tänkte på var att människor hade skrivit det skämtet, filmat det skämtet och godkänt det skämtet, och slutligen haft med det skämtet. Det är inte bara något som hände av misstag, utan det är genomtänkt transfobi, ursäktat med humor.

Dr. Dolittle kanske är ett tamt fall, men i en industri som redan är mansdominerad och transfobiskt i stort sett överallt annars, blir man bara trött. Det är inget stort fall, det är bara en droppe i ett hav. Hur fylld av transfobi är vår media när en rolig familjefilm som handlar om en läkare som pratar med djur måste inkludera ett transfobiskt skämt”

https://transochannat.wordpress.com/2014/06/29/transfobi-som-komedi/

Nu bryter du helt mot den röda tråden.

Jo, jag har barn. En dotter och en son. Och jag har själv varit barn och har mycket bra minne av min barndom och om hur jag och polarna var. Men tråden handlar inte om alla mina erfarenheter om hur barn är. Utan tråden handlar specifikt om Mia och generellt om transsexualism. Och då håller jag mig topic. Samt håller den röda tråden till det som skribenter skriver. Du kan ju läsa inläggen som ledde fram till det svar jag gav som du nu svarade på. Så ser du också den röda tråden. Och kanske förstår vad det var jag svarade på.

Men ja, absolut. Min son hade en klänning-period när han var cirka 3-4 år. Där han gillade att klä ut sig och lajva tjej/prinsessa. Men främst har han gillat att bygga saker (han brås på mig , jag har tidigare jobbat inom bygg innan jag kvaddade ryggen), måla, klättra, ta isär saker och se hur de fungerar inuti osv. Min dotter föredrar roll-lekar med sina barbiedockor/My little ponys osv. Båda gillar att ta hand om sina saker, som om sakerna hade själ. De tränar att bli föräldrar eller djurägare, det är tydligt.

Vad har detta med könsidentiteten att göra? Det är ju inte vad man leker som sätter ens könsidentitet, det är vad man rent neurologiskt känner sig som.

Har du läst alla 20 källorna, så har du ju sett det själv.

Så går det när psykisk ohälsa normaliseras och uppmuntras istället för att ge dom vård.

Låter iof. som rätt trist "humor".

Ska man göra humor, kan man ju göra den mer genomtänkt. Jag gillar tex. verkligen "Ben och Gunnar - en liten film om manlig vänskap". Det är humor, det är homofobi, det är homoerotik, det är skägg-humor, det är en drift på "När Harry möte Sally" osv. Allt i ett. Fenomenal humor. Underbart.

En hårig man i leggings på en toalett. Låter som låg och trist "humor". Inte genomtänkt. Löjlig.

Det är väl nåt gammalt trams (trans) som ligger på PubMed. Nog några stackars ”trans-råttor” det experimenterats med.

Här var nåt liknande:

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/18056697/

😄😄😄

”the data implicate that transsexuality may be associated with sex-atypical physiological responses in specific hypothalamic circuits, possibly as a consequence of a variant neuronal differentiation.”

Mia var kanske inne i en känslig period. Får hoppas hon fått lite (själv)distans senare. 😊

Är ju förstås ibland svårt fatta vad som är psykiskt och som nåt annat. Men är fan sjukt skära bort helt friska bröst och sånt. 😟