SVT stoppar granskningen av känd litteraturprofil

Det får vi i nuläget inte veta eftersom Niclas Salomonsson och hans ombud Johan Eriksson hotar de människor som menar sig ha något graverande att säga om honom och hans verksamhet med att anmäla dem för förtal för att få dem att förbli tysta.

Allmänintresset är förvisso ett flytande och oklart begrepp. Snarare än att utgå från vad allmänheten är intresserad av att få veta utgår det från vad journalister och publicister anser att de borde vara intresserade av. Så i rätt stor mån definierar de mest inflytelserika medierna - som UG själva - vad detta intresse är och bör innebära för vad som skall granskas och hur.

Det kan tyckas självcentrerat att medie- och kulturbranschen anser sig själv ha mer allmänintresse än Nisses rör, men det överensstämmer med hur praxis ser ut.

Frågar du mig anser jag att allmänintresset motiverat granskning av det mesta som påverkar andra människor och samhället. Både Nisses rör och Salomonsson Agency bör granskas och missförhållande belysas.

Men nu bestämmer inte jag och då råder godtyckligheten som den ser ut idag och då har Salomonsson Agency allmänintresse pga branschen företaget verkar i och den påverkan det har på kulturlivet när de handlar i rättigheter åt kända författare utomlands. Det finns alltså allmänintresse så det uppfattas idag bland medier och journalister.

Om du menar att även mindre verksamheter skall kunna granskas, vad är då kriterierna för det du ställer upp och vad saknar Salomonsson Agencys verksamhet för att nå de kriterierna?

Vilket rimligen inte skulle ske om det inte fanns något att dölja.

Hotat folk med den största advokatbössan han kan hitta för att stoppa granskningen. Om inte annat så gör det definitivt granskningen till allmänintresse.

Som sagt: här på FB är alla anonyma. De som vet vad han har gjort mot den svenska allmänheten är fria att berätta.

Och återigen: jag har aldrig påstått att man inte ska granska privata företag. Det jag har sagt är att svt inte ska granska icke allmännt vidkommande problem med skattemedel. Om företaget de facto begår brott som angår svenska folket så är granskningen befogad. Det jag finner märkligt är att alla som påstår sig känna NS i tråden blir helt rabiata och är på krigsstigen bara för att man säger att hans arbetsmiljöprobllem är något som svenska folket i allmänhet inte bryr sig om.

Det är så uppenbart att de som hackar på NS här i tråden gör det av personliga skäl. Det enda argument de lagt fram för varför han förtjänar karaktärsmord är att han är framgångsrik, otrevlig och haft konflikter i privatlivet. Inget av detta angår mig eller någon annan skattebetalare.

Jag förstår inte vad de användare som hatar NS har emot mig eller någon annan i tråden som ifrågasätter journalistens motiv. De anlagar mig för att förminska problem, försvara NS eller sprida positiv propaganda om honom. Varenda gång jag har bett dem ge exempel på hur jag gjort detta så blir de tysta.

Uppenbarligen är den personliga konflikten mellan dessa användare och NS så infekterad att den har tagit över hela deras liv, och de kan inte föreställa sig att det finns folk tanför den konflikten som inte bryr sig om den och tycker att allmänheten inte har nåt med den att göra.

Folk måste fan ta ett djupt andetag och räkna till 10. Om företaget begår brott som påverkar allmänheten så är granskningen befogad. Om företaget inte gör detta så är granskningen obefogad. Svårare än så är det inte.

Och jag upprepar: ring polisen om du blivit misshandlad. Vänta inte några år på att svt ska granska misshandeln för mina skattepengar.

Håller helt med. Har han gjort nåt olagligt ska det polisanmälas, helst direkt och inte efter flera år. Är det fråga om arbetsmiljöproblem så ska facken agera och intern utredning göras.
UG och allmänheten har inte med det här att göra. Var går gränsen mellan journalistik och häxjakt? Många av dagens journalister borde skämmas. Det har gått röta i kårens heder. Räckte inte Benny Fredriksson och Mats Löfving för att tillfredställa blodtörsten? Medeltidens offentliga avrättningar ekar otäckt.

Återigen: skilj på intresse och nytta. Nyfikenhet är inte ett giltigt skäl till granskning.

Om jag blir så satans nyfiken på hur GW ansar sitt kön att jag gör en skattefinansierad granskning av detta, och GW tar till de bästa advokater han kan hitta för att stoppa granskningen, och detta gör allmänheten intresserad av ämnet, så har GW fortfarande inte gjort något fel och granskningen är obefogad.

Det verkar finnas en rejäl fjortismentalitet hos NS fiender. Dessa beter sig som tonårsflickor som fått veta att skolans snyggaste tjej blev smygfilmad när hon gav nån annans pojkvän en avsugning, och nu går de runt och hånar henne och tycker att hon förtjänar horstämpeln - hon som varit så populär och trott hon var nåt speciellt. Tyvärr, men personliga problem angår inga andra än de direkt inblandade.

Jag kan hålla med dig om att allmänintresse är ett flytande begrepp. Men, i min värld är det av särskild vikt att Public Service ställer högre krav än t.ex kvällstidningar. Detta då feras verksamheter har ett större genomslag och ett program som UG har hög trovärdighet. Därför bör man i första hand fokusera på sådant som berör många människor Ericsson och Swedbank är utmärkta exempel på det som var relevant att granska.

Det kan även vara relevant att granska branscher som t.ex friskolor. D

Det finn tusentals företag/arbetsgivare som är bristfälliga och dåliga. Det är ett problem i första hand för de som arbetar på dessa organisationer men eventuellt även för kunder. Häromdagen så hade någon tidningen en kritisk granskning av butikskedjan Intimissimi. Det är fullständig rimligt reportage då butiker finns över hela landet och många är kunder hos företaget vilket gör att det finns ett visst allmänintresse för under vilka förutsättningar folk arbetar där-

Däremot håller jag fast att SA är en allt för smal verksamhet för att ägnas åratals arbete från UG. Det är inte rimligt i förhållande till företagets betydelse. Vi vet inte vad granskningen kommit fram till men mycket verkar handla om NS person och beteende mot anställda som eventuellt drogmisbruk.

Förlagsbranschen är tämligen liten och NS har varit verksam under lång tid. Hans beteende borde vara välkänt bland de som behöver veta så en publicering i UG får mer karaktären av en smutskastning och karaktärsmord. SvT ska inte agera domstol framför allt inte i moralfrågor

Du efterfråga vilka mindre företag som jag skulle tycka var relevant att granska. Det är svårt att på rak arm komma på några men för allmänheten välkända företag som agerar förkastligt t.ex om mäklarfirman Eklund Stockholm Newyork ägnade sig åt riggade budgivningar eller om Bukowski medvetet eller genom underlåtenhet sålde stulen eller förfalskad konst. Så vore det värt att publicera

Men jag tycker att det är mer intressant och relevant att studera företeelser eller branscher snarare än enskilda företag. Jag har ingen aning om författaragenter komplicerar för förlag och utgivning men om så är fallet så kan det vara relevant att undersöka branschen snarare än ett enskilt företag.

Nyttan har rimligtvis avvägts av UG, vars journalistiska heder står på spel vid klavertramp.

Lägg då till att responsen är att till synes, med alla till buds stående medel långt utöver det vanliga, försöka förhindra allmänheten att själva få bedöma nyttan med UG:s granskning. Det är ett beteende man kan förvänta sig av någon som har något av allmänintresse att dölja.

Även du själv, med ditt envetna försvar av NS som av en händelse linjerar med beställningsjobbet från Medierna i P1, faller in i mönstret.

1. Tror du att UG, baserat på dess historiska publikationer, skulle finna nytta i att publicera någonting över huvud taget relaterat till GW:s kroppsbehåring?
2. Tror du att UG efter en sådan publicering skulle ha någon journalistisk trovärdighet och heder kvar?

För övrigt, eftersom du envisas med ditt enfaldiga argument om hur SVT ska jobba: om UG säljer granskningen till Expressen, är du nöjd då och slutar tjafsa?

Intressant.

Hur vet du att det handlar om personliga problem?

Reflektion/fråga:

I förtalsmål är det väl ibland ointressant om det som sagts, själva "förtalet", är sant eller inte?

Dvs. man kan säga åt tjyvgubben X att han är en tjyvgubbe. Han må sedan vara det, men i förtalsmål är det irrelevant; frågan är istället om yttrandet är förtal eller inte.

Så har jag hört att det är. Det sas t.ex i samband med rättegången mot den som Björn Borg 1990 ansåg ha förtalat honom (tidningen Z, som publicerat uppgiften att han tagit kokain).

Borg vann målet. Z hade förtalat honom, sa domstolen. Långt senare medgav han dock att han tagit kokain, vilket alltså i sig var ointressant för domslutet.

Så till vad detta betyder för topic. Ty NS advokat har väl i detta fall hotat att åtala svt för förtal. I så fall skulle det skulle alltså juridiskt sett komma att handla om detta: inte om det svt sagt om NS var sant eller inte, utan om det var förtal av NS.

Kan tråden experter svara på denna fråga? Är det så här i förtalsmål? Är sanningshalt i förtalandet per se mindre viktigt än om förtal skett?

(Om det är så, då var det taktiskt smart av NS att via sin advokat komma med förtalsanklagelse mot svt. Då flyttades frågan bort från fakta till om det hela istället var förtal.)

Kan någon här redogöra för vad "förtal" är?
I tråden läste jag att det är irrelevant om påståendet om någon är sant eller inte (tänkte på Ebba B’s husaffär och hennes uttalande om kärandens / gubbens juridiska ombud).
Dvs, om jag är ett kliniskt konstaterat fyllo, och någon publikt säger "jamen hen har ju missbruksproblem", så kan det alltså vara förtal?
🤔

Oj, har ingen länkat till det här än?

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...et-men-blundar