Socialtjänsten orosanmälan?

Jag undrar hur går det till när Socialtjänsten får en orosanmälan hos sig? Hur gör de och vilka kriterier går de efter? De kan ju inte vara vilka anmälningar som helst som går igenom och de kan ju vara både anonyma och de som står för det att de gjort en. Någon som har erfarenheter av socialen och orosanmälan?

Jag vet inte om du blir så mycket klokare av mitt inlägg men jag har gjort orosanmälan 2 ggr på samma granne. Jag ringde socialen ang misstänkt barnmisshandel och sa att jag ville vara anonym.

Jag ville efter ett tag veta om dom hade pratat med min granne men fick till svar att det är sekretessbelagt och jag fick inte veta någonting. Ingen bättring med grannen, så jag antar att socialen inte har brytt sig. Mina andra grannar accepterar bara allting eftersom det handlar om invandrare...

Så... Inte så mycket till svar men det är min erfarenhet

Ett samtal till föräldrarna uppger vad som sagt sen säger föräldern att allt är
Bra och där upphör oftast den anmälan.

det varierar beroende på vad anmälan gäller. i vissa fall får föräldrarna inte reda på att barnen blivit omhändertagna eller polisförhörda först efteråt. ( tex övergrepp el misshandel)

en bekant fick en orosanmälan från dagis då dottern sagt att pappan va våldsam mot barnen, soc ringde föräldrarna och de gjorde ett hembesök. ( blev inget för barnet hade hittat på)

så det ser olika ut från fall till fall. men soc är ju till för att hjälpa barnen och stötta föräldrar.

Utgår ifrån att det rör sig om oro för barn.

När en orosanmälan inkommer har de om jag minns rätt 48 timmar på sig att starta en utredning. De behöver alltså utreda oavsett hur anmälan kommit in eller vad som står i den.
Utreda är ett är inte alltid ett helt tydliget begrepp från socialtjänst till socialtjänst eller från fall till fall.

Ibland bedöms det att det räcker med ett telefonsamtal med som regel skickas en kallelse om att de berörda vårdnadshavarna om att inställa sig hos socialtjänsten. Där ställer de mer eller mindre standardiserade frågor och utgår sedan därifrån ish.

Om den initiala bedömningen är att det är direkt fara för barns liv och hälsa startas en utredning enligt LVU (lagen om vård av unga) och då är varken telefonsamtal eller kallelse alltid det rätta och de kan komma på hembesök och knacka på. Resultatet av en LVU utredning kan i vissa fall leda till att de omedelbart omhändertar barnet om de bedömmer att barnet kan dö eller fara mycket illa.

Allt ovan gör i olika grad i dialog med beslutande nämnd beroende på delegation. Ish...

Sen i frågor om placering via LVU går dessa genom förvaltningsrätt.

De flesta insatser ges dock frivillig via SOL socialtjänstlagen. Finns lite kul att läsa om du googlar

Så går det typ till. Sen kan jag gärna bli rättad av någon som mer nyligen jobbat med barnärenden.

Man har hört så mycket om att människor råkat illa ut för socialen, men de gör ju bara sitt jobb även om det kan finnas socialsekreterare som gör fel.

Absolut. Socialtjänsten är inte perfekt, den är dessutom under utveckling just nu.

Kan lägga upp ett exempel på hur det kan se ut de få gånger socialtjänsten omhändertar barn.

Socialsekreterare gör en utredning (pratar med barn, vårdnadshavare, anmälare etc).
Utredningen granskas av en så kallas förste socialsekreterare som har mer erfarenhet och arbetsledningsuppgifter. Där efter går det potentiellt genom enhetschefen för att granska den innan det ska dras för socialnämnd (eller likvärdigt) och där sitter politiker och håller gårt i plånboken, de vill inte gå in med LVU om det inte är nödvändigt för det är dyr placeringar vi pratar om.
Nästa steg på resen som blir efter omhändertagande av barnet är att förvaltningsrätten granskar frågan och då får vårdnadshavarna komma till tals igen.

Det är lätt att tro att det sitter en 25årig nyutbildad socionom med fullständig makt att ta ett barn, men det är en världigt kraftig förenkling.

Allt ovan med reservation för att jag dels missat något och att olika kommuner arbetar till viss del olika.

Antar att du menar orosanmälningar på barn.

Från det att socialtjänsten får kännedom om anmälan behöver man göra en trygghets- eller säkerhetsbedömning samma dag, det vill säga man behöver bestämma om barnet kan vara kvar hemma eller om det behöver placeras. I 99 % av fallen görs bedömningen att barnet har det tryggt hemma. Från det att orosanmälan kommer in har socialtjänsten två veckor på sig att bestämma om det ska leda till en utredning eller om man avslutar ärendet utan utredning. Dessa två veckor brukar oftast kallas för förhandsbedömning. Under förhandsbedömningen får socialtjänsten enbart hämta in information från anmälaren, vårdnadshavarna och barnet det gäller (alltså inte barnets syskon heller).

Orosanmälningar som berör våld mot barn av vårdnadshavare eller någon vuxen närstående ska i regel omedelbart leda till en utredning.

Återkoppling till anmälare sker oftast inte med anledning av sekretess. Om det sker någon återkoppling är det väldigt lite information som delges. Till exempel att man tagit emot anmälan. Här tror jag också det finns något missförstånd då anmälare oftast förväntar sig att man ska få ta del av förhandsbedömningen men lämnas oftast frustrerade av att inte ens få veta om socialtjänsten lagt ned förhandsbedömningen eller inlett utredning.

I min umgängeskrets finns det en familj, där dottern som är i nedre tonåren, är väldigt fäst vid sin morfar. Hon kontaktar (ringer) sin morfar flera gånger per dag, samt besöker honom ett antal gånger i veckan.
Flickan brukar även säga att morfar är hennes bästa vän.
Hennes mamma är sjukskriven sen flera år tillbaka, och äter starka, beroendeframkallande mediciner, samt verkar vara nattaktiv, enligt hennes aktivitet på sociala medier. Detta gör väl att hon måste sova på dagen, så därför har flickan kanske varit mer kring sin morfar efter skola och under lov osv. Mamman har även hon väldigt tät kontakt med sin pappa (morfarn) och ringer honom flertalet gånger per dag, samt täta besök till sin pappa. Mamman är även väldigt intresserad av andra människor, (frågvis) samt duktig på att delge sin information till andra (skvallrar). Mamman delger ofta information till sin pappa, och de kan ha ganska långa telefonsamtal om andra människor. Mamman har under alla år jag känt till henne gett ett svartsjukt intryck. Hon är svartsjuk på sin pappas nya kvinna, kvinnans barn med familjer, sin egen syster med familj, osv.

Pappan i familjen gör precis som mamman säger och vill, dock så arbetar han, och han kan ju därför inte vara lika tillgänglig som mamman skulle kunna vara. Pappan verkar inte på något vis se något konstigt med sin dotters eller frus beteende.

Flickan verkar inte ha några vänner, hon umgås helst med sin morfar, och om morfar och hans nya kvinna ska åka bort så ser hans dotter till att hon och barnbarnet kan följa med, även om det är till nya kvinnas släktingar och de måste flyga dit, så "våldgästar" dottern med familj. Flickan sover också över ofta hos sin morfar, trots att de inte bor så långt ifrån varandra.
Man får en ledsen och tragisk känsla över familjen, och då särskilt det här barnbarnet.

Både jag och andra bekanta till familjen får en olustkänsla när man träffar familjen. Det går inte att sätta fingret på vad som är galet, men man får en känsla av att något är annorlunda.
Flickan verkar lite "efter" i förhållande till sin ålder. Hon verkar fortfarande leka med dockor, och ger ett lite omoget intryck. Jag vet att mycket kan hända i den här åldern, men man får ändå en känsla av att allt kanske inte står rätt till.

Finns det något som skulle kunna hjälpa den här familjen om någon gjorde en orosanmälan?
Och vad skulle man "anmäla"? en dålig känsla?
Jag är rädd för att flickan på sikt kommer att ta skada av avsaknaden av nära jämnåriga vänner och egna fritidsaktiviteter.

Oj vad du låter bryig! Vad i detta tycker du visar på att barnet far illa? Så länge det har mat på bordet, föräldrar och/eller ansvariga vuxna i sin närhet, tak över huvudet och inte blir psykiskt eller fysiskt misshandlad/utnyttjad så är det väl egentligen inget fel? Att du "får en dålig känsla" och drar upp att mamman skvallrar och att morföräldrarna tar stort ansvar för barnet låter otroligt konstigt. Att du tycker att de våldgästar deras semestrar är inte heller något soc bryr sig om. Tror du på allvar att staten ska gå ich och säga att de inte får följa med? Det är väl upp til morfadern och nya kvinnan att sätta gränser i så fall.
Vänner och fritidsaktiviteter är inget soc lägger sig i, så länge det inte handlar om att föräldrarna med flit skär av barnet från omvärlden under rätt extrema former.
Det här luktar mer skvallergranne än att det är några missförhållanden.

Du menar att du okynnesanmäler dina grannar för att de är invandrare eller att du på fullt allvar hör att de misshandlar barnet?
Tro mig, socialtjänsten tar orosanmälningar mot barn på stort allvar så det behöver du inte oroa dig för.
För övrigt kan de självklart inte informera dig om hur det går med din orosanmälan eftersom 1) det har du inte med att göra och 2) det råder sträng sekretess i såna ärenden.

Tack så mycket för ett utförligt svar, och jag tolkar det som att du svarar "nej" på min fråga.
Jag är, trots ditt svar, ändå orolig för flickan och hennes framtid.
Du nämner en intressant sak angående fritidsaktiviteter och vänner, ifall föräldrarna med flit hindrar flickans umgänge med jämnåriga. Jag har bevittnat hur föräldrarna säger till flickan att de ska åka / kontakta morfar istället för flickans kompisar vid ett antal tillfällen, när flickan vill vara med sina kompisar. Dock har det inte skett på något extremt sätt.
Jag tolkar också ditt svar som positivt utifrån flickans synvinkel, att jag betraktas som skvallergranne är helt ok, bara inte flickan far illa.
Varför jag skriver här är för att jag har ingen kunskap eller kännedom om orosanmälningar, vad barn ev. kan fara illa av, om min oror är befogad eller inte...