Brukar amfetamin som "smart-drug" - rädd för att sluta!

Hejsan! Jag har sedan en tid gått ÅP (återfallsprevention) då jag blev trött på mitt festbruk av kokain. Efter årsskiftet ville dom se om det fanns anledning att placera mig i kön för ADHD-utredning, alltså fick jag genomföra en rad intervjuer och diverse testar. Jag träffade signifikant högt, som så många andra, och placerades i kön för ADHD-utredning. Men mot bakgrund av min dåliga karaktär så bommade jag naturligtvis samtliga UP, då jag inte kunde (läs ville) sluta med min kvälls-jolle. =)

Kort bakgrund
- Mellan 20-25 år gammal
- Extremt högpresterande, bra självförtroende men kroniskt dålig självkänsla (blivit mycket bättre med tiden).
- För 3 år sen grundande jag ett bolag. I vår senaste emission hade vi ett bolagsvärde om 105 MSEK (nej, jag är inte en nyrik snorunge och jag hävdar mig aldrig - på gott och ont). Jag skriver detta för att ge lite perspektiv på nedan.

Mitt arbete (utvecklare) och bolaget är det viktigaste för mig just nu. Det är det jag tycker är kul och det ger mig bekräftelsen som jag så länge sökt. Avskyr att gå hem - då tar actionrullen slut, känns det som.

Så, med samvetet intakt, började jag självmedicinerna med amfetamin (gatutjack) - jag menar, har man ADHD så väl ingen klandra mig....? Allt blev och är enklare, jag har inte längre hyperaktiv hjärna, oron för misslyckande försvann och jag kunde nå min potential utan stora psykiska ansträngningar. Det kändes nästan rättvist.

Jag skriver här för min oro om hur livet är när (eller om) man slutar. Jag är skiträdd för en vardag utan min lilla tjackbomb (som såklart växer av uppenbara skäl). Har någon erfarenhet av att sluta med amfetamin som brukat drogen i syfte att arbeta/prestera? Hur gick det? Vad blev effekten? Var det något särskilt som hjälpte?

Jag är tyvärr långt ifrån redo till att kliva av - så även om jag förstår välmeningen med att skriva skräckhistorier om mögliga husvagnar och tänder som förmultnar så ber jag er att bespara mig dessa. I've read em' all.

Stort, stort tack och varma hälsningar! <3

Ja..det låter helt bisart, men så upplever X sin erfarenhet..

Ett sista tips.. Allt från och med nu, är bara en fortsättning på det du aldrig avslutade.
Lycka till från både mig o X!

Du har redan problem med två substanser såpass att du inte klarar av att sluta själv.
Inte ens för att få genomgå ADHD-utredning.
Istället för att inse allvaret skaffar du dej ett tredje substansproblem och intalar dej själv att du har läget under kontroll.
Du är en typisk blandmissbrukare och tänker och beter dej på exakt samma vis som majoriteten av alla missbrukare.
Du skriver själv att du redan ökar dosen "av förklarliga skäl".
Tror du seriöst att du inte kommer förlora kontrollen helt även över affet på samma sätt som du förlorat kontrollen över dom andra substanserna?

Nu skriver jag såklart på en väns bekostnad som gärna ville dela med sin erfarenhet. I fortsättningen benämns personen 'X'.
Denne har brukat precis samma substans i tillräckligt många år för att börja hålla på o räkna exakt hur många som passerat, man har ju en tendens att få dagarna att 'flyta ihop'. Tappar lätt tidsuppfattning..

Liksom du, kombinerade X detta med arbete till en början men insåg snart att det var inte hållbart att bruka substansen ihop med heltidsarbete, vardagen krävde rutiner, sociala samspel och en god natts sömn...så därför rök jobbet. Efter denna 'inledande' tid har X arbetat diverse jobb under korta perioder, vilket delvis har varit i enighet med framtidsvisioner och liknande. Man tenderar ju att svikta intressen och mål genom livet.

Brukandet har gått ifrån att noggrant väga 0.2g pappers -inlindade 'bomber' till ett helt okontrollerat nasalt bruk där mängd, kurplanering är som bortblåst. X förklarar att verken linor eller bomber längre daltas med, det finns helt enkelt en pulveriserad hög och ett rör, gärna nära intill.

Nu förstår jag såklart att man föreställer sig X vara ett kritvit benrangel, skallig och stirriga ögon. Men jag måste medge att X ser onekligen inte ut som en knarkare riktigt och hygienen i övrigt håller sig god i relation till andra personer i samma ålder som jag känner, om inte bättre. Tendens att fixera och fastna på väldigt detaljrika områden kan medföra både gott och ont.

Men det är nämligen den allt mer dysfunktionella tarmstruktur och torrhet som leder till att X nu börjat syna sina konsekvenser. Lite mer ont i tänderna...lite svårare att tömma tarm..lite stelare...och lite tunnare i håret..
X ställs inför exakt den frågan du bemöter... hur ska man hankas med att helt omotiverad göra någonting alls?
Och ja, X har funnit sig i perioder utan substansen med höjd på två veckor som mest. Dom första dagarna börjar alltid likadant, sömn. X har ett par timmar sömn att ta igen om man säger så. Men det är den där långdragna tristessen, och insikten som äter upp en sakta kommande dagar. Nu är ju två veckor inte så värst lång tid i relation till X bruk i övrigt...men X tror ändå att tiderna blir ljusare och den där "glöden" kommer tillbaks, i viss mån.
Glöden kan låta som ett "hopp om att leva", men X har aldrig känt känslan av att vilja sluta leva..men inte heller att fortsätta. Och det är den där limbon som man förmodligen får tråna och träla igenom...om man inte vill bli förstoppad, kritvit och tandlös innan man gjort halva livet liksom.
Att uppehålla hjärnan med ett maraton tv-serier har varit en vinnande strategi de första dagarna efter "den långa sömnen". Främst för att lära sig bearbeta känslor som tränger sig fram efter år av förtryck av syntetiska ämnen.
Ja..det låter helt bisart, men så upplever X sin erfarenhet..

Ett sista tips.. Allt från och med nu, är bara en fortsättning på det du aldrig avslutade.
Lycka till från både mig o X!

Hejsan! Jag har sedan en tid gått ÅP (återfallsprevention) då jag blev trött på mitt festbruk av kokain. Efter årsskiftet ville dom se om det fanns anledning att placera mig i kön för ADHD-utredning, alltså fick jag genomföra en rad intervjuer och diverse testar. Jag träffade signifikant högt, som så många andra, och placerades i kön för ADHD-utredning. Men mot bakgrund av min dåliga karaktär så bommade jag naturligtvis samtliga UP, då jag inte kunde (läs ville) sluta med min kvälls-jolle. =)

Kort bakgrund
- Mellan 20-25 år gammal
- Extremt högpresterande, bra självförtroende men kroniskt dålig självkänsla (blivit mycket bättre med tiden).
- För 3 år sen grundande jag ett bolag. I vår senaste emission hade vi ett bolagsvärde om 105 MSEK (nej, jag är inte en nyrik snorunge och jag hävdar mig aldrig - på gott och ont). Jag skriver detta för att ge lite perspektiv på nedan.

Mitt arbete (utvecklare) och bolaget är det viktigaste för mig just nu. Det är det jag tycker är kul och det ger mig bekräftelsen som jag så länge sökt. Avskyr att gå hem - då tar actionrullen slut, känns det som.

Så, med samvetet intakt, började jag självmedicinerna med amfetamin (gatutjack) - jag menar, har man ADHD så väl ingen klandra mig....? Allt blev och är enklare, jag har inte längre hyperaktiv hjärna, oron för misslyckande försvann och jag kunde nå min potential utan stora psykiska ansträngningar. Det kändes nästan rättvist.

Jag skriver här för min oro om hur livet är när (eller om) man slutar. Jag är skiträdd för en vardag utan min lilla tjackbomb (som såklart växer av uppenbara skäl). Har någon erfarenhet av att sluta med amfetamin som brukat drogen i syfte att arbeta/prestera? Hur gick det? Vad blev effekten? Var det något särskilt som hjälpte?

Jag är tyvärr långt ifrån redo till att kliva av - så även om jag förstår välmeningen med att skriva skräckhistorier om mögliga husvagnar och tänder som förmultnar så ber jag er att bespara mig dessa. I've read em' all.

Stort, stort tack och varma hälsningar! <3

Tack för snabbt svar och nya glasögon. Ja, det är något jag inte tummar med, oavsett aptit eller muntorrhet äter jag regelbundet, sömnen påverkas inte heller.

Då så, jag hade kört på om det fungerar.

Problem uppstår först när man brukar substanser som ett sorts flyktbeteende. Är väl främst då saker går snett.

Hade även skaffat blodtrycksmätare och tagit trycket lite då och då, för att se att inte blodtrycket och pulsen sticker iväg allt för mycket då det kan slita lite på pumpen.

Du skriver som om jag påstått mig vara oövervinnlig gentemot droger? Jag skriver till och med ödmjukt ”när (eller om) man slutar..” - det bör väl ändå tolkas som att jag har respekt för drogen? Cannabisen har jag slutat med, sedan månader. Det är en av o på drog, den oroar mig inte så länge jag har rutiner och ett jobb att gå till.

Vad gäller ladd så, som jag skriver, festbrukade jag och sökte hjälp innan jag ens kört på ett fartgupp.

Mot bakgrund till att jag skriver en tråd om missbruket och kastar mig med ord som ”oro” och ”skiträdd” förstår jag inte hur du kan tolka mig på det viset som du skriver.

Hejsan! Jag har sedan en tid gått ÅP (återfallsprevention) då jag blev trött på mitt festbruk av kokain. Efter årsskiftet ville dom se om det fanns anledning att placera mig i kön för ADHD-utredning, alltså fick jag genomföra en rad intervjuer och diverse testar. Jag träffade signifikant högt, som så många andra, och placerades i kön för ADHD-utredning. Men mot bakgrund av min dåliga karaktär så bommade jag naturligtvis samtliga UP, då jag inte kunde (läs ville) sluta med min kvälls-jolle. =)

Kort bakgrund
- Mellan 20-25 år gammal
- Extremt högpresterande, bra självförtroende men kroniskt dålig självkänsla (blivit mycket bättre med tiden).
- För 3 år sen grundande jag ett bolag. I vår senaste emission hade vi ett bolagsvärde om 105 MSEK (nej, jag är inte en nyrik snorunge och jag hävdar mig aldrig - på gott och ont). Jag skriver detta för att ge lite perspektiv på nedan.

Mitt arbete (utvecklare) och bolaget är det viktigaste för mig just nu. Det är det jag tycker är kul och det ger mig bekräftelsen som jag så länge sökt. Avskyr att gå hem - då tar actionrullen slut, känns det som.

Så, med samvetet intakt, började jag självmedicinerna med amfetamin (gatutjack) - jag menar, har man ADHD så väl ingen klandra mig....? Allt blev och är enklare, jag har inte längre hyperaktiv hjärna, oron för misslyckande försvann och jag kunde nå min potential utan stora psykiska ansträngningar. Det kändes nästan rättvist.

Jag skriver här för min oro om hur livet är när (eller om) man slutar. Jag är skiträdd för en vardag utan min lilla tjackbomb (som såklart växer av uppenbara skäl). Har någon erfarenhet av att sluta med amfetamin som brukat drogen i syfte att arbeta/prestera? Hur gick det? Vad blev effekten? Var det något särskilt som hjälpte?

Jag är tyvärr långt ifrån redo till att kliva av - så även om jag förstår välmeningen med att skriva skräckhistorier om mögliga husvagnar och tänder som förmultnar så ber jag er att bespara mig dessa. I've read em' all.

Stort, stort tack och varma hälsningar! <3

Tror dock att du inte har en åkomma som gör att du måste ha nikotin för att fungera, lite annorlunda om man har ADHD/ADD och behöver stimulantia.