Gift vid första ögonkastet (säsongerna 2014-2025)

Hatters analyser är tusen ggr bättre än dina försök till rasbiologi.

Om man har utstickande tänder borde man väl vara konvex? https://www.kaypahoito.fi/xmedia/imk/imk01451.png vi andra har aldrig tänkt på huruvida tänder står ut eller in på Ida & Lina

Dom som har neanderthaal form på huvudet är varken straighta, konvexa eller av konkav sexualitet, det här kräver mer forskningsanslag?

Lina och Ida hade båda kunnat äta ett äpple genom ett tennisrack.

Din idol Stina har ett runt snyte https://www.smiledesign.se/smiledesign/images/shape.png
Kvinner som är 10 poängare är avlångast (avlängst) orkar inte kolla om vi har några sådana i årets program, Carro verkar vara oval iaf

Jag får inte upp någon bild i huvudet, är dina tennisracket raka?

Ja tack och lov att vi har Hatter och du som lyfter nivån. Det är äckligt att läsa vissas inlägg här, synd att det inte finns en ignore-knapp.

Har Fredric varit med och styrt programmet så länge? Du har så rätt i att de borde bytas ut allihop och istället ta in någon som styr upp när det blir ren psykisk misshandel och misär. Någon borde ha ingripit och gett Märta ett eget rum på bröllopsnatten te x. Och någon psykolog borde ha kompetens att sålla bort de med dålig psykisk hälsa som inte klarar äventyret att bli bortgift och ihopparad med en främling.

Det beror på det det verkar som att skälet till att du säger det kommer innifrån och inget du plockat upp utifrån från någon? rätta mig om jag har fel men mantrat har väl använts varje gång du fått mild kritik för ett beteende av någon?

Betyder det? Nu är jag medveten om att du inte uppskattar detta
och genom denna upplysning kan jag hålla tillbaka detta enbart inför dig? (för din skull)

Nej?

Och jag! Tack, haha, jag som är så ”elak”. Jag tycker dina inlägg är bäst. Men, ja, jag har för mig att Fredric alltid varit med. Måste kolla upp det, tror inte jag såg hela första säsongen heller.

Det är också riktigt hemskt om man gör med med mening. Även om man haft ett stort bråk så är det viktigt att bekräfta varandra. Det är så enkelt och så mycket värdigare att säga "jag går på en promenad, ses sen" istället för att bara gå och lämna sin partner ovetandes efter ett bråk/tjafs.

Var har det framgått?

För snart är det dags att titta om på måndagens program, då jag enbart klarar av att ta in 2 av 4 pars
göromål på en och samma gång (Jo, tack. Det har framgått)

Svarar krönikören i sitt kommentatorsfält också? fniss åtm håll det rent!

Alla strävar inte efter att se ut som ett instagramfilter. Och utan denna kommentar hade jag inte ens tänkt på det. Tycker Agust är charmig både till sätt och utseende, och det räcker för dom flesta människor.

Ha ha ha ha! Förlåt, men det var det roligaste jag läst på decennier.

On topic då: Lina skötte sig riktigt bra i senaste programmet – TILLS hon startade överkroppsgate för att kunna skapa distans till honom efter det positiva mötet med hans familj och de påföljande ömhetsbetygelserna.

Jag grubblar på grälet mellan Agust och Carro med bildörren. Jag känner igen mig rätt mycket i Carros sätt att kommunicera, och om jag sätter mig in i hennes konfrontation mot Agust så vet jag att jag skulle fortsatt eskalera på samma sätt som hon gjorde som respons på hur Agust agerade.

När jag blir ledsen, arg av min partner så söker jag bekräftelse, något i stil med "förlåt, det var inte min mening att skrämmas", eller "förlåt, jag vill inte göra dig rädd". På något sätt bekräfta att han hör mina känslor, och då är saken ur världen. Men det som istället händer är bara att han säger "okej" till att ha tagit emot informationen, dvs han uttrycker inga negativa känslor mot att ha skrämt en annan människa. Då frågar ju hon om han förstår, och han säger "nej".

Jag tänker att han hade alla möjligheter att få saken överstökad väldigt snabbt genom att ta ansvar för att inte skrämma henne i framtiden. Att det är farligt att skrämma en förare är väl självklart, men handlar ju mest om att möta bekräfta hennes känslor och gränser, dvs när hon drar en gräns respektera den. Istället för att säga emot vad det än är.

Men ska jag spekulera i vad Agust kände den stunden så gissar jag på skam som primär känsla, och då skam kan vara smärtsamt är det vanligt att uppfatta orsaken till smärta som att man har blivit attackerad. Så istället för att bemöta en ledsen person som blivit rädd, som säger att hon inte vill att han ska göra henne rädd, så känner han sig attackerad och därmed blir han defensiv, vilket då gräver gropen djupare. För hon blir ju ÄNNU mer frustrerad över att han inte kan gå med på att inte aktivt försöka skrämma henne (för om han inte säger "förlåt jag ska inte göra så igen" så blir det ju indirekt så att han säger "jag SKA skrämmas igen!!!!") och det är en rimlig sak att bli arg över, från hennes sida menar jag, att han inte kan hålla med henne där. Så han skapar liksom grälet i realtid, upplever jag det.

Men ja detta är alltså hur jag tror att Carro upplevde situationen för att jag själv befunnit mig i liknande situationer. Nu handlar det inte heller så mycket om "rätt och fel" med själva bildörren. Jag tänker att det ingår i alla relationer att man gör saker, omedvetet, som sårar eller påverkar den andra negativt. Jag vet att det finns människor som är kapabla till att släppa allt smått och bara gå vidare, medan jag själv är en sådan som vill lyfta det och prata om det, och får man en rimlig respons ("oj blev du rädd, jag ska försöka att inte skrämmas"), så släpper man det direkt men när man får mothugg, i.e personen verkar inte ha några kval om att t ex skrämmas, så kan det bli konfliktfyllt.

Jag vet också av erfarenhet att vissa stör sig att det "blir en grej" av något som inte var medvetet illa ment osv, men min tanke är ju inte att "göra en grej" utan mest att jag behöver få prata (kort, lättsamt) för att snabbt reda ut och gör man det bra så blir det aldrig konflikt eller "en grej", utan det bara bidrar till förståelse för varandra, för hur den andra fungerar. Typ att man kan ha lärdomen "aha, tjejen kan lätt bli stressad när hon kör, då är det bäst att X", och sådana små lärdomar om den andres egenheter är ju en konstant process i en relation som går i båda riktningarna.

Alltså även yngre kapaciteter inom min familj, typ min systerson när han var 4, meddelar gäster att man "ska öppna fönstret så att det inte blir för varmt, för mamma blir lätt irriterad när hon är för varm" .

Anyway, sen finns det människor som inte kan mötas i en konversation där den andra berättar om en känslopåverkan (du gjorde mig rädd, t ex) utan att känna sig påhoppad, och det där tror jag som sagt är missriktad skam, där man då får ont och därför känner sig angripen istället för att bli lösningsorienterad. Jag har dejtat snubbar som blivit förbannade och sura varje gång jag hintat något som kan orsaka skampåslag, typ "skulle inte du plugga idag?"/"sa du grattis till din mamma igår?"/"jag blev ledsen när du X" så det blev konflikt varje gång man uttryckte andra känslor än positiva, vilket såklart är utmattande.

Sen kan det ju förstås vara så att vissa människor är mer "låt allt bara rinna av, släpp allt" vs "det är skönt att kommunicera och reda ut" och att man bör kanske hitta någon som är av samma sort som en själv. Men jag ser ju att Fredrik och Stina båda stämmer av med varandra ofta om varandras känslor, upplevelser av situationer och att båda är villiga att göra det gör också att vi inte sett enda konflikt eller gräl. Det jag ser är kommunikation och bekräftelse som gör att det inte behöver komma dit.