Par döms av Hovrätten till 10 års fängelse för barnmisshandel (2023-05-02)

Tack för ett väl formulerat inlägg!
Svårt att ha några direkta invändningar mot vad du skriver.
Men i det nu aktuella fallet:
Har föräldrarna sökt hjälp för bristande föräldraförmåga men avvisats av Soc?

Har inte lusläst tråden men som det verkar för mig har mamman A utåt försökt ge sken av att vara en riktig bullmamma. Det lilla jag såg av hennes vlogg signalerade inte ett rop på hjälp (även om hon i mina ögon uppvisade misär), så hur skall samhället kunna nå dessa? De som vilseleder, ljuger och bedrar?

Tycker absolut att boendestödjare kunde användas i betydligt större omfattning än idag men Soc måste ju till att börja med få kännedom om sviktande föräldraförmåga för att kunna erbjuda stöd och att de då vågar vidta åtgärder. Ett nu aktuellt fall där Soc fått flera orosanmälningar från Polisen men där handläggare inte diariefört dessa handlar om en 14-åring i Hammarkullen (Gbg) som tillhör en känd klan (Ali Khan) och det kan vara orsaken till att handläggaren kastade de inkomna orosanmälningarna. Soc ville vara "snäll" mot klanen..

I fallet vi nu diskuterar nekar mamman och pappan till att ha gjort något brottsligt. De är visserligen ännu inte dömda och skall därför än så länge ses som oskyldiga men anser sig väl inte ens behöva något stöd?

Precis vad jag med reagerade extra på. Vart försvann hans barn?
I övrigt flertalet videor och bilder som P barn saknas, men kan vad vet jag ju vara så att dom är hos någon annan då.

Men just specifikt detta tillfälle där alla 4 barnen äter middag och det pratas om att efter maten kolla på film och ha det mysigt, men endast A’s barn är med?

"ni"?
Jag jobbar inte ihop med kontot jag citerade.
För övrigt är det väl ingen mening att försöka förklara nånting för dig om du upplever långa meningar som svårförståeliga?

Men för att vara snäll mot dig skall jag spalta upp infon:
(1) Varken jag eller kontot 'Konstapel' har påstått att det häktade paret har psykiska problem.
(2) Varken jag eller kontot 'Konstapel' har sagt något rörande parets ev hjälpsökande.
(3) Varken jag eller kontot 'Konstapel' har bedömt att det aktuella paret skulle ha funktionsnedsättningar.

Du har allvarlig dyslexi va?

Jag vet att Amanda, innan hon träffade Pontus, erbjöds stödfamilj men ville inte ha det.

Jag gick igenom en mängd klipp även om jag inte sett alla från början till slut, för några dagar sedan. I ett inlägg uppger Amanda att hon insjuknade i förlossningsdepression efter att ha fått Nelly varpå hon hos psykolog fått hjälp med intyg på att det för Noahs bästa vore lämpligast om pojken vistades på förskolan de dagar hon var hemma. När hon sedan inskolat Nelly kom beslutet att inkludera även flickan de dagar Amanda var hemma från arbetet. Hon arbetar tydligen inte full tid vilket innebär att hon en månad upplevde en särskilt "hög" lön när hon fick ut 17 000 en månad. Så situationen ter sig i mina ögon som ensamstående med psykisk ohälsa och dålig ekonomi.

Jag har själv vuxit upp i ett hem med en förälder med psykisk ohälsa och har även sett flertalet andra familjer med detsamma och upplever att samhället är mycket ignorant överlag. Rörande min egen ursprungliga familj är det över trettiofem år av orosanmälningar utan att några ordentliga insatser skett förutom avlastningshem när jag var i förskoleåldern (jag är då medelålders idag) och en mycket dålig fosterhemsplacering under en kort period vilket även visar på hur illa det är när allt ser "oklanderligt ut" för socialtjänsten. Det påstås till och från att de arbetar annorlunda idag vilket är skitsnack taget ur luften från människor som själva inte arbetade förr och då inte kan jämföra. Det händer fortfarande ingenting i familjer med psykisk ohälsa mer ön att föräldrar som är sjuka uppvisar det som symptom genom att de ständigt har negativa saker att säga om barnen i hushållet, skola etc. Det är ett symptom på den vuxnas mentala hälsa oavsett om det är förälder, familjehem eller skolpersonal osv då det knappast finns barn som allt är fel på och jag är ärligt talat jäkligt trött på att saker aldrig förändras.

De här kvinnorna söker hjälp och ibland hör vi även om fäder som gör detsamma innan saker går väldigt fel. De flesta föräldrar vill inte vara dåliga föräldrar men en sjukdomsbild kan göra dem allvarligt dysfunktionella och även slutligen utagerande mot barn de anser är "problematiska". Man kan jämföra med att föräldrar kan irritera sig på att barn har sönder saker eller spiller, målar på väggarna eller klipper i kläder mot att jag inte ser det som skäl att ens skälla på dem. Föräldrar och vuxna med psykisk ohälsa kan då istället överreagera och få utbrott och även tappa kontrollen över dem själva då det blir en gigantisk sak för dem. I mina ögon är det en sak kanske som ändå är oviktig i mitt liv, som inte påverkar något och som kan ersättas med något annat. För andra kan det vara en ekonomisk fråga och deras uppfattning kan vara att barnen vet bättre eller kan mer än vad som precis skett. Föräldrar i dåligt skick kan tolka det hur galet som helst, som illvilja eller något deras tålamod inte kan hantera alls.

Man måste börja förstå i samhället att föräldrar med psykisk ohälsa överlag har lägre kapacitet att sköta vardagen. Att de samtidigt arbetar behöver absolut inte innebära att de klarar sig bättre än den som är hemma på heltid. Tvärtom kan vissa uppleva att de är utsatta för större stress och fler påfrestningar i vardagslivet.(när man är hemma har man ständigt en möjlighet att kunna ladda batterierna och återhämta sig).

Det här fallet har klart och tydligt kunnat undvikits genom att fler insatser gjorts. En förälder i dåligt skick blir inte magiskt botad av utökad förskola. Att bygga nätverk kring barn är bland de viktigaste uppgifter ett samhälle har.

Orkar inte lägga in citat från allas inlägg. Men gällande stödinsatser / boendestöd från soc så är det stora problemet för den här typen av familjer att vid en eventuell utredning kan soc komma fram till att det finns ett stödbehov men det är hela tiden frivilligt. Alltså att det finns tydliga brister i föräldraförmågan men inte tillräckligt för tvångsinsatser som LVU, utan föräldrarna själva måste tacka ja. O det gör dom sällan!

I ytterst få fall som jag stött på under mina 14år inom socialtjänsten har soc satt ett ”hot” om att går dom inte med på frivilliga insatser kommer soc gå för ett lvu.

Men i regel kan det komma in anmälningar under flera år som bara resulterar i frivilliga insatser under i stort sätt hela barnets uppväxt.

Ja du har fullständigt rätt.

Givetvis så har människor rättigheter och självklart ska vi inte begå övergrepp mot människor. Problemet är att vi från samhällets sida behöver sätta en annan ribba än tidigare.

Jag fick personligen hot om LVU riktat mot mig från socialtjänsten om jag inte återvände hem efter att ha sparkats ut utan orsak och redan innan det kastats ut för att jag inte var lika rolig som att pröva byta bort mig mot ett annat barn. Bara det borde ha blivit ett tvångsomhändertagande för min del då det tydligt visade att våra familjeförhållanden var ett stört format. Att hota barn och minderåriga med insatser eller kräva att de ska "berätta" om deras dåliga hemförhållanden är utan tvekan att lägga ansvaret på barnen som ställs inför en helt okänd situation.

Barn som far illa hotas ofta redan i hemmet med att inte få bo kvar om de "inte sköter sig". Det är en del av misshandeln mot dem. Att föräldrar sparkar ut barnen är även det vanligt samtidigt som de sedan ljuger för myndigheter kring saken och påstår att barnen rymt eller aldrig varit boende någon annanstans. Jag känner till flera sådana fall. Ofta kan ekonomiska skäl vara motivet till att de ljuger då de inte vill förlora barnbidrag, bostadsbidrag och underhåll. I andra fall handlar det bara om att det är en del av misshandeln att inte låta dem komma hem precis som andra barn blir inlåsta på sina rum när de yngre och upplevs som "besvärliga". Det handlar om att föräldrarna inte står ut med att ha dem i deras närhet. Små barn kan man låsa in, äldre barn/tonåringar, kan man låsa ute. Det här är något socialtjänsten faktiskt behöver börja öppna ögonen för.

Anmälningarna är även de ett problem i sig då föräldrarna har fullständig insyn i allt barnen gör och säger. Vi skulle aldrig förhöra en kvinna vi misstänker misshandlas och sedan lämna över henne till partnern för att sedan låta kopior av allt hon sagt komma hem till honom på posten eller diskuteras med honom för att höra hur han tolkar vad som sagts. Men precis så fungerar det när det kommer till barn. Det går utan tvekan att lägga till socialtjänsten och deras utredningar som en del av misshandeln och övergreppen som sker mot barn i familjer där sådant redan pågår.

Barn är särskilt utsatta då vuxenvärlden är hela deras värld och ju mindre de är ju svårare är det för dem att särskilja vad andra gör som fel som inte är relaterat till deras egna personer.

Givetvis ska vi inte börja begå övergrepp genom att på rutin omhänderta barn och göra om de fel/brott som tidigare skett mot människor. Men saken är att man behöver förstå att allt som förr skedde, inte gjorde det av ren ondska utan för att det alltid förekommit problem i olika grupper. Det vi bör göra är att bedöma familjer som separata från varandra och samtidigt ändå ta bort en del av frivilligheten. Du ska helt enkelt ta emot en del insatser om det finns starka belägg för att de behövs om du vill ha kvar dina barn. Därefter ska såklart insatserna arbeta efter en god värdegrund och uppdraget ska genomföras med hänsyn och respekt.

Det kan vara väldigt skrämmande för sårbara människor eller människor i utsatthet att få olika insatser och ofta är de krångliga. Människor kanske inte är nöjda med hur de bemöts eller är oroliga för att prova nya saker som för dem är okända. Psykisk ohälsa innebär även svårigheter med förändringar eller att personer som arbetar med dem behöver kännas trygga för att kunna etablera en god kontakt. Människors oro och rädsla är ett viktig sak att förstå och bemöta rätt.

Offentlig handling.

Betar mig sakta men säkert igenom alla familjens videor på Youtube…
Ser också det som flera andra påtalat, att hennes två barn är närvarande oftare och att P:s två ser glåmiga, hålögda och skygga ut.
Blir lite förundrad också och detta hör väl egentligen inte hit, men det där med att visa sin vardag i form av offentliga filmer, fattar ju att det är rätt vanligt såklart, man kollar på influensers glammiga liv, eller följer en familjs resa jorden runt eller…vad som helst. Men det här, sån oordning överallt, stök och kaos och stekta fiskpinnar och nu ska vi flytta till hus” och hej och hå.
Vem tittar på detta egentligen?
Samtidigt så är man ju lite tacksam ändå att de valt att filma den ruffiga vardagen där det känns uppenbart att allt inte står rätt till. För nu är vi ju väldigt många, inklusive utredare hos polisen troligtvis, som sett detta.
Stackars arma barn.

Kläcka fram ungar går bra men att ta hand om dem är svårare. Jävla pack som inte ska ha barn överhuvudtaget

Som svar på det du undrar i det som jag fetat, så blir mitt svar:
Socialtjänsten.
Åtminstone hoppas jag på det.

Just nu sitter dessutom en del utredande poliser och plöjer igenom kanalen.