21-åriga Tove försvunnen i Vetlanda (2022-10-16). Hittad död (2022-11-02)

För att man säger något? Det borde väl vara personen som blir fysisk först som får anses ha "startat ett gruff"?



Om man litar på Tove när hon erkänner att hon sagt något elakt till J så borde man väl kunna anta att hon är ärlig över den fysiska biten också?

Det uppstår nog väldigt olika ljud då. 5 - 10 kraftiga sparkar i en vägg med viss frekvens och regelbundenhet, jämfört med när en kropp släpas bort från badrummet in i lägenheten är nog inte så lätt att förväxla. Men det är min gissning.

Varje gång jag loggar in här och läser är det samma tjafs. Dem som försvarar M och de som inte gör det. Men detta tar alla pris… valår luften i Ms lungor? Vad är det man vill komma fram till? Att hon är en zombie som inte vet vad rätt och fel är? Att hon är bedårad av J så hon struntar i ett mord skett och att hon själv blir involverad? Jag blir lika fascinerad och frågande varje gång jag läser om mord. Hur man kan tro att man ska slippa undan och inte bli upptäckt. Okey bo bla M kände sig beroende av J, rädd för J osv osv osv. Det är många förklarandes som yppas. Men saken kvarstår. Ett bestialiskt nord sker och hon vet om det oavsett i om hon hållit i händerna eller ej. Hon har vetat om att planen var att slå T. Bara det visar väl en del. Hon har föräldrar hon kan berätta för hur det ligger till kring J:s önskan om mordbrand osv. Inget av allt som framkommit går att förklara bort. Hur??? Hur kan man delta i att forsla bort ett lik oavsett vem som dödat? Hon borde reagerat. Oavsett ADD. Allt är helt sjukt och vem som helst hade ex spytt och rusat ut och kallat på hjälp. Tror ni att hon hade starkare band till J än sina föräldrar. Eller starkare band till J än sitt egna välmående? Nej det finns inga förmildrande omständigheter i detta. Och skylla på sova hit och dit hjälper inte. Hon visste att T blivit dödad. Och hon hjälpte till att forsla bort liket.

Som vanligt bara en massa påhitt helt utan grund.

Vilken grad av berusning Tove hade vet vi inte. 1,2 promille var den lägst uppmätta vid obduktionen och jag noterade att det i tråden tycktes finnas ett konsensus att det var hennes berusning under mordnatten, framförallt hos de som menar att Johanna och Maja utförde mordet tillsammans.

Och eftersom du som vanligt tycks sakna förmåga att presentera fakta, referenser och länkar, så gör jag, som vanligt, det istället.



https://www.beroendecentrum.se/fakta/alkohol/hur-andras-beteendet-vid-alkoholkonsumtion/

Du kanske saknar självinsikt nog att tro att du bara är måttligt berusad om du är så full så du knappt kan gå och mår illa, men de allra flesta människor har redan innan det insett att de är mycket mer än måttligt berusade vid det stadiet, och i stället som vi brukar säga, just fulla.

Då är jag med! Sjuksköterska och personal kan ha noterat mycket, det får vi ingen vetskap om. M har ju ett dåligt mående från början, inte minst kopplat till de funktionsnedsättningar hon har. Då är det inte alltid lätt att särskilja vad som finns där från början och vad som har tillkommit - vi ser inte allt utanpå även om beteende och kroppssignaler kan ge vägledning.

Vid ett av förhören gavs hon en "dubbel dos" av något läkemedel. Gissar, utan att veta, på ett ångestdämpande preparat som ger snabb effekt;
H: Här en dubbel dos.
BF: Tack.
F: Dubbel dos. Inte dåligt.
M: Nej.

Förhörsledarna noterar att hon verkar likgiltig och nämner det också vid något tillfälle. Vad som pågår inuti M kan de såklart inte veta, särskilt som när hon stänger om och in sig. Efter en tid kontaktades M:s lärare för rådgivning för att ta reda på hur man bäst nådde in till M, vilket glädjande nog gav resultat.

M berättar om sina flashbacks i fråga om händelserna som "förföljer" henne dygnet runt - ett tecken på upplevt trauma. Likaså är den allmänna känslomässiga avtrubbningen, uppgivenheten, känslan av tomhet som hon uttrycker i ord och likgiltigheten, ytterligare synbara tecken på inkapsling.

Det tredje uppenbara är att hon förnekar och förtränger, slingrar sig, försöker komma runt och förbi de jobbiga och ångestskapande bitarna hela tiden.
Visst ljuger hon och visst vill hon slippa ansvar, ingen har påstått något annat. Men situationen är samtidigt komplex och det ena utesluter inte det andra.

Jag vill påstå att vi som står utanför gärna gör det bekvämt för oss när vi intar en attityd full av subjektiva värderingar om hur hon borde och inte borde reagera, med betygssättning.
Utan att lyssna på vad hon vill förmedla med sina, i vårt tycke, märkliga reaktioner.

Nyansering som nyckelord?

Jag tänker om det har blivit bökigt för henne och kroppen t.ex. slagit i kanterna när hon ska in genom walk in closetens öppning eller om hon måste skjuta undan saker som ligger i vägen. Att det varit kraftiga sparkar minns jag inte att han sagt.

Ja man kan ju onekligen diskutera vem som startade gruffet.
Vet faktiskt inte om T berättade något om fysiskt handgemäng för sin sambo i telefonen. I vart fall framkommet det T sagt till vakten att det var J som varit ”fysisk” mot T och inte tvärt om.

Det som ju ändå är lite märkligt är att T följde med J och M. Efter ordväxling, bråk, samtal med vakt, kanske knuffar och att J faktiskt också ville vänta in och slå T för det som hänt.

T skickade ett sms till A
Hon skrev
Johanna slog mig

Då är jag med! Sjuksköterska och personal kan ha noterat mycket, det får vi ingen vetskap om. M har ju ett dåligt mående från början, inte minst kopplat till de funktionsnedsättningar hon har. Då är det inte alltid lätt att särskilja vad som finns där från början och vad som har tillkommit - vi ser inte allt utanpå även om beteende och kroppssignaler kan ge vägledning.

Vid ett av förhören gavs hon en "dubbel dos" av något läkemedel. Gissar, utan att veta, på ett ångestdämpande preparat som ger snabb effekt;
H: Här en dubbel dos.
BF: Tack.
F: Dubbel dos. Inte dåligt.
M: Nej.

Förhörsledarna noterar att hon verkar likgiltig och nämner det också vid något tillfälle. Vad som pågår inuti M kan de såklart inte veta, särskilt som när hon stänger om och in sig. Efter en tid kontaktades M:s lärare för rådgivning för att ta reda på hur man bäst nådde in till M, vilket glädjande nog gav resultat.

M berättar om sina flashbacks i fråga om händelserna som "förföljer" henne dygnet runt - ett tecken på upplevt trauma. Likaså är den allmänna känslomässiga avtrubbningen, uppgivenheten, känslan av tomhet som hon uttrycker i ord och likgiltigheten, ytterligare synbara tecken på inkapsling.

Det tredje uppenbara är att hon förnekar och förtränger, slingrar sig, försöker komma runt och förbi de jobbiga och ångestskapande bitarna hela tiden.
Visst ljuger hon och visst vill hon slippa ansvar, ingen har påstått något annat. Men situationen är samtidigt komplex och det ena utesluter inte det andra.

Jag vill påstå att vi som står utanför gärna gör det bekvämt för oss när vi intar en attityd full av subjektiva värderingar om hur hon borde och inte borde reagera, med betygssättning.
Utan att lyssna på vad hon vill förmedla med sina, i vårt tycke, märkliga reaktioner.

Nyansering som nyckelord?

Fast det första Johanna gjorde efter bråket var ju att springa till vakten, så då blir det ju märkligt att själv springa till vakten eftersom vakten ändå är på väg. Mycket riktigt säger också en av ordningsvakterna som hanterade ärendet att Tove sa att Johanna var den som slog Tove och att "Tove stod på sig och var bestämd. Hon tvekade inte, det kändes som hon var förberedd att vi skulle komma."

Enligt en av poliserna som mottog Johannas "anmälan" framkom det även att "J knuffade sin kompis Tove först". Och hon sa inget till polisen om att ha blivit slagen, bara att hon blivit knuffad/dunkad i ryggen och "de båda hade knuffat och puttat på varandra". Ingen av poliserna minns att J sagt något om slag i ansiktet.

En annan av ordningsvakterna som hanterade ärendet upplevde M och J som "barnsliga och drama queens /.../ Vid samtalet med Tove var de bitchiga och hade ett agg".

Min tolkning är att T och J träffat på varandra och T sagt något som gjorde J upprörd varpå J blev fysisk. Den fysiska biten gick inte riktigt som hon ville och kände sig förödmjukad och sprang till vakten. Det gick inte heller så då gick hon till polisen men vågade inte berätta samma lögner till polisen som till vakten.



För att man inte på en högljudd nattklubb nära stängning börjar berätta detaljer om ett bråk? Nja...

Vid halter i blodet på 1-1,5 promille upplever de flesta vuxna personer sig som måttligt berusade (några starköl eller en flaska vin) och över 1,5 promille känner sig de flesta kraftigt berusade

https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/intoxikation/intoxikation-alkohol/

Att T s promillehalt troligen var något lägre vid dödstillfället och att det hade gått att få fram den exakta promillehalten vittnade rättsläkaren om i rätten..

Men att inget vittne upplevt henne som kraftigt påverkar är väl ändå bästa beviset på att hon inte var kraftigt berusad på 1,2 promille som du felaktigt påstår.

Sluta med walk in closet grejen en gång för alla! Det har inte hänt! Det drygar ut tråden som fan, när man kan prata om viktigare och mer sannolika saker istället!