Citat:
Nej jag känner inte något längre alls. Förr blev jag chockerad över att människor kläcker ur sig vad som helst men jag kan svar illa på den som är så utstuderat elak att jag får svårt att minnas att det sitter en faktisk människa och skriver till mig. Det är väldigt grova saker jag fått höra genom åren och jag inser att min uppväxt faktiskt ändå innehöll substans att bygga mig väldigt stark med. Min mamma har gjort sina rätt också. Till skillnad från andras mödrar. De tänker att jag ska se påhopp som något att ifrågasätta mig själv genom men jag undrar vad som är fel på dem och är glad att det inte är mina barn.
Trött kan man bli ibland pga att man provoceras av att man inte angriper, men det är ett sjukdomstecken hos sådana individer.
Det är hormonellt för dem. Precis som narkotikamissbruk, alkoholism, hetsätning, spelberoende och följer samma mönster. Att de loggar in och känner glädjerus, och sedan faller i ångest, depression sedan upp igen när de utövar sina beroenden av att försöka knäcka andra genom de fulaste av fula kommentarer. Vrede och indignation känner de antagligen också ibland men det är ofta välbefinnande som kommer när de får dopamin påslaget av att försöka vara taskiga.
Det är människor som lätt kan ge sig på vem som helst som är svagare och kommer i deras väg och kan rättfärdigas. Men det pratas det aldrig om. Att elaka typer njuter av att de är elaka för vi vill alltid se offer i gärningsmän.
Vad händer med de som angriper istället för att bygga sunda relationer eller går ut i livet med en positiv attityd?.De skapar en personlig olycka över dem själva och deras liv.


Det ska bli spännande att se hur många förolämpningar och hånsmileys du känner behov av att radda upp i ett kommande svar för att rädda ditt sköra lilla ego!