Citat:
God advokatsed är ju väldigt omfattande och innefattar Lojalitetsplikt, Informationsplikt till klient, rådgivningsansvar, Tystnadsplikt/diskretionsplikt, Jäv/intressekonflikter osv.
På vilket sätt menar du att en advokat slirar på sanningen för att den för sin klients talan? Advokaten har ju inte varit med på platsen och kan säga hur det gick till? Det är ju heller inte advokatens uppdrag/ansvar att "uppfostra" klienten eller vara dennes psykolog?
Detta är ju egentligen inte svårare än att J är misstänkt för brott (t.o.m det allvarligaste brottet som finns). Hon behöver då "positionera sig" i målet och komma med sin inställning. Detta kan man göra på massa olika sätt. Ett sätt är att ljuga, för det har hon all rätt att göra.
I Europakonventionen finns ett förbud mot självinkriminering som gör klart en misstänkt inte har någon som helst skyldighet att bidraga till sin egen utredning. Europadomstolen har t.o.m uttryckligen gjort klart att ju längre straff man riskerar, desto större anledning har man att ljuga eller hålla sig undan. Skulle då en advokat göra gällande att klienten ljuger eller på något sätt driva en motsatt linje än vad klienten förespråkar så skulle ju det betyda att advokaten både bryter mot lojalitetsplikten OCH främjar orätt (eftersom den misstänkte har rätt att ljuga, tiga eller skylla ifrån sig).
Jag är också nyfiken på att höra hur du hade viljat att det skulle vara istället? För en brottsmisstänkt har ju, under utredning och rättegång, hela statsapparaten emot sig; åklagare, polis samt att de målsägande har ett målsägandebiträde som företräder dom. Hur hade det då sett ut om den enda klienten har (advokaten) driver en annan agenda än klientens?
På vilket sätt menar du att en advokat slirar på sanningen för att den för sin klients talan? Advokaten har ju inte varit med på platsen och kan säga hur det gick till? Det är ju heller inte advokatens uppdrag/ansvar att "uppfostra" klienten eller vara dennes psykolog?
Detta är ju egentligen inte svårare än att J är misstänkt för brott (t.o.m det allvarligaste brottet som finns). Hon behöver då "positionera sig" i målet och komma med sin inställning. Detta kan man göra på massa olika sätt. Ett sätt är att ljuga, för det har hon all rätt att göra.
I Europakonventionen finns ett förbud mot självinkriminering som gör klart en misstänkt inte har någon som helst skyldighet att bidraga till sin egen utredning. Europadomstolen har t.o.m uttryckligen gjort klart att ju längre straff man riskerar, desto större anledning har man att ljuga eller hålla sig undan. Skulle då en advokat göra gällande att klienten ljuger eller på något sätt driva en motsatt linje än vad klienten förespråkar så skulle ju det betyda att advokaten både bryter mot lojalitetsplikten OCH främjar orätt (eftersom den misstänkte har rätt att ljuga, tiga eller skylla ifrån sig).
Jag är också nyfiken på att höra hur du hade viljat att det skulle vara istället? För en brottsmisstänkt har ju, under utredning och rättegång, hela statsapparaten emot sig; åklagare, polis samt att de målsägande har ett målsägandebiträde som företräder dom. Hur hade det då sett ut om den enda klienten har (advokaten) driver en annan agenda än klientens?
Ja du har rätt i att försvararsadvokaten är den ende som företräder den åtalade. Och att denne inte är någon psykolog. Jag kanske bara inte förstår vad man egentligen har att vinna på att ljuga, tiga eller skylla ifrån sig. Vet f.ö. att lögner förekommer på båda sidor. Kan inte riktigt se det etiska i det, men tycker du beskriver bra och ger en större bild.
