Citat:
Vad som sägs där är ju att M försöker avleda J för att nästa dag fråga om hon verkligen menade vad hon sa.
Oki, snabbmat vid lunch då.
Folk i alla åldrar fotar varandra på krogar och danshak, oavsett berusningsgrad. Det är väl skärpan som avslöjar hur snurrigt det är i knoppen.
Aptiten? - En reaktion kan vara ointresse för mat eller tvärtom. Men kom ihåg att PTSD innebär att minnen kapslas in och att du efter den initiala chocken kan återgå till ett till synes normalt beteende.
Fast jag antar att du resonerar utifrån att hon äter, trots att hon har deltagit i brottet strax innan.
Det är lätt att "vara uppe i huvudet" och fördöma beteenden som man inte förstår eller saknar insikt i. Men allt är inte vad det ser ut att vara, inte här heller. Det selektiva minne hon uppvisar består till vissa delar av fragmentariska minnesbilder som pga olustkänslor kan trängas undan när de dyker upp ur det undermedvetna. Det är en psykologisk skyddsmekanism som gör att vi trots svåra händelser, orkar fortsätta att fungera.
Andra delar av kvällen t ex bilfärden, syns bitvis vara blockerad. Enligt M, och jag har inget att invända just för att hon har beskrivit färden dit som skräckfylld och även upplevelsen därute i skogen som det värsta hon har varit med om. Den som anklagar henne för fejkade känslor här, både i förhör och i TR, vill jag nog kalla cynisk.
I övrigt har hon trasslat till det för sig alldeles förskräckligt från första början och i kombination med lögnerna har hennes egna minnen trängts undan.
Jag har lyssnat till både första och andra delen av förhören i TR. Jag upplever henne högst trovärdig, inga manipulativa försök heller. Man får heller inte glömma att manipulation kräver både gott minne och intellekt.
Hon tror på vad hon berättar, det är vad jag hör, det är min personliga bedömning. Möjligen så skulle hon ha kunnat förträngt ljud under natten, i sådana fall lär dessa också sippra fram när psyket är redo.
Eller så överrumplas hon och därför glömmer.
M: Nej, alltså, visst jag tyckte det var fruktansvärt och jag ja men känslan och bilderna jag får upp i huvudet av ja men Tove den natten och kvällen det. Alltså det hemsöker mig varje dag och jag, det ja.
FL: Hur kommer det sig att du inte har berättat det här från första början Maja?
M: För att jag eh, jag liksom , jag tror jag försökt, jag har liksom förträngt det, det och har liksom försvunnit ur minnet, och det är någonting som har hänt tidigare vid, alltså vid traumatiska perioder, eh, till exempel när jag blev utmattningsdeprimerad och var hemma från skolan, alltså den perioden minns inte jag liksom, det är bara, det är liksom ett mörker och jag minns inte den sommaren heller.
M: Jag var, eh, jag mådde skit. Och alltså fortfarande i chock.
M: Eh, jag upplevde väl det som att jag men att det var en befallning att jag måste liksom säga det.
F: Och vad var det som gjorde att du fick den upplevelsen så att säga?
M: Nej men, eh, ja men mycket på grund av, eh, det hon sa med att hon skulle ta livet av sig om hon hamnade i fängelse och att ja det kommer sluta illa för oss båda om någonting kommer fram. Eh, ja så jag, jag såg ingen annan utväg riktigt.
Johanna säger liksom att nej men att jag måste följa med och jag säger inte emot för jag vågar inte helt enkelt och ja jag är i panik och i chock...
M: Eh, nej men hon sa att ja om jag, jag skulle hamna i fängelse så kommer jag ta livet av mig, jag svär på, ja min farbrors grav. Hon sa hans namn men jag kommer inte ihåg vad han heter eller hette. Eh, och jag, ja, jag är i chock liksom och säger inte så mycket.
Eh, och, ja, jag är fortfarande liksom i skräck, eh, och, ja, vi åker i varje fall ut i skogen.
Eh, sedan, ja jag vaknade sedan på dagen hemma, och eh, jag vet liksom inte riktigt, jag fattar inte vad som har hänt, och jag är, jag är i chock och allt, eh, ja, och sedan Johanna ringer mig då och frågar om jag vill ses.
------------
F: Förstod du vad hon menade när hon sa så?
M: Alltså jag tänkte, jag tänkte mer ja, eh, att jag skulle sitta livstid i fängelse och så. Eh, ja.
F: Mmm. Och vad tänkte du så att säga var orsaken till att du skulle få sitta livstid i fängelse då?
M: Eh, ja för att jag varit med och flyttat kroppen och så.
Förträngning av J:s mörka sida:
M: Ja men det är allt. Eh, alltså hela situationen att, att ens ja bästa vän då, eh är kapabel alltså är kapabel och vill, eh, ja men ja mörda folk och så där och att ja men jag har inte fått prata med det, med någon och att jag inte har velat liksom. Eh, alltså jag, att jag inte har velat vara delaktig i de där sakerna.
Hemsida Svea KBT:
1. Påträngande symptom
De här symptomen ingår alltid i en PTSD diagnos, men det finns varierationer i hur det tar sig uttryck. Vissa kan få mardrömmar relaterat till händelsen. Vissa kan få tankar och minnesbilder som är obehagliga och inte försvinner. Vissa får flashbacks, vilket innebär att man upplever det som att man är tillbaka i traumasituationen. Andra kan känna lukter som är förknippade med traumasituationer, eller höra ljud som man hörde då. De här symptomen upplevs som obehagliga för individen och är svåra att få att försvinna.
2. Undvikanden
Det här symptomet ingår också alltid i PTSD diagnos. Det finns två typer av undvikanden. Det ena är undvikande av platser, situationer, saker, personer som på något sätt är förknippade med traumat. Man är alltså för rädd eller tycker det är för obehagligt. Det här handlar inte om att undvika faktiskt fara såsom en plats där ens förövare ofta befinner sig. Det här kan vara mycket begränsande i livet och hindra en från att göra saker man mår bra av.
Det andra undvikandet handlar om att försöka trycka undan minnen, tankar, känslor som på något sätt är kopplade till det trauma man har upplevt. Det kanske inte alltid går så bra men det kan handla om att trycka bort tankar och bilder, distrahera sig med t.ex. musik eller att bedöva sig med t.ex. alkohol för att slippa tänka.
3. Negativ förändring av kognition och sinnesstämning
Det här kan innebära att man känner sig isolerad från andra eller har väldigt negativ bild av sig själv eller omvärlden. Man kan också skylla på sig själv eller andra i för hög grad för traumat. Man kan gå runt med konstanta negativa känslor och ha svårt att känna positiva känslor såsom glädje. Man kan ha minskat intresse för aktivitet. Man kan också ha svårt att minnas viktiga delar av traumat.
Oki, snabbmat vid lunch då.
Folk i alla åldrar fotar varandra på krogar och danshak, oavsett berusningsgrad. Det är väl skärpan som avslöjar hur snurrigt det är i knoppen.
Aptiten? - En reaktion kan vara ointresse för mat eller tvärtom. Men kom ihåg att PTSD innebär att minnen kapslas in och att du efter den initiala chocken kan återgå till ett till synes normalt beteende.
Fast jag antar att du resonerar utifrån att hon äter, trots att hon har deltagit i brottet strax innan.
Det är lätt att "vara uppe i huvudet" och fördöma beteenden som man inte förstår eller saknar insikt i. Men allt är inte vad det ser ut att vara, inte här heller. Det selektiva minne hon uppvisar består till vissa delar av fragmentariska minnesbilder som pga olustkänslor kan trängas undan när de dyker upp ur det undermedvetna. Det är en psykologisk skyddsmekanism som gör att vi trots svåra händelser, orkar fortsätta att fungera.
Andra delar av kvällen t ex bilfärden, syns bitvis vara blockerad. Enligt M, och jag har inget att invända just för att hon har beskrivit färden dit som skräckfylld och även upplevelsen därute i skogen som det värsta hon har varit med om. Den som anklagar henne för fejkade känslor här, både i förhör och i TR, vill jag nog kalla cynisk.
I övrigt har hon trasslat till det för sig alldeles förskräckligt från första början och i kombination med lögnerna har hennes egna minnen trängts undan.
Jag har lyssnat till både första och andra delen av förhören i TR. Jag upplever henne högst trovärdig, inga manipulativa försök heller. Man får heller inte glömma att manipulation kräver både gott minne och intellekt.
Hon tror på vad hon berättar, det är vad jag hör, det är min personliga bedömning. Möjligen så skulle hon ha kunnat förträngt ljud under natten, i sådana fall lär dessa också sippra fram när psyket är redo.
Eller så överrumplas hon och därför glömmer.
M: Nej, alltså, visst jag tyckte det var fruktansvärt och jag ja men känslan och bilderna jag får upp i huvudet av ja men Tove den natten och kvällen det. Alltså det hemsöker mig varje dag och jag, det ja.
FL: Hur kommer det sig att du inte har berättat det här från första början Maja?
M: För att jag eh, jag liksom , jag tror jag försökt, jag har liksom förträngt det, det och har liksom försvunnit ur minnet, och det är någonting som har hänt tidigare vid, alltså vid traumatiska perioder, eh, till exempel när jag blev utmattningsdeprimerad och var hemma från skolan, alltså den perioden minns inte jag liksom, det är bara, det är liksom ett mörker och jag minns inte den sommaren heller.
M: Jag var, eh, jag mådde skit. Och alltså fortfarande i chock.
M: Eh, jag upplevde väl det som att jag men att det var en befallning att jag måste liksom säga det.
F: Och vad var det som gjorde att du fick den upplevelsen så att säga?
M: Nej men, eh, ja men mycket på grund av, eh, det hon sa med att hon skulle ta livet av sig om hon hamnade i fängelse och att ja det kommer sluta illa för oss båda om någonting kommer fram. Eh, ja så jag, jag såg ingen annan utväg riktigt.
Johanna säger liksom att nej men att jag måste följa med och jag säger inte emot för jag vågar inte helt enkelt och ja jag är i panik och i chock...
M: Eh, nej men hon sa att ja om jag, jag skulle hamna i fängelse så kommer jag ta livet av mig, jag svär på, ja min farbrors grav. Hon sa hans namn men jag kommer inte ihåg vad han heter eller hette. Eh, och jag, ja, jag är i chock liksom och säger inte så mycket.
Eh, och, ja, jag är fortfarande liksom i skräck, eh, och, ja, vi åker i varje fall ut i skogen.
Eh, sedan, ja jag vaknade sedan på dagen hemma, och eh, jag vet liksom inte riktigt, jag fattar inte vad som har hänt, och jag är, jag är i chock och allt, eh, ja, och sedan Johanna ringer mig då och frågar om jag vill ses.
------------
F: Förstod du vad hon menade när hon sa så?
M: Alltså jag tänkte, jag tänkte mer ja, eh, att jag skulle sitta livstid i fängelse och så. Eh, ja.
F: Mmm. Och vad tänkte du så att säga var orsaken till att du skulle få sitta livstid i fängelse då?
M: Eh, ja för att jag varit med och flyttat kroppen och så.
Förträngning av J:s mörka sida:
M: Ja men det är allt. Eh, alltså hela situationen att, att ens ja bästa vän då, eh är kapabel alltså är kapabel och vill, eh, ja men ja mörda folk och så där och att ja men jag har inte fått prata med det, med någon och att jag inte har velat liksom. Eh, alltså jag, att jag inte har velat vara delaktig i de där sakerna.
Hemsida Svea KBT:
1. Påträngande symptom
De här symptomen ingår alltid i en PTSD diagnos, men det finns varierationer i hur det tar sig uttryck. Vissa kan få mardrömmar relaterat till händelsen. Vissa kan få tankar och minnesbilder som är obehagliga och inte försvinner. Vissa får flashbacks, vilket innebär att man upplever det som att man är tillbaka i traumasituationen. Andra kan känna lukter som är förknippade med traumasituationer, eller höra ljud som man hörde då. De här symptomen upplevs som obehagliga för individen och är svåra att få att försvinna.
2. Undvikanden
Det här symptomet ingår också alltid i PTSD diagnos. Det finns två typer av undvikanden. Det ena är undvikande av platser, situationer, saker, personer som på något sätt är förknippade med traumat. Man är alltså för rädd eller tycker det är för obehagligt. Det här handlar inte om att undvika faktiskt fara såsom en plats där ens förövare ofta befinner sig. Det här kan vara mycket begränsande i livet och hindra en från att göra saker man mår bra av.
Det andra undvikandet handlar om att försöka trycka undan minnen, tankar, känslor som på något sätt är kopplade till det trauma man har upplevt. Det kanske inte alltid går så bra men det kan handla om att trycka bort tankar och bilder, distrahera sig med t.ex. musik eller att bedöva sig med t.ex. alkohol för att slippa tänka.
3. Negativ förändring av kognition och sinnesstämning
Det här kan innebära att man känner sig isolerad från andra eller har väldigt negativ bild av sig själv eller omvärlden. Man kan också skylla på sig själv eller andra i för hög grad för traumat. Man kan gå runt med konstanta negativa känslor och ha svårt att känna positiva känslor såsom glädje. Man kan ha minskat intresse för aktivitet. Man kan också ha svårt att minnas viktiga delar av traumat.
Bra inlägg (som vanligt)
Jag var inte med under rättegångsdagarna och har därför svårt att bilda mig en uppfattning om "helheten" som presenterades för Tingsrätten
Jag har svårt att släppa Majas eventuella delaktighet i mordet, och jag tycker att hennes straff är hårt
Min tanke är att en viktig fråga för Majas del är om det är möjligt JJ har kunnat mörda Tove ensam utan att själv bli skadad?
Om svaret blir ja - då faller resten av "den logiska händelsekedjan" enligt min mening
Om svaret är nej då har Maja gjort sig skyldig till ett fruktansvärt brott och livstids fängelse är helt rätt
Senare i Hovrätten bör Maja ha vittnesmål som styrker hennes berättelse om sin utbrändhet och PTS
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera