Jag vill inte jobba

Jag vill också leva på bidrag, var ansöker man?

Återigen har du ingen mark?

Om du inte klarar av att försörja dig själv idag så har du uppenbarligen inte kapacitet att försörja dig under sämre förutsättningar.
Det spelar ingen roll om du har det mest "nödvändiga" om du är van vid att någon tar hand om dig.

Vi snackar stenålder nivå, fattar du nu?

Jag skulle välkomna ett liv utan bruk av elektricitet och motorer. Gud vad lugnt det skulle bli. Kolla lite YouTube videor om Amish folket i USA. Ett sådant liv är meningsfullt, laga mat, gå ut och hämta grönsaker på fältet, ge djuren mat, muggar ut bajs i stallet, tvätta kläder för hand ect. Då har man aldrig behov av en sömnpill.

Mnja. Utan pengar så blir det inte så mycket.


Ok, tipsa gärna oss andra om dom här självberikande upplevelser som inte kostar nåt så vi andra får en chans att testa.

Håller med. Jag har cirka 12-13.000 netto i aktivitetsstöd varje månad. Verkar inte finnas någon tidsgräns på hur länge man kan ha det, om man är med i a-kassan, och ens ersättning är baserad på tidigare a-kassa (som den är i mitt fall) - Jag försöker finta Arbetsförnedringens trams så gott det går, har tagit skydd bakom religion och regnbågsflaggan. Så brukar hävda att jag inte kan delta på dom flesta tramssaker dom anvisar till, eftersom att jag är i en utsatt situation.

Sålänge man bara sköter sin aktivitetsrapport, och gör det man ska, så tror jag man kan gå på aktivitetsstöd i flera år? Jag har nu gjort precis ett år i JOB.

Jag känner lite samma sak. Jobbade tidigare som lastbilschaufför. Men blev av med körkorten. Nu ställer jag mig frågan: Ska jag kämpa som ett svin, och ta om alla behörigheter, lämna prover, och harva - för att gå upp på morgonen, jobba röven av mig och ändå inte tjäna särskilt mycket?

Jag har ingen större lust att bidra till ett samhälle, vars största fokus ligger på miljötrams, fikusar och svartskallar. Vita heterosexuella män, är inte populära i samhället - men våra skattepengar från hårt arbete vill dom gärna ha.


Nej, jag håller hårt i mitt aktivitetsstöd, får in 12-13.000 i månaden, och tänker nyttja det sålänge jag bara kan. Såvitt jag vet, finns ingen tidsgräns för aktivitetsstöd när man har haft a-kassa som den baseras på.

Du kan göra som jag, arbeta hårt i 10-11 år och betala din a-kassa. Sen kan du stämpla ut dina 300 dagar, och fortsätta med samma summa från Försäkringskassan (Aktivitetsstöd) hur länge som helst i princip.

Jag har jobbat och slitit i 10-11 år utan att ens ha en ordentlig semester, så skäms inte ett piss över att vara "ledig" några år nu framöver.

Nej du kanske skulle ta dig genom högstadiet och lära dig skillnaden på stenåldern och järnåldern till att börja med.

Eller tror du det säger poof så försvinner allt materiellt och folks kunskaper och läsförmåga försvinner?

Återigen om man inte ens klarar av att fixa pengar till en liten plätt land och gedigen utrustning så klarar man inte av att bygga något eget och bli självförsörjande.

Skaffa dig en utbildning så kommer din hjärna att förändras och du börjar se världen på ett annat sätt.
Hjärnan måste stimuleras för att utvecklas.

Vad har du gjort de senaste åren ärligt talat?
Har du gjort något som fått dig att utvecklas eller har du gått hos AF, sökt jobb, gått hem tittat på netflix och pillat på telefonen de senaste åren?
Nu tror du att du på något sätt skulle vara redo att bygga hus och odla mat för att du kan googla och titta på youtube?

Å vad menar du med invånare? Har du överhuvudtaget varit i Dubai? För du verkar leva i en fantasivärld.

Håller med trådstartaren.
Jobb suger. Bigarråer time!

Men jag håller i! Idiot som jag är

Jag kan se tjusningen både med att arbeta och att leva på bidrag. Har provat på båda och personligen så trivs jag mer med att jobba än vad jag trivdes med att gå på bidrag. Dels för att jag känner mig mer ekonomiskt fri - jag behöver inte fråga någon handläggare om jag snälla kan få min veckopeng från staten, och jag kan kasta pengar på problem tills de försvinner - det är en frihet i sig som jag inte upplevde som bidragstagare. Jag saknar möjligheten att kunna sova bort en hel dag och att göra precis vad jag vill - men det gav mig också en ångest av att helt sakna syfte som jag inte upplever på samma sätt när jag jobbar.

Jag har turen att jag jobbar som om det vore ett deltidsjobb men får lön för ett heltidsjobb - vilket såklart gör att jag kan känna lite att jag fått det bästa av två världar. Jag tror dock att mycket av problemen ligger i skitlönerna för "lågstatus"-yrken. Det finns otroligt mycket värdelöst som skattepengar går till som istället hade kunnat användas för att subventionera dåligt betalda jobb, vilket såklart gör dem mer attraktiva och ifall du kunde dra in 30-35k på att städa toaletter eller köra buss så hade det förmodligen varit mer attraktivt än att gå hemma för en spottsyver. Både min inkomst och skatt är över medel och jag är mycket mer okej med att skatten går till minoriteten svenskar som inte vill jobba än majoriteten av importerade människor som inte vill jobba - eller som redan får en subventionerad lön för att göra hittepå-uppgifter.