Jag vill inte jobba

Enkelt. Avskaffa socialbidraget/försörjningsstödet. Är du inte arbetsför så finns Försäkringskassan där, och ska finnas.

Alla arbetsföra får helt enkelt, för att citera Thomas Sowell, "acquire skills people are willing to pay for". Enkelt. Inför en "Arbetsgaranti" för de som inte kan det - finns massor att utföra i samhället som inte utförs pga för sammanpressad lönestruktur; rensa sly, sköta våtmarker etc. Tyvärr kan "Arbetsskygg" sitta på fiket tillsammans med Ahmed och hånflina åt de som knegar ihop till deras bidrag för att de utgör en miljon röster.

Som topic lyder så har jag tröttnat på att jobba, har egentligen aldrig velat jobba heller. Har alltid mått skit av att jobba och inte sett någon mening med att sitta av 8 timmar bara för att tjäna några tusen extra över socialbidraget. Jag har länge velat lämna det så kallade "The Matrix" och leva på ett annorlunda sett. Vill känna mig levande varje dag inte bara jobba måndag-fredag för att senare gå ut och festa och vakna bakis nästa dag vilket många verkar vara tillfreds med. Jag har noterat att samhället vill forma en bild av att man är värdelös om man inte jobbar och att människor ska känna dåligt samvete för att man inte bidrar till storebror. Så jag tror egentligen många jobbar för att man inte ska bli dömd eller klassad som värdelös. Egentligen är detta bara en påhittad idé och tanke som många accepterat pga människans kollektiva nedtryckta självkänsla.

Vad tycker ni på Flashback? Njuter ni och ser fram emot att gå till jobbet? Eller är det bortkastad energi och livskraft som går till spillo?

Som topic lyder så har jag tröttnat på att jobba, har egentligen aldrig velat jobba heller. Har alltid mått skit av att jobba och inte sett någon mening med att sitta av 8 timmar bara för att tjäna några tusen extra över socialbidraget. Jag har länge velat lämna det så kallade "The Matrix" och leva på ett annorlunda sett. Vill känna mig levande varje dag inte bara jobba måndag-fredag för att senare gå ut och festa och vakna bakis nästa dag vilket många verkar vara tillfreds med. Jag har noterat att samhället vill forma en bild av att man är värdelös om man inte jobbar och att människor ska känna dåligt samvete för att man inte bidrar till storebror. Så jag tror egentligen många jobbar för att man inte ska bli dömd eller klassad som värdelös. Egentligen är detta bara en påhittad idé och tanke som många accepterat pga människans kollektiva nedtryckta självkänsla.

Vad tycker ni på Flashback? Njuter ni och ser fram emot att gå till jobbet? Eller är det bortkastad energi och livskraft som går till spillo?

Vi ska sluta finanisera dem! Sluta vara en simp som vill finansiera andra!

intelligent svar.

Du har väl friheten att göra vad du vill med ditt liv och hur du vill leva.

Men du förväntar dig väl inte att alla ska kunna leva likadant?
Det är som att förvänta sig att sin lägenhet är lika städad som någon som städar lägenheten fastän man inte städar sin egen.

Folk som jobbar och utbildar sig får mer möjligheter.
De kan åka till fjällen, du får mer ledig tid men får nöja dig med parken bakom huset som exempel.

Varför ska vi jobba hårt för att du ska pilla i din feta navel? Vill du inte bira till samhället bör du inte tycka dig ha rätt till att få något av det. Vidrig och skamlig inställning...


Flytta till en grotta eller nåt..

Varför ska vi jobba hårt för att du ska pilla i din feta navel? Vill du inte bira till samhället bör du inte tycka dig ha rätt till att få något av det. Vidrig och skamlig inställning...


Flytta till en grotta eller nåt..

Vet inte vilken värld du lever i men dem som får bidrag får 3600 kr per månad min kusin har det ocg hans hyra ligger på 5500 han går netto minus varje månad. Silverskedd svenne skärp dig

Jag måste äta som du måste äta, ha tak över huvudet likaväl som du. Men jag behöver inte resa flera gånger utomlands och ha sommarstuga och flertal bilar.

Fast varför måste alla vara attraktiva hela tiden? Och för vem? Och vad ska det leda till? Mer fitta? I mitt eget fall har jag sedan många år tillbaka en särbo, så fitta får jag. Vad resten av kvinnligheten tycker gör detsamma. Vi lär hålla ihop under överskådlig framtid och ifall det skulle skita sig framöver är man ändå så gammal altt impotensen sätter stopp för vidare kvinnojakt och vad spelar det då för roll att man har hög status och att de frånskilda grannkärringarna på villagatan kastar lystna blickar över berberishäcken?

Det där psykologitjafset med försvarsmekanismer ger jag inte mycket för. En försvarsmekanism är enbart applicerbar ifall individen känner att denne måste försvara sig. Ett behov av att försvara sig uppstår endast om man tycker att det man gör är fel. Vi är flera i tråden som inte tycker att vi gör fel. Tvärtom. Och då är försvarsmekanismer inte aktuella. Det finns inget rätt och fel i livet.

Det finns olika sorters människor som befinner sig i olika stadier av både livet och sin personliga utveckling. Människor med olika ambitioner. Fru och barn och radhus och all-inclusive i Thailand en gång om året är inte intressant för alla. Det bara är så.