Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Tack för alla svar! En del frågor besvaras genom att vi båda tror att M ljuger om sömnen och visste om att T var död.
Hade M valt denna linje, att hon visste att T var död men var livrädd för att avslöja det, hade hennes historia blivit mer trovärdig. Men istället ljuger hon som barn ljuger, blånekar till något som enligt mig är uppenbart.
En annan detalj som jag noterat i hennes förhör, är hennes långa tystnader efter att hon nekat till något som fhl tror hon varit delaktig i. Fhl är också tysta länge då det är vanligt att den misstänkte till slut bryter den och säger något mer. Långa tystnader upplevs ofta som jobbiga och obehagliga.
Är det typiskt för adhd personer att klara av långa obehagliga tystnader? Autism? Utan kunskap om diagnoserna tolkar jag det som känslokyla.
För adhd är det inget utmärkande, men generellt kan man nog säga att autister inte lider av tystnad, eller ens finner den pinsam.
M har ingen diagnos inom autismspektrat, endast drag av och vilka de dragen är, vet vi inte.
En ren spekulation från min sida är att M är osäker och lågmäld i okända sammanhang och kanske rent av föredrar tystnaden. Det tror jag mer på än känslokyla.
Hon är inte beskriven som känslokall utan tvärt om, omtänksam och omhändertagande. En av vännerna berättade dock att M förändrades efter hon började umgås med J, men hur förändringen visade sig gick hon inte in på.
M säger i något förhör att hon inte vet om T är död. Jag tolkar det som en solklar förnekelse. Hon har inte kommit så långt i sin bearbetning att hon kan ta det till sig och ta orden i sin mun.
Att T är död är jag tämligen säker på att hon vet, men hon vill inte tro att det är sant och gör allt vad hon kan för att skjuta det ifrån sig, stänger av och går in i en bubbla där allt är som vanligt och inget har hänt. Det har inte med känslokyla att göra utan är en försvarsmekanism för att inte psyket ska kollapsa.