Citat:
Ursprungligen postat av
Uniupps
Julias barn har ju onekligen chans bli bättre än Julia, och kunna vara med i mer prestigefyllda tävlingar.
Barnet är redan bättre än henne, även i testerna som avklarats
Angående autism spekulation, det är ju det det är, spekulation. Måste själv hålla med om att hon visar autistiska drag, och är inte direkt i kontakt med verkligheten - om man tänker tillbaka till episoden i Lyxfällan verkade det som hennes man var fullt medveten om hennes problem och var villig att försöka fixa till allt, och verkade hoppas Lyxfällan kunde slå lite verklighet och logik i hennes huvud. Det gick inte dock för hon verkar leva i sin egen värld. Får man inte som man vill är det gråta och gnälla och säga att det går inte och vad jag bryr mig är viktigare än allt annat - har känt fler människor i mitt liv som varit i sådana relationer, andra partnern är en toffla och vet att vad man gör är fel, men man gör det för att hålla andra partiet nöjd så man själv slipper draman när man ändå vet att man inte kan vinna.
Autism är också en väldigt klurig sak, då det är naturligvis en spektrum. Ingen är lika, alla har olika drag och har olika grader av problem. Jag har själv autism (som skulle klassas som asperger om den benämningen fortfarande fanns) vilket är inget jag skäms över. För mig är det mest ett problem i form av att inte förstår människor fullt, jag är en av dem som inte kan ljuga och förstår inte att folk gör det - upplever det som absurt och konstigt, även små vita lögner för att spara någons känslor är svårt för mig så i sådana situationer har jag lärt mig att inte säga något istället. För jag kan inte ljuga men samtidigt kan jag inte säga vad jag tänker för att jag lärt mig att folk inte vill höra sanningen. För mig fakta är fakta och rätt är rätt.
Annars är jag extremt dålig på matte (behöver en kalkyl annars går det inte), fattar absolut noll av fysik och kemi.
Inga särskilda specialintressen har jag aldrig fastnat för, men om jag bestämmer att göra något gör jag mitt bästa och accepterar att jag inte må vara den bästa, att det alltid finns rum för att förbättras och om jag inte klarar av något på den nivån jag vill lägger jag det ner.
Men det är bara jag. Någon annan med samma diagnos är totalt olika. Även om man har diagnos, säger det inte mycket, för varje autistisk person har olika problem och olika drag.
Tycker lyxfällan är fascinerande och irriterande med på hur mycket vikt läggs på diverse diagnoser folk har; de är aldrig en ursäkt i min bok. Jag har autism, men vad jag också har är en extremt bra ekonomi, för jag är inte en idiot och vet hur man ska prioritera. Mina föräldrar var inte smarta med pengar, som kanske är orsaken till mitt intresse för denna program, jag lärde mig att göra motsatta från mina föräldrar hårda vägen. Först betalar jag alla räkningar och nödvändiga utgifter, sparar på sidan och sedan resten kan läggas på något kul.
Det att jag inte kan förstå hur folk kan göra så efterblivna val (som fokusera fullt på skridskor så mycket över allt annat så man blir av med huset och påverkar en stor barnfamilj) är vad drar mig till serien till och från.
Bara hur?