Gammelmedias annalkande död

Well. Informationsvärdet och trovärdigheten hålls inte för sanning längre.

Nej men visst, jag tycker absolut att vänstern förtjänar att Guillou lever lika länge som Jan Myrdal minst.

Proletären och Vakttornet fortsätter också komma ut.

Ett femtiotal frilansskribenter aktiva på DN:s kultursida går ut i uppror mot tidningens låga arvoden, rapporterar Dagens Media. De leds av den gamle P3-programledaren och musikrecensenten Po Tidholm, som menar att ersättningarna till frilansskribenter är "oanständiga". Kulturchef Björn Wiman vidhåller att DN:s arvoden är generösa i jämförelse med övriga branschen.


Upprorsmakarna får eldunderstöd av journalistkollegan Lisa Bjurwald på Twitter. Enligt henne har textarvodena från "de stormrika mediejättarna" legat still sedan 1990-talet och kan jämföras med vad man brukar betala grannpojken för att klippa gräset.


Det återstår att se om Wiman & co viker ner sig för kraven. Liknande upprop har ju förekommit titt som tätt utan nämnvärda resultat. Mediejättarna lär inte bli mer generösa i takt med att marginalerna i branschen krymper. Det är ju inte så att skribenterna har så mycket att hota med heller. En text i kulturdelen kräver inte ens den lilla research som en nyhetstext eller reportage gör, utan är till sin natur fritt tyckande. I värsta fall får väl DN hitta någon annan pool av personer som kan rerajta NYT och jämra sig över klimatet på kultursidan. Om inte annat vimlar det väl av lillgamla elevrådsorförandetyper i våra sjuttioelva liberala ungdomsförbund som kan axla den manteln. De jobbar säkert billigt också.

Fortsätter det såhär :

" I veckan stod det klart att hela 217 svenska tidningar får dela på de 150 miljoner som regeringen skjutit till som krisstöd med anledning av Corona. Det handlar om det annonsbortfall som tidningarna haft mellan april och juni och 91 tidningar får maxbeloppet som ska täcka 75 procent av bortfallet."

Skattemedel pyntar alltså företagens inkomstbortfall. Och det slags ´socialism´betackar jag mig för. Dom är knappast to big to fail, och det är ingen större förlust för det öppna demokratiska samtalet ???

Det var ju företag och organisationer i princip alla branscher och delar av samhället som fick stöd under coronakrisen 2020 (som texten avser). Svensk elitidrott fick nästan 3.5 miljarder för uteblivna publikintäkter.

Det gick ut många miljarder i coronastöd och årligen går det ut mängder med stöd som man kan ha synpunkter på. Faktum kvarstår; ingen större aktör i Sverige idag har dragit in pappret.

-
Skiter i att dom finns men varför skall de lyfta skattepengar?
Vidrigt att behöva tvingas hot om våld från staten att finansiera skit som Aftonbladet tex.

Metro kanske?

Här i Stockholm var t.ex. Stockholm City rätt stora ett tag och Skåne var Arbetet rätt stor osv. Så det finns absolut exempel. Men visst Expr, AB, DN och SvD finnns ju kvar och lär nog göra så ett antal år till, men med mindre och mindre upplagor.

Men det är väl klart att det är de mindre tidningarna som först tvingats lägga ner (eller bli uppköpta). De större tidningarna har större marginaler och har t.ex. kunnat banta sina redaktioner, vilket är klart svårare för en liten tidning då det inte kommer finnas så mycket kvar av den om den gör så. Dessutom har ju deras läsare tagit vägen någonstans, några har säkert dött men andra har nog gått över till de stora drakarna, som trots detta tvingats till återkommande besparingar. Men det kan ju knappast funka hur länge som helst, till slut kommer det ju inte finnas någon anställd kvar att avskeda. M.a.o. precis som för många av de små tidningarna som la ner först.

Ja, Metro och City var två dagsländor som vi såg komma och gå på bara ett par år. Det var en fascinerande utveckling som det var spännande att ha varit med om. Lite som med CD/DVD; även där var man med från början och såg hela livscykeln från början till slut.

Arbetet i Malmö försvann visserligen till slut pga en vikande (annons)konjunktur men den stora anledningen var A-pressens konkurs och sossarnas oförmåga att driva kommersiell verksamhet; LO sköt till hundratals miljoner för att räta upp men det gick inte ändå. Det var inte så mycket tidningsbranschen i sig som vek neråt. A-pressen hade konkat även om de sålt ägg eller hamburgare.

Tidningen Arbetet i sig sköt sig själv i sank också genom att vara genuint dålig. Jag var rätt ung då men minns hus kass tidningen blev på ett par år och de försökte med så dåliga åtgärder för att locka läsare. Man halverade sin upplaga på bara ett par år. Dock så slutade folk inte att prenumerera på tidning, de gick över till Sydsvenskan istället för på den tiden hade ALLA morgontidning.

Samtidigt har ju kvaliteten på journalistiken hållit jämn takt med inflationen, så värdet på en artikel idag är lika mycket värd i kronor räknat som på nittiotalet.
Grannpojkens ( är inte detta sexistiskt? Klipper inte flickor gräset?) arbete är dock lika mycket värt som på nittiotalet och kostar därför mer i kronor räknat idag!

Hur lång tid är det kvar innan macker, pressbyråer och snabbköp slutar med kvällstidningar, tror du?

Menar du att Metro var en ”dagslända” som bara gavs ut i två år? Sanningen är ju att i Stockholm gavs den ut mellan 1995 och 2019!

Jepp, den fanns ett bra tag. Sist jag hörde något så var Metro fortfarande aktiva i Sydamerika.
Metro & liknande gratistidningar fungerar nog bara under viss fas av gammelmedias förfall. När kvaliteten börjat sjunka så lågt att ett gratisalternativ känns jämbördigt.

Och det är när kulturjournalisterna i Fjollträsk fortsätter krypa för bidragsklanen i Villa Gorilla som jag ger upp och konstaterar att man inte kan hjälpa en medberoende som inte vill bli hjälpt.

Det krympande utrymmet kring köttgrytan samtidigt som de verkar så obstinata och berättigade är en dålig kombination för deras karriärer. Det påminner rent av om hur de där SD-väljarna i de döende bruksorterna som de brukade håna höll sig kvar vid en industri som urholkades år efter år. Ironiskt.

Det vuxna hade varit att bara släppa allt och låta familjen Bonnier reda ut sin skit själva men de har såklart massor av medberoende människor med sig.