Citat:
Ursprungligen postat av
Haaaaag
Precis som du säger så finns det mycket märkliga delar i M:s berättelse, och att hon ändrat sin historia ett flertal gånger gör henne inte mer trovärdig. Men du glömmer att "M:s rätt" troligen kommer gå före "J:s rätt" i detta fallet...
1. "M har ändrat sin historia ett flertal gånger" - En tilltalad är på inget sätt bunden till sin tidigare berättelse. Det kan finnas många anledningar för en misstänkt att ändra sin berättelse. Att en förhörsutsaga har lästs upp och godkänts av förhörspersonen är inte någon garant för att uppgiften stämmer och heller inte en garant för man står bakom alla delar som uppgivits. Detta har tydligt fastslagits i "Balkongfallet" (NJA 2015 s. 702). I slutändan är det alltid det som sägs under huvudförhandlingen som har den centrala betydelsen. Det finns det även en muntlighetsprincip och en omedelbarhetsprincip som reglerar.
2. "Hon placerar sig utanför händelsen och nämner inte en enda sak som skulle kunna vara till hennes nackdel" - Vare sig M är skyldig eller oskyldig så har hon rätt att ljuga och utelämna hur mycket hon vill. Att således inte nämna någonting som kan vara till ens nackdel är alltså helt i sin ordning och ingenting som skall läggas personen till last. I Europakonventionen finns ett förbud mot självinkriminering som gör klart en misstänkt inte har någon som helst skyldighet att bidraga till sin egen utredning. Det är åklagaren som har bevisbördan, så det åligger endast honom att lägga fram uppgifter till nackdel för M.
(Som jag tidigare varit inne på så har M alla anledningar i världen att ljuga, ändra sina utsagor eller lämna en dikterad berättelse. Detta eftersom hennes bästa kompis misstänktes för mord, vilket gör det naturligt för M att inte ange henne. Därefter misstänks även hon själv för Mord och hon vet att hon varit med och lockat dit Tove, varit på plats i lägenheten när Tove mördades och att J pekar ut henne som medgärningsman. Det är klart att hon då måste forma ihop en berättelse "som friar henne" oavsett om hon är skyldig till detta eller inte).
3. I andra änden finns J:s berättelse, som skall "styrka" att M:s uppgifter inte är trovärdiga. Men här finns det ju tydlig praxis att man skall ta en medtilltalads utpekande med särskilt stor försiktighet eftersom denna har både "taktiska" och "hämndlystna" skäl att peka ut den andre. Detta är ju reglerat i många rättsfall, t ex "Bilsprängarfallet", "Båtstöldsfallet" och även på sätt och vis i "Lindomefallet". Därför är det stödbevisningen, snarare än J:s berättelse, som kommer att bli avgörande här.
Får återigen tacka för ett informativt inlägg som är till nytta för mig som inte är speciellt insatt i den juridiska biten.
Jag har dock en synpunkt på punkt 3. Det gäller utpekandet av att medtilltalads ska tas med stor försiktighet, vilket jag tycker är fullt rimligt. Och normalt är väl ett utpekande just av taktiska skäl, att skjuta över skuldfrågan för att själv komma undan. Men det anser jag inte J har gjort. Hela vägen från bråket på Nöjet till dumpningen av kroppen tar hon på sig huvudansvaret och beskriver M s del som ytterst marginell.
Skulle det vara pga. hämndlystenhet kan man tycka att hon i sin beskrivning av vad M gjort, borde vara tydligare och mer konkret. Inte som i förhör där hon säger att hon inte vet eller inte minns. Nedan följer ett par exempel från dom sista förhören med J där hon beskriver vad som hänt. Den fetade texten är enda tillfället jag kan hitta som J berättar att M tog ett eget initiativ.
Innan lägenheten
J: Ja jag vet ju inte exakt vad som rörde sig i Majas huvud men jag uttalade väl det högt och
Maja hakade liksom på och instämde.
BF: Okej. På vilket sätt instämde hon så att säga?
J: Ja alltså, det är ganska diffust exakt men hon sa ju inte direkt emot utan hon höll ju med
och sa ja det gör vi när jag sa det, vi går mot min lägenhet och tar det på vägen så instämde
hon väl liksom att ja men det gör vi och så. Något sånt
Inne i badrummet
J: Ja, det var väldigt mycket adrenalin i kroppen och det gick så fort så jag kan inte exakt säga
var Maja var men jag vet att hon var med och hon höll i Toves händer och så och sen satt hon
ju liksom kvar där då och kände efter, försökte se om hon andades och så. Så det var ju, Maja
var ju med liksom.
F: Du sa att Tove tog ett stryptag på dig först när hon låg ner förstår jag och att Maja då tog
bort hennes händer?
J: Ja någonstans där jag kommer inte ihåg exakt var det var. Det var väldigt mycket liksom.
F: Vet du om Maja höll kvar hennes händer när du tog stryptag? Om hon fortfarande höll i
Tove då?
J: Ja, jag tror det.
F: Men du vet inte eller hur skall jag förstå dig?
J: Nej jag kan inte säga exakt för alla sådana där detaljer är ganska diffusa så jag kan inte
säga det med säkerhet.
Efter mordet
J: Eh, sen så som sagt så sitter jag och Maja i vardagsrummet och jag hade gått tillbaka och
kollat. Maja kanske också gjorde det. Det är diffust i minnet men någonstans så landade vi att
Tove hade dött liksom, ja och det var väldigt surrealistiskt och det gick liksom fortfarande
inte riktigt tänka rationellt utan det var lite som att hon fortfarande var som en robot, ja det
enda jag kunde få fram var att hon kan inte, en död människa kan liksom inte ligga i mitt
badrum
J: Ja tanken, eh, jag kommer inte ihåg exakt hur konversationen gick men det sa jag ju högt
till Maja att vi måste få bort henne och Maja var ju med på det spåret att vi behövde
transportera bort henne på något sätt då
J: Alltså jag kan ju bara säga hur jag upplevde henne men hon var väl, hon var, det kändes
också som att hon var väldigt i chock. Hon var ju inte som vanligt. Hon sa ju inte massa saker
utan hon bara var liksom.
F: Mmm.
BF: Var var hon någonstans när du lämnade lägenheten för att gå ner så att säga?
J: I vardagsrummet.
F: Okej och sen kom du tillbaka och Maja fick hamburgaren var det rätt?
J: Ja.
F: Åt hon upp den med eller?
J: Ja det gjorde hon faktiskt.
F: Okej.
J: Det var också lite så att jag tror Maja var så pass chockad att vi båda bara reagerade på
mekaniska instinkter att här har du mat, du måste äta. Det var inte så mycket frågor om är jag
hungrig, är jag inte hungrig eller vad är rimlig och vad är inte rimligt utan det, allt var väldigt,
väldigt mekaniskt så att säga. Så jag gav henne bara hamburgaren och sa ät den och så gjorde hon det så var det inte så mycket mer med det liksom.
J: Ja och sen så lade jag det nog i hallen tror jag och därefter så släpade jag ut Tove till
lakanet och försökte liksom vira in henne i det då och sen tyckte Maja fortfarande att det var
väldigt obehagligt
så då föreslog hon att vi skulle ta två svarta sopsäckar och trä över dem.
F: Föreslog Maja det?
J: Ja. Och då sa jag att vi kunde göra det så då hjälpte vi väl åt att göra det
J: Och, ja och sen tror att jag hämtade nog min väska där och lade i ett ljus och en tändare för
jag tänkte att det bästa vore liksom om vi åkte ut till skogen och lade Tove och helt enkelt
brände upp henne
Dumpningen
J: Eh, Maja tyckte det var väldigt obehagligt och ville helst inte ta i henne. Det ville inte jag
heller men vi var ju tvungna liksom. Så första tanken att då sa jag att då kan jag bära henne
själv men hon var så tung så det gick inte. Det var jättetungt så jag tog om hennes armar och
liksom om axlarna så och Maja försökte bära henne i benen.
BF: Okej, sa ni någonting till varandra du och Maja?
J: Eh, Något sa vi nog men jag kan inte komma ihåg exakt vad.
BF: Jag tänker om Maja undrade vart, varför ni åkte åt det hållet?
J: Ja jag pratade nog högt och sa att vi, att jag inte visste vart vi skulle åka och tänkte väl högt
och sa att vi, jag åker hitåt något sånt men jag kommer inte ihåg exakt.
J: Jag plockade fram mobilen och hon såg också att jag plockade fram
mobilen. Kan till och med ha varit så att jag bad henne att ta fram för jag vet att när vi bar ner
Tove så blev jag väldigt, väldigt svettig och varm och så där och då lade jag av mig jackan
och lade den i mitten typ i bilen då ungefär då Maja och det kan vara så att jag till och med
henne plocka fram mobilen. Så hon var väldigt medveten om att jag, eh, vad jag skulle göra
helt enkelt.
F: Höger sida som det kastas ut på eftersom
det är Maja som kastar ut dem sa du senast?
J: Precis.
F: Och hon kastade genom passagerardörrens ruta?
J: Ja
F: Men det var du själv som släpade henne till den platsen där hon senare låg?
J: Ja
J: Eh, ja och sen gick jag tillbaks till bilen då och Maja satte sig i bilen. Hon ville inte se
liksom när jag var tvungen att tända eld på det liksom så Maja satte sig i bilen och då tog jag
handsprit som jag hade i bilen.
F: Du sa förra gången att du blev arg på Maja.
J: Ja jag vart lite irriterad för att hon, alla tankar var väldigt irrationella så att det var inga
vanliga proportioner, allt var väldigt konstigt och jag tycker inte om när, dels när någon rör
mina saker och jag tycker definitivt om när någon sitter i min säng så det var väl liksom en
reflex kan man säga att jag bara reagerade på och blev arg för att hon hade ju fortfarande
jacka på sig och allting så då blev jag ju lite arg för att hon låg i min säng då och jag hade en
massa saker där men det var ingen stor grej så där.
F: Somnade Maja där eller?
J: Det vet jag inte. Jag vet inte hur lång tid det gick det men det var ett par minuter bara tror
jag.
F: Vet du om Maja vid något tillfälle har sovit under den här natten?
J: Ja alltså när jag var på Mc Donald´s så lämnade jag ju henne själv ett tag så men när jag var
med henne så kan jag inte minnas att hon sov, nej.
Jag avslutar där. Min tolkning av J s förhör är verkligen inte att hon försöker lägga skuld på M. Och skulle hon blanda in M för att hon vill hämnas gör hon det på ett väldigt udda sätt.