Citat:
Ursprungligen postat av
suffragistviolence
Apropå möjliga utfall i tingsrätten. Hittade följande angående erkännandens betydelse i svensk rätt: ”Ett erkännande är varken nödvändigt eller tillräckligt för att ett åtal ska vara styrkt. Det är åklagarens sak att bevisa sitt gärningspåstående. Ett erkännande har därmed inte någon egentligt processuell betydelse. Bevisningen ska prövas med samma omsorg i vilket fall.”
Tanken är såklart att exempelvis falska erkännanden skall undvikas. Detta är särskilt viktigt just när det finns starka band mellan de medåtalade genom exempelvis släktskap eller nära vänskap. Misstänkta har ju dessutom inte ens vittnat under ed och har sin fulla rätt att tiga eller fara med osanning. Med andra ord måste JJ:s berättelse om vad som hände i badrummet kunna styrkas bortom rimligt tvivel, och en alternativ gärningsman helt kunna uteslutas. Och här uppstår ett något större problem än så eftersom rätten måste kunna styrka delar av JJ:s berättelse samtidigt som andra delar av berättelsen skall bortses ifrån.
Det finns i det här fallet ingen teknisk bevisning som styrker vad som har hänt i badrummet. Inga blodstänk, inga fysiska spår av strid, inga avvärjningsskador på de misstänkta, inget DNA under T:s naglar. Återstår gör obduktionsprotokollet som visar en skada i T:s bakhuvud, och detta skulle i viss mån tala för att delar av JJ:s berättelse är sanna. Men eftersom de båda misstänkta har talat ihop sig, och dessutom bevisligen hanterar kroppen och därmed haft möjlighet att notera skador, så väger denna bevisning lätt.
Jag delar åklagarens linje om samförstånd och anser att båda bör dömas för mord. Men kommer rätten fram till att det inte är ställt bortom rimligt tvivel att både JJ & MH har varit en förutsättning för brottets genomförande så uppstår stora problem. I så fall anser jag inte att det heller är möjligt att döma bara den ena åtalade och inte heller döma en för mord och en för medhjälp. Att utifrån förutsättningarna bortom rimligt tvivel fastställa vem som gjort vad är i praktiken omöjligt, inte minst eftersom det kommer vara omöjligt att föra i bevis att MH sov. Återstår då möjligheten att döma båda för medhjälp eller att helt ogilla mordåtalet mot båda tilltalade.
Med den bevisningen som finns mot M ser jag det mycket svårt att döma henne för Mord. Det enda egentliga beviset man har är J:s utsaga om att M varit med och hållit fast Tove i samband med dödandet - Och då skall man veta att det finns tydlig bevisvärderings-praxis som säger att en medåtalads utpekande skall tas med stor försiktighet, eftersom att denne har stora incitament att peka ut eller blanda in någon annan.
Vidare så måste man kunna "sätta M på brottsplatsen" för att kunna döma henne för Mord. Att hon varit på plats i lägenheten är ostridigt - Men inte att hon varit på plats i badrummet, eftersom hon berättat att hon legat och sovit i ett annat rum. Det finns då visserligen en granne som uppmärksammat oljud från lägenheten. Detta vittnesmålet för då med sig TRE "slutsatser":
1. Grannen kan inte redogöra för hur många personer det kan ha varit som var inblandade i oljudet. Detta är en omständighet till fördel för M eftersom detta gör att hon inte kan placeras vid gärningen.
2. Att t.o.m en granne reagerat på de höga ljuden - men att M, som finns i rummet bredvid, inte skulle ha vaknat av detta förefaller märkligt och är en omständighet till nackdel för M.
3. Men även om M rimligen "borde ha vaknat" (inte sov) av oljuden så är ju det ingenting som varken placerar henne vid gärningen ELLER gör henne delaktigt i gärningen; Hon kan ha legat kvar i sängen, hon kan ha gått undan eller hon kan rent av anslutit till platsen och försökt avstyra mordet.
Ser man till hur gärningen gått till och vad som är realistiskt kring detta så vet man att strypgreppet varit både starkt och långvarigt. Man vet också att en kvinna generellt har mindre muskelstyrka och att det också är oerhört ovanligt att kvinnor utför strypmord (just av denna anledningen). Detta är en omständighet som talar för att J behövt hjälp av M för att genomföra detta. Samtidigt så vet man inte särskilt mycket hur denna händelsen/gärningen sett ut. Omständigheten att Tove varit alkoholpåverkad och att hon kan ha tappat medvetandet efter knuffen och därför kan ha haft svårt att försvara sig även mot
en ensam gärningsman SAMT att detta skett i ett trångt badrum där Tove inte haft många möjligheter att spjäla emot - är ju omständigheter som talar för att J kan ha begått gärningen ensam utan M. Rättsläkaren har även öppnat upp för att det kan finnas stöd för att J:s historia om att Toves armar hållits ned/fast stämmer överens med Toves skador, vilket är en nackdel för M. Men samtidigt säger rättsläkaren att detta lika gärna kan ha skett genom att någon (då J) suttit på Toves armar, vilket är en omständighet som är till fördel för M.
Sammantaget ser jag det som att det ända handfasta bevis som finns för att M varit delaktig i gärningen är J:s utsaga. Resterande del av bevisningen emot henne är snarare "plus-minus-noll" i fördel/nackdel för M, vilket inte kommer kunna göra att man kan säga att det är ställt bortom rimligt tvivel att M varit delaktig i mordet.