Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
I just det här fallett hade ett erkännande betytt mycket. Finns bara två personer som vet vad som hänt. Och deras historier går isår. Med två samstämmiga erkännanden i botten borde rätten ha en lätt uppgit.
Rättsläkaren kan inte utesluta någon någon av dom beskrivna förloppen. Men eftersom J har erkänt får man nog säga att det tippar åt J s håll.
Givetvis blir ju allt lättare med ett
ärligt erkännande.
Men vad är det som säger att erkännandet är sant? Det är ju därför rätten inte kan lägga någon vidare vikt vid ett "erkännande".
Hon erkände ju att det var en lätt misshandel som ledde till en olycka? Det visade ju sig vara en lögn.
De har ju ljugit så mycket så att det mesta som kommer ut tas inte på allvar, utan de försöker pussla ihop det rimliga.
Rullman beskrev ju detta i något nyhetsinslag att lögnerna leder dem framåt i utredningen eller liknande.
Alltså att det är lite skitsamma vad de säger, sålänge de pratar så man kan läsa mellan raderna.
Om du förstår vad jag menar?