Citat:
Ursprungligen postat av
Rust-Lee
Den sista PU ansåg att det fanns tillräckligt för att anhålla Engström.
Inte tillräckligt för en dom.
Hade Engström inte lyckats på ett tillfredställande sätt förklara alla de konstigheter som finns med honom hade de häktat honom och då gjort husrannsakan och andra insatser.
Inget av detta är idag möjligt då han är avliden.
Därmed lägger man ner utredningen.
Dyker det upp något nytt (oavsett uppslag) är det ju bara att öppna igen.
Det är väl här skiljelinjen går i tråden.
Mellan de som anser att misstankegraden mot SE var så pass kvalificerad och i ärendet unik att det var rimligt att lägga ned utredningen med hänvisning till att han var avliden. Och de som menar att SE är mer av en i mängden och att utredningen i sådana fall kunde lagts ner långt tidigare med hänvisning till nåt annat uppslag som inte gick att utreda vidare.
I detta finns även idén att SE särskiljer sig från övriga misstänkta genom att han faktiskt befann sig på platsen. På andra sidan skiljelinjen säger man då att SE är misstänkt
för att han befann sig på platsen (och betedde sig märkligt) och det av en helt oskyldig anledning.
En sak som inte är så oskyldig som påskines är den att att åklagaren inte alls alls pekar ut SE som GM. Saken framstår som att han gör det. Han placerar mordvapnet i SE:s hand.
Och till det får man foga att lägga ner en förundersökning med hänvisning till att en misstänkt är avliden görs, som jag tolkar det, när man "vet" vem GM är och det inte finns några andra tänkbara möjligheter. Typ, ett dråp i nära relation där den misstänkte tar livet av sig i anslutning till brottet.
Detta sammantaget innebär att man i praktiken pekar ut honom som den troliga gärningsmannen och att han därmed skrivs in i historien som sådan. Snarare än att det rör sig om vardagsjuridiska teknikaliteter.
