Citat:
Jag håller helt med och det finns fler saker som jag just nu inte minns.
Det här har avhandlats 300 ggr i denna tråd. Det är en mycket, mycket enklare och rimligare förklaring att M helt enkelt ljuger om sin egen inblandning.
Annars måste:
1. M sovit så djupt att hon inte hör en enormt hög duns som fick grannen att ringa på dörren. M ska inte ha hört denna ringning heller.
2. J ha hunnit flytta undan liket någonstans (oklart vart, finns inga DNA-spår eller några spår öht av detta) OCH STÄDA på nolltid för att gömma detta för M
3. J ha bestämt sig för att hämta Donkenmat i stället för det mycket rimligare alternativet att skjutsa hem M
4. M ha fattat det helt orimliga beslutet att lyda J när hon väl ser liket, inte bara vid själva dumpningen, utan även dagen efter vid Illharjen, OCH i häktet.
5. J plötsligt ha blivit helt okej med att M är inblandad när denna vaknar
6. J ha ljugit om M:s roll i erkännandet, trots att J gör M:s roll superliten
7. M tala sanning om att hon inte deltagit, trots att hon ljugit hur länge som helst om allt det andra. Om hon är oskyldig, varför erkände hon inte efter en vecka?
8. M:s minnesbild alltså utvecklas exakt så att hon konstant erkänner det minsta möjliga efter att ha blivit motbevisad (vilket sammanträffande!)
Alla dessa punkter är möjliga enskilt, men sammantaget blir det helt orimligt. Tänk på Ockhams rakkniv. M har bevisligen ljugit förut för att förminska sin skuld och ljuger fortsatt. Men jag misstänker att jag talar för döva öron.
Annars måste:
1. M sovit så djupt att hon inte hör en enormt hög duns som fick grannen att ringa på dörren. M ska inte ha hört denna ringning heller.
2. J ha hunnit flytta undan liket någonstans (oklart vart, finns inga DNA-spår eller några spår öht av detta) OCH STÄDA på nolltid för att gömma detta för M
3. J ha bestämt sig för att hämta Donkenmat i stället för det mycket rimligare alternativet att skjutsa hem M
4. M ha fattat det helt orimliga beslutet att lyda J när hon väl ser liket, inte bara vid själva dumpningen, utan även dagen efter vid Illharjen, OCH i häktet.
5. J plötsligt ha blivit helt okej med att M är inblandad när denna vaknar
6. J ha ljugit om M:s roll i erkännandet, trots att J gör M:s roll superliten
7. M tala sanning om att hon inte deltagit, trots att hon ljugit hur länge som helst om allt det andra. Om hon är oskyldig, varför erkände hon inte efter en vecka?
8. M:s minnesbild alltså utvecklas exakt så att hon konstant erkänner det minsta möjliga efter att ha blivit motbevisad (vilket sammanträffande!)
Alla dessa punkter är möjliga enskilt, men sammantaget blir det helt orimligt. Tänk på Ockhams rakkniv. M har bevisligen ljugit förut för att förminska sin skuld och ljuger fortsatt. Men jag misstänker att jag talar för döva öron.
