Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Det kan nog vara en blandning där.
Men det är en förskräcklig berättelse som det kanske inte kommer att kunna bevisa sanningen i, men som nog ligger sanningen mycket nära.
Att veta sådant, sätter naturligtvis spår i en, omedvetet och kanske medvetet, beroende av vem ma är.
Ngra bryter med Johanna när hon beter sig alltmer irrationellt mot dom, medan andra verkar mer tro att Johanna "bara säger" så där och att hon menar inget.
Det är ju väldigt många som Johanna "straffar" på olika sätt, altifrån utelutningar, inte bjud på fest, krångla till det med fester och inbjudningar så att alt blir en soppa, spraya bilar och bryta sönder backspeglar.
Att Maja även deltar på vissa uppdrag, gör säkerligen att hon med facit i handen känner skuld, men kanske också förstår mer och mer vidden av vem Johanna är.
Så beskriver ju F*ilip det, att han var kär, och ville inte att det skulle ta slut, trots att han mådde dåligt av förhållandet. Men själv kunde han inte se det, utan det var andra som sa till honom att han gick ner sig.
Det är en märklig kommentar som Maja gör vid något tillfälle om sin barndom, där hon nämner att hon varit rädd för Djävulen och Helvetet. En stor rädsla för det.
Som jag tänker är att det ioniska är att hon levt så nära djävulen och helvetet man kan göra. Utan att hon själv fattade det. Det är min tror. Att hon är på ett sätt även hon ett offer.
Sedan lämnar jag öppet hur mycket förrövare hon är i Toves fall, men hon har varit med oasvsett och gjort fel i flera led, förutom gravfridsbrottet.
I förhöret flyter allt som ett rinnande vatten. M behöver inte stanna upp och tänka till, det bara forsar. Därför uppfattar jag det som att hon lyfter av sig en börda och inte försöker producera något skuldbeläggande för J.
OM hennes avsikt var att svartmåla J, vore det en helt ny situation för henne. Hon skulle då behövt tänka på vad hon skulle säga. Det förefaller inte som hon tänkte på några formuleringar, utan bara berättade ur hjärtat.
