Citat:
Ursprungligen postat av
Rust-Lee
Fråga 1 är ju väldigt snarlik frågan som rör vad Engström har att vinna på att senarelägga utstämplingen. Svaret är ju detsamma. Och incitamentet är detsamma.
Jag anser nog att det är mer än ett "embryo". Konceptet att hans närvaro har letat sig in i signalementet som gick ut till allmänheten finns ju redan där 1 mars.
Men ja, självklart är det värt att testa!
Förväxlingsteorin är (precis som Lampers är inne på) problematisk. Ännu mer så i en hypotes där Engström är ett vittne enligt mig. Och framför allt när man som Lampers kommer till slutsatsen att väldigt lite i Engströms utsagor går att korrelera med materialet. Han målar ju upp en individ som kommer sent till mordplatsen och är på avstånd ett observerande vittne. Att denna person sedan börjar känna sig förväxlad är ju knepigt hur man än ser på det.
Och Lampers lösning på det är ju att presentera en Engström som är betydligt mer "psykiskt knepig" och svår än vad hans omgivning målar upp.
Hypotesen om Engström som GM får ju ofta stark kritik gällande Engströms brist på tidigare våldskapital. Tyvärr lider ju Lampers hypotes lite av samma problematik. Han målar upp en Engström som vi tidigare inte har kommit i kontakt med. Han gränsar till att vara paranoid. Han är så pass sjukligt uppmärksamhetstörstig att han kan tänka sig att ljuga i förhör och under ed. Han har inga betänkligheter med att berätta olika versioner till olika personer.
Men visst. Vi har ju tidigare träffat en Engström som enligt sin omgivning har en förmåga att "slira på sanningen" för att framstå i bättre dager. Han har påvisat passiv aggressivitet i sina brev till Anér. Och vi har ju rätt tydliga vittnesmål av ME gällande bekräftelsebehovet.
Kanske kan man tänka sig en Engström som 86 var rätt missnöjd med sitt liv?
Ett kallt och barnalöst äktenskap. Ett karriär som har stått still sedan tidigt 80-tal. Han har blivit av med sina politiska uppdrag. Han befinner sig längst ner i den sociala hierarkin i den verklighet han florerar i (Täby). Man kan ju också addera en alkoholproblematik.
Kan man tänka sig att han fick en mindre "knäpp" av sin upplevelse kring mordet?
Att det höjde bekräftelsebehovet till helt nya nivåer?
Lampers spekulerar ju om att förväxlingsteorin har 2 driftkrafter.
1. Bekräftelsebehov och "kränkthet".
2. En faktisk oro för att vara förväxlad (paranoia enligt mig).
Jag behöver iaf en mindre knäpp av någon sort för att ovanstående ska börja kännas acceptabelt.
”
Att denna person sedan börjar känna sig förväxlad är ju knepigt hur man än ser på det.”
Menar Lampers att Engström själv ansåg sig förväxlad?
Nu har jag inte läst hans bok, men jag har haft uppfattningen att Engströms ”förväxlingsteori” var ett sätt för honom att hitta ett sammanhang, inte något han trodde på själv.
Det verkar också, om du ursäktar, vara mycket man måste ”kunna tänka sig” för att få ihop ett motiv.
Där är vi i klonarmén trygga i förvissningen att även om ni tänker fram ett motiv så finns alibit kvar och det saknas fortfarande ett embryo till svar på hur han skulle trollat fram ett vapen med specialammunition och sedan lika snabbt trollat bort det.
Det går också att ta in tidsandan, upproriska militärer och högerextrema poliser, moderater på Lidingö med åklagare Krister Petersson bland pilkastarna, EAP, Östkustfiskarna…
Det fanns mängder av imaginära och reella hot mot Palme vid den här tiden. Inget av dessa kom från en glad grafiker med alibi.