Citat:
Ursprungligen postat av
Ormen Långe
Grkpbv har många fördelar.
Dels att man kan verka på större djup
(större skottvidd och snabbare omgrupperingar, som gör att man kan gruppera längre fram),
med större eldkraft
(högre eldhastighet, mera uthållig eldhastighet p.g.a. mindre fysiskt slit, fler skjutande pjäser p.g.a. att färre pjäser omgrupperar vid varje given tidpunkt p.g.a. snabbare omgrupperingar, samt större möjlighet till MRSI-skjutningar tack vare laddautomatik och maskinrikt),
med mindre risk för egna förluster
(splitterskydd, snabbare omgrupperingar, enklare att sprida ut förbandet & att man ofta kan lösa samma elduppgift med färre skjutande pjäser),
samt att det förband som man understödjer, inte får sitt anfalltempo neddraget av eldunderstödet
(snabbare omgrupperingar)
Den bättre arbetsmiljön, bidrar till att man kan leverera mera eldkraft, längre bort, över längre tid, till lägre egna förluster & när de understödda förbanden vill ha elden, istället för när de kan få elden.
Så har man ett dyrt mekaniserat förband, så är det ekonomiskt vansinne att inte ge bataljonsgrk samma rörlighet och skydd, eftersom man annars gör hela förbandet sämre.
För om ett stridsvagnskompani som ska anfalla i terräng där fienden bedöms ha pansarvärn, inte kan få förbekämpning med grk spräng och skärma av med grk rök, p.g.a. att pjäserna inte har hunnit gruppera fram, eller om ett pansarskyttekompani måste hålla terräng en halvtimma till, trots att de håller på att bli överrullade, eftersom de utmattade grkknektarna inte har hunnit gräva fram sina basplattor & omgruppera bakåt, ja då reducerar man hela bataljonens stridsvärde, genom att snåla på eldunderstödet.
Det här gäller även vid nedslag. När man skjuter med haubits i skogsterräng så blir skogens höjd i målet viktigt och detsamma gäller höjden på terrängen och skogen hitom målet. Där vill man ofta få till luftbrisad genom att få granaterna att detonera uppe i trädtopparna, vilket innebär att man måste försöka träffa en punkt ovan (i trädkronorna) målet. Får man det här fel, så kan granaterna detonera hitom eller bortom målet, även om man i övrigt skulle ha perfekt precision. Och detta kan vare svårt att avgöra via kartan, för kartan säger bara om det fanns skog där, när underlagen inhämtades. När man väl behöver kartan, så kan det som kartan anger som skog vara ett kalhygge. Flack nedslagsvinkel kan även göra att många mål befinner sig i mask bakom terräng eller byggnader.
Lite utanför trådens ämne men du har ja en hög sakkunskap. Vet du varför det med relativt enkla medel verkar slås ut så många ryska stridsvagnar. Vad har gått fel med deras skyddssystem.
Detta är från Wikipedia.
” 90 försedd TShU-1-7 Shtora-1 elektronisk och tekniskt skyddssystem. De är till för att störa laserstyrningen och laseravståndsmätarna hos inkommande robotar genom elektrooptisk laserstörare som är två stora lådor på varsin sida av kanonen. T-90 har också utrustning som varnar besättningen när laserstrålar träffar vagnen.
Shtora-1 systemet innehåller fyra huvudkomponenter, elektrooptiska delen (som inkluderar laserstörare, modulatorer och kontrollpanel), rökgranatkastare (på T-90: 12 902B 82mm granatkastare som avfyrar 3D17 rökgranater) som finns på båda sidor av tornet, ett laservarningssystem och ett kontrollsystem som innefattar kontrollpanelen, mikroprocessorer och en manuell skärmläggning. Sensorer på vagnen detekterar en möjlig laserstråle och aktiverar skärmläggningen. Besättningen varnas och laserstörarna sätts igång för att störa den inkommande robotens bana. Funkar det inte skjuts rökgranater ut som skapar en aerosolskärm runt vagnen, vilket kan få roboten att missa sitt mål. Shtora-1 blir ännu mer effektiv med Arena skyddssystem, som skjuter iväg raketer för att förstöra inkommande projektiler.
Detta nya system från Ryssland visades först 1995 på en internationell vapendemonstration i Abu Dhabi. Det är troligt känt att Shtora-1 finns installerad på T-80U, T-80UK, T-84 och T-90.
De indiska T-90S och Bhishma-stridsvagnarna har dock varken Shtora-1 eller Arena. Enbart de ryska styrkorna har detta.
Alla dessa system tillsammans gör att T-90 är en av världens mest säkra stridsvagnar.”
