Historia: var läser man det bäst?

Jag vill gärna läsa en kurs i historia men skulle naturligtvis gärna vilja att det skulle vara möjligt att bygga vidare på den (typ en hel A-kurs, B-kurs etc...). Antagligen blir det ju inte så, men vill ändå inte stänga dörren för den möjligheten. Med all sannolikhet kommer det alltså bli en enstaka kurs, men vill inte läsa den var som helst. Har en pågående kandidatexamen jag läst vid sidan av ordinarie studier, och historiekurser passar in bra där.

- Att universitetet är tillräckligt ansett
- Men också att föreläsningarna och undervisningen håller god kvalitet. Ibland har jag upplevt att kurser på universitet som kanske inte tillhör de allra mest ansedda anstränger sig mer för att studenterna ska vara intresserade. En av de bästa kurser jag läst var på Linnéuniversitetet.
- Upplägget, innehåll, perspektiv. T.ex. så kan man i Stockholm plugga till historiker både på SU och på Södertörn. Förväntar mig ett bättre upplägg på SU än på Södertörn.
- Möjlighet att plugga på deltid och eventuellt på distans. Kvällskurser på plats är också positivt om det finns i Stockholm.

Att universitetet är tillräckligt ansett är dock det minst viktiga eftersom att man kan ta ut sin examen från det ställe man läste sin sista poäng. Då är ju det viktiga att det är behörighetsgivande för övriga universitet!

Inom vilka årtal och fysiska platser är ditt intresse?

Bronsålder till medeltid eller tidig modern tid. Delar av senmoderniteten är också intressant. Fysiska platser är Skandinavien och Tyskland.

Min kandidat är i nordiska språk och ger behörighet till ett masterprogram i medeltidsstudier med inriktning nordiska språk, religionshistoria med inriktning inhemska religioner i norr eller i skandinavistik. Ger också behörighet till fler (datalingvistik, passar ihop med min övriga utbildning, arkivvetenskap/biblioteks- och informationsvetenskap/museologi). Finns säkert fler men det är medeltidsstudier eller inhemska religioner i norr som är mest intressanta.

Vet ju inte om jag ska läsa det och det blir ett bra tag framöver, men då kan historiekurserna gärna vara relevanta.

Är inte Uppsala erkänt Sveriges främsta humaniorauniversitet? Vet dock inget särskilt om historiska institutionen.

När jag läste historia på SU så hade tagit bort all undervisning om antiken och istället lagt det på den arkeologiska institutionen. Ett stort minus även om de erbjöd frivilliga föreläsningar om antiken i början på A-kursen, dock ingick inte antiken i någon av tentorna.

Jag läste i Lund och hade Dick Harrison en del. Stor upplevelse att bli undervisad av honom, verkligen. Mycket sällan man blir imponerad när man sitter i skolbänken. Inte så mycket pga nån slags star-struck-ness som att gubben verkligen kan entusiasmera sin publik, stort faktiskt!

I övrigt vette 17 om nivån där dock många studenter (inklusive undertecknad) som drar ned nivån på uppsatsseminarierna.

Vad tråkigt! SU verkar ha bantat ned sina humaniorautbildningar lite grann (men på ett helt ok sätt - typ att latin och grekiska numer faller in under en examen i klassiska språk med endera inriktning) vilket är synd eftersom att det finns allsköns kurser på typ högskolan i Dalarna.

Åh, det vore superkul att ha honom! Läst några av hans böcker och de är lite tradiga att ta sig igenom men väldigt givande.

Det kan jag tänka mig, men Uppsala är ju rätt bra i allmänhet.

Skulle inte rekommendera det. Jag mötte en autist som pluggade det. Han drog konstant referenser om historiska händelser, men när jag frågade om vad han tyckte var intressant så ville han inte svara. Min tolkning är att de tvingas i för mycket information så de tappar intresset för historia. Lyft brädor istället.

Om jag tolkar dig rätt så har du alltså träffat en autist som studerade historia, och det faktum att en autistisk person betedde sig lite udda socialt och vägrade svara på frågor som sina (historiska) intressen har fått dig att tänka att man kan tappa intresset för historia av att studera historia.

Har jag uppfattat dig rätt då?

Ja, typ, men sambandet kommer inte direkt av hans autistiska sida. Det beteende mönster han hade var som de som tappat sitt intresse för det ämne de pluggar, att han hade autism gjorde det enklare att upptäcka. Hursomhelst är det nog smartare att lyfta brädor än att umgås med autister på historieprogrammet.