Posta era mest kontroversiella musikåsikter

Ja för fan. Alltid gillat Bloodrock riktigt mycket och alltid starkt ogillat Queen.
Song For A Brother från samma album med Bloodrock är en jäkligt bra låt också.

Amen bro, amen!

Vad har 9 armar och suger?

-Def Leppard.

Jag hade nog känt mig lite mer patriotisk om Sverige hade gett världen Pantera istället för ABBA. Komplexa kompositioner betyder inte automatiskt "bra band" i mina öron. Då tar jag hellre tuggande drop-D-riff, lite dubbelstamp och ett skönt groove än 12-ackordsdisco i kläder av plast (lika döda som sillkonserver).

För övrigt föredrar jag New Order framför Joy Division.

Recipe For Hate med Bad Religion är minst lika bra som deras Suffer-No Control-Against The Grain-trilogi. På temat är 21st Century Digital Boy en skitlåt i jämförelse med typ valfri låt på valfri av ovannämnda plattor.

"A Slakte Gud" med Dødheimsgard är proto-blackgaze.

Keasby Nights med Catch 22 är den bästa skapunk-plattan någonsin, Shed Some Skin med Slow Gherkin är dock den bästa skapunk-låten.

"Billy's Bones" med The Pogues är pinsamt förbisedd, klart en av deras bästa låtar.
Som uppvuxen med Def Leppard måste jag bara inflika:

Så sant, så sant.
ABBA kan fara åt fan. Pantera däremot är och förblir kanon.

Pantera är musik för samhällets absoluta bottenskrap. Tror inte ens att de själva säger emot.

ABBA däremot kan ju åtminstone skriva bra melodier och feelgood musik. ABBA är grymma.

Jag gillar Pantera av nostalgiska skäl, men erkänner att de bara hade 2-3 bra låtar per skiva. Resten var meningslös utfyllnad som ofta var skit rent ut sagt.

Håller icke med.
Har du gjort en U-sväng vad gäller Pantera förresten?

First Aid Kit. Fruktansvärt tråkig och enahanda musik. Allt låter likadant och tråkigt. Hemskt!

Jag lyssnar inte på metal alls längre, för det är en så fjantig genre. "Oj vad coooolt det är med våld och krig!!!". Ja åk till Ukraina så får vi se om du älskar krig efter det din fjolla.

Självklart älskar jag fortfarande Sabbath, Cheer och de gamla hjältarna, men för mig är de rock och inte metal.

Jag för min del har inte helt tröttnat på metal, även om jag har ett mycket kräsnare urval idag, men tröttnade duktigt på Death- och Black Metal redan i början av 90-talet när den första, norska Black Metalvågen kom. Band som tävlade i vilka som är mest onda och kunde se mest ondskefulla ut, med Corpse Paint, blod och djävulsdyrkan m.m. Åtminstone de personer jag själv kände som kallade sig satanister/ djävulsdyrkare och gick in för att framstå som så ondskefulla som möjligt, välte gravstenar på kyrkogårdar, slaktade katter och beundrade Greven i Norge för hans kyrkbränningar, var oerhört fega och rädda personer när det väl kom till kritan, när det vankades stryk så pep de ofta iväg som rädda små kaniner, inte mycket till sann tuffhet där.

Dina erfarenheter stämmer bra överens med mina. Jag ser folk som lyssnar mycket på death/black metal och som gärna spökar ur sig dynga som töntar. Dessa var knappast särskilt tuffa heller när allt kom till kritan.

Vet t.ex att medlemmarna i Watain och Shining har skaffat barn. Det rimmar ju sådär med att hata och vilja utplåna mänskligheten...