Svenska böcker publicerade efter 1980 med klassikerstatus?

Förstod att någon skulle ha denna invändning. Antar att du inte läst böckerna?

Kerstin Ekman tror jag kommer leva kvar länge, framförallt Händelser vid vatten som är ett litet mästerverk.

Kanske Karin Smirnoffs Jana Kippo-trilogi?

En personlig favorit är Elsie Johanssons Glasfåglarna, Mosippan och Nancy.

Edit: Lägg till Majgull Axelssons Aprilhäxan också.

Äldreomsorgen i Övre Kågedalen.

tidigare sagt i tråden. Men den kommer läsas.

Jo, givetvis. Jag har kämpat mig igenom dem. Annars hade jag inte uttalat mig om dem.

De tidigare nämnda Gentlemen (eventuellt med uppföljare), Händelser vid vatten och Ronja Rövardotter håller jag med om borde kvalificera sig, om än av helt olika skäl, förstås. PC Jersild skrev sina mest uppmärksammade böcker, Barnens ö och Babels hus, på sjuttiotalet, men kanske Efter floden kan platsa, fast den handlar om andra civilisationshot än dem vi idag tänker mest på. Något av Torgny Lindgren skulle jag också gärna se på listan, och varför inte Ormens väg på hälleberget? Inget av hans senare överträffar den, tycker jag.

Bokhandeln ska göra motstånd mot bästsäljarhysterin genom att sälja bra romaner, läste jag på baksidan av en pocketbok idag...


Utifrån språkliga egenheter och originalitet måste jag slå ett slag för novellsamlingen Merabs skönhet av Torgny Lindgren. Den fantastiska rytmen, de bibliska uttrycken och tankegångarna blandat med lokala sägner, norrländska byar och dialekt gör den i mitt tyckte till en mycket läsvärd bok.

Jag tycker t.ex att Alakoskis Svinlänggorna var en bra bok men i sin helhet är den inte originell mer än personerna och platsen. I det stora hela taskiga familjeförhållanden, alkoholiserad pappa, samma med Huset vid Flon, Jag for ner till bror etc. Inget som kommer lyftas fram som genialt om 50 år. Olika varianter av samma tema tråkiga tema.

Populärmusik från Vittula kanske kan vara en modern klassiker?

Edit: Och Låt den rätte komma in?

Inget alls av vuxenlitteratur. Sverige har enbart totalt värdelösa kiosklitteratursförfattare numera pga att den högre utbildningen dels mest fostrat marxister från sent 60-tal och framåt, samt dels pga sänkta språkkrav i skolan.

De enda böcker jag kan komma på är Alfons Åberg av Gunilla Bergström. Några av dem är iofs skrivna på 70-talet, men en del även efter 1980.

Det håller jag med om. Vill även bidra med Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget.

(Om Lars Gustafsson väntat två år med att skriva En biodlares död hade jag kunnat ta med den också).

Ronja Rövardotter. Händelser Vid Vatten. Millenium böckerna. Dessa är redan etablerade som klassiker mer eller mindre, även om kvaliteten är sådär rent litterärt.

Äldreomsorgen som flera nämnt är i mina ögon den bästa boken efter 1980 och borde kunna gå som klassiker framöver, men den skulle behöva återutges på stort förlag igen. Egentligen är den ännu mer relevant idag än för 30 år sedan då samhället och särskilt kultursfären har blivit ännu mer känsligt och intolerant.

Arken av Peter Nilson och Efter Floden av P.C. Jersild, Tango för Enbenta/Huggormens Tid av Sture Dahlström.

Vi som aldrig sa hora av Ronnie Sandahl (2007).