Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Antar att vi är i huvudsak överens.
SE nämner inget om graden av brådska i receptionen, nej. Det är andra som menar att den framgår implicit i och med att att han rusar rakt igenom den (enligt vad han uppger till RB (stämpelursmannen)) utan det lilla snack med väktarna som är kutym vid sen avgång. Och HO hallucinerar.
Att SE felaktigt skulle tro att han hade bråttom i receptionen framstår som mindre sannolikt. Där finns väl klockor, ljus till urtavlan osv och han vet dessutom att han lämnat tjänsterummet kl. 23.15, vilket han av vana vet är lagom marginal.
Brådskan som vittne på Sveavägen enligt det han uppger är också svår att få ihop.
Jag tror vi är överens.
Min slutsats av materialet är att någon form av interaktion ägde rum mellan Engström och väktarna. Med största sannolikhet ett samtal av okänd längd.
Om Engström skulle ha varit jäktad/stressad och bara "pipit förbi" väktarna är jag övertygad om att det hade varit en anomali mot hans sedvanliga beteende och det borde ha kommits ihåg.
Dock säger inte det speciellt mycket gällande längden på samtalet.
Det finns inga indikationer på att väktarna och Engström var mer bekanta med varandra än på ett ytligt kollegialt plan. Därmed har jag lite svårt att tro att det skulle ha rört sig om flera minuter.
Jag är öppen för att jag är subjektiv här, men jag själv har passerat samma väktare i närmare 5 år på min arbetsplats. Självklart utbyter jag några ord med dem, men jag har aldrig stannat och pratat i minuter. Men som sagt, det kanske säger mer om mig än om Engström.
Och faktum är ju:
Ju längre samtalet med väktarna är ju mindre sannolik blir hypotsen om Engström som GM.
Det handlar inte bara om faktiskt tid. Det handlar om rimlighet.
Jag menar. Vem går från att snacka om att åka skidor i Idré till att skjuta någon i ryggen?
För det krävs enligt mig en "uppladdningstid". Något/någon behöver påverka Engström till den grad att begår handlingen.