Nu har jag det jobbigt. (arbetslös)

Hej, jag sa upp mig från mitt heltidsjobb då jag inte trivdes (det första jobbet efter studenten). Där jobbade jag 9 månader, jag har sakta men säkert insett att det jag utbildade mig till på gymnasiet inte är så spännande eller stimulerande. Men tror denna utbildning kan vara nyttig om jag söker andra jobb, eller det är i alla fall en gymnasieexamen, jag har B-körkort.

Jag hade 2 tjänster där jag blivit erbjuden jobb under min uppsägningstid, Jobb 1 så hade dom redan tillsatt en person den dagen chefen och jag hade kommit överens om att träffas vilket gjorde lite ont. Jobb 2 fick jag jobba 3 dagar innan jag blev sparkad via SMS, egentligen inte så jobbigt då jobb 2 var alldeles för fysiskt ansträngande för mig.
Men men, jag har sökt ett 20-tal jobb men majoriteten har jag knappt fått återkoppling på, jag har varit väldigt noga/seriös angående mitt CV samt personligt brev som är riktat till företaget i fråga. Jobb som jag inte anser intressanta söker jag inte på, jag vet att man kommer få börja på sämre jobb i sin karriär men det känns inte så motiverande.

Så nu har jag varit arbetslös i cirka en månad, jag lever på sparade pengar och ingen A-kassa. Att vara arbetslös var rogivande till en början men nu är det nästan som mitt tidigare jobb - ångest och stress. Jag gråter det gjorde jag när jag hade ett jobb också men nu bryter jag bara ihop, jag behöver prata med någon. Jag har ingen vän att träffa och prata ut med bara min familj, och det ger inte mycket, jag behöver en kram tror jag. Allt känns hopplöst och jag är totalt ointresserad av pengar i ett samhälle där du måste vara intresserad av pengar. Jag hade panikångestattacker, hjärtklappning och ångest på tidigare jobb och tror jag upplevt det som kallas kroniskt stress då jag hade/har inget att distansera mina tankar med såsom en hobby, utan min vakna tid består av att tänka på jobb-framtid-pengar och tillbaka. Jag brukar promenera ibland men finner ingen lycka i det, jag har hjälpt min pappa på sitt företag och då är mina obehagskänslor obefintliga men det finns inte så jag kan jobba eller ta ut en lön där.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga eller få för respons men alla kommentarer uppskattar jag, kalla mig curlad eller ge något slags tips. Hade du också det såhär men det blev bra eller nått.. Kan jag ha hamnat i en depression?

Det låter väldigt konstigt att du inte har varken a-kassa eller alfakassar. Varför har du inte åtminstone det sämsta alternativet som Alfakassan. Jag tror väl att du har rättigheter till sådana saker. Varför säger man upp sig från jobbet? Om du mår psykiskt dåligt kan du inte sjukskriva dig? Du måste väl ändå ha rättigheter i samhället.

Jag är inte i behov av nått ekonomiskt stöd, jag sa upp mig för jag tror inte det är roligare att komma tillbaka efter sjukskrivningen.

Låter lite liknande som min situation på mitt andra jobb efter gymnasiet. Kunde känna sån söndagsångest att jag bara ville ligga i fosterställning och gråta.

Tillslut så bestämde jag mig för att plugga upp betyg, började på universitet. Sen fick jag göra examensarbete på en arbetsplats som var väldigt spännande. Detta ledde till extrajobb och slutligen fast anställning på företaget. Har aldrig känt söndagsångest sen dess

Mitt tips är, ifall du verkligen inte vill jobba med det du är utbildad till, eller hittar ett annat jobb som lockar. Fundera på att plugga vidare.

Säger som Mikie, du är i ett ypperligt tillfälle att kunna bli precis vad du vill. 20 år ung och hela livet framför dig. Ta inga skitjobb bara för att du ska ha ett jobb. Plugga och utbilda dig till något du tycker verkar intressant och om du skulle känna att det inte var något för dig så är det bara att hoppa av och plugga till något annat. Du kommer att växa och skaffa dig erfarenhet längs vägen. Stressa inte, du ska trots allt jobba i 45 år till så se till att det iallafall blir lite roligt

Regel nr 1. Säg inte upp dig om du inte har klart med nytt arbete.

Jo, jag trodde ju det var i ordning men men.

Hahaha "den som ändå vore i dina kläder" tror jag många som läser detta tänker. Tänk att få bli 25 år igen och göra om allt från början. De här råden med "utbildning" tycker jag att du ska ta lätt på. Gör vad du känner är rätt!

Ok jag borde kanske inte ha skrivit "hahaha" men du är inte på väg att svälta eller hur?

Jag var i liknande situation, men jag jobbade upp pengar. Gick en FHSK utbildning som är jävligt kul och personligt utvecklande, jävligt svårt att inte skaffa nya vänner där.
1. Se till att få upp bra med pengar. 100tkr
2. Sen säger du fuck you, jag gör vad jag vill
3. Skynda på nu att söka utbildning. Om du vill börja till hösten. Och då har du en morot att jobba för.
4. Se framåt, lev på erfarenheterna. Spela trevlig och kompetent.

Du har ju redan börjat treva, Så fortsätt. Det finns dem som aldrig någonsin ens söker jobb

Har gott med pengar, vill nog plugga "hemmavid" så jag kan pendla isåfall, eventuellt något på distans. Kollat lite på civilekonom eller socionom kanske.

Det är bara att ta dig i kragen och börja plugga om du vill ha ett jobb du trivs med. Du är fortfarande ung så inget problem direkt