En individ med asperger diagnos ges inte en ärlig och likvärdig chans i arbetslivet

Det är väl ingen som vill ha en massa aspies i arbetslivet?

Vad för typ linje studerade du på universitet? På vilket sätt var det enklare? För att du brann för ämnet och satt på massa förkunskap som delvis kunde vara gynnsam? Eller för att det var roligare att lägga ner tid på det än gymnasiet?

Det finns visst psykologiskt stöd att få, går även att få psykosocialt stöd, men det förutsätter att patienten också är mottaglig för det och vill lära sig att hitta anpassningar och strategier för att fungera bättre i vardagen. Kan kanske också spela roll hur pass mycket symtom som finns.

Men ts verkar inte vara mottaglig för information, utan bara fustrerad och vill få saker på sitt sätt. Att hitta anpassningar hemma inom familjen är en sak, att be ett helt samhälle ändra sig efter en minoritetsgrupp är en femma. Antingen så görs inte förändringen för att det inte är den mest ideala lösningen, eller för att det inte är värt de resurserna. Utan resurserna kommer till bättre nytta någon annan stans. Skulle en större del men autism ha behovet att läsa om och få gå om skulle den möjligheten säkert finnas. Nu klarar många sig ändå, genom viljestyrka och vana att kämpa för sig själv. Inte invänta att alla runtomkring anpassar sig efter ett fåtal individer.


Jag påstår inte att Sverige är ett perfekt land, det är långt ifrån bra. Men jag kan inte kräva att få precis som jag vill. Jag får se till att ta reda på vilka alternativ jag har om jag vill något. Så utifrån det kan jag välja ett alternativ eller skita i allt ihop.

Beror på hur personen hanterar det och på personligheten. Vem vill arbeta med någon som är deprimerad? Ja ingen. Framförallt vill inte arbetsgivaren att din personal ska vara deprimerad. Men stor del av befolkningen drabbas av depression en eller flera gånger i livet. Man får helt enkelt ta den hjälp som finns, och kämpa på själv ändå. För sjukvården idag är helt värdelös på den fronten. Vilken även går in lite i vården för en individ med autism.

Det är väl just där skon klämmer. En aspis (eller någon annan diagnos som gör personen icke-social) sprider ofta enorm vantrivsel omkring sig och kan på egen hand totalt ödelägga en välfungerande arbetsplats. En enda felanställning av en sådan person kan orsaka en tsunami av uppsägningar och sjukskrivningar bland den övriga personalen. Man kan lika gärna låta Putin bomba arbetsplatsen, det är ungefär lika produktivt.

Du måste se på det från arbetsgivarens perspektiv. Varför skulle de anställa någon på spektrumet om de kan anställa någon annan istället som kommer vara mycket enklare att integrera på arbetsplatsen?

Det kan ju också vara precis tvärtom – en med aspberger gör allt som för arbetet krävs, och mer därtill. Är väldigt noggrann och precis och uppfyller alla önskemål som kan tänkas has. Men personen presterar sämre i vissa grupparbeten och är inte så förtjust i afterwork och mingel.

Spergs kommer i två upplagor:

1: de som är tillräckligt klipska för att lära sig det sociala spelet genom trial and error. De har inte blivit sönderdaltade av familj/omgivning utan har jobbat hårt för att överkomma sitt handikapp

2: de likt TS som aldrig ens övervägt att göra en ansträngning för att lära sig den hårda vägen. De sitter istället och gnäller om hur synd de är om dem, de använder sin diagnos som en sköld mot att behöva anstränga sig.

Kategori 2 borde skjutas av.

Kan inget annat en att hålla med dig du har rätt dom blir medvetet isolerade från arbetarklassen med snusläpp.

Är man arbetsgivare så har man en del ansvar för individer samhället också ni kan ju inte bara sitta och lyssna på svt debatt och ha era åsikter där och sen gör ni ingenting själva för att motverka arbetslöshet tex.

Visst, det kan finnas arbetsuppgifter och -roller där aspisar trots allt fungerar bra (och kanske bättre än "normala" i vissa fall).

Jag vill bara belysa saken från ett arbetsgivarperspektiv. En anställd måste fungera på en arbetsplats, tillsammans med andra anställda. Det spelar inte så stor roll hur "kompetent" en person är i sig, om denne inte fungerar tillsammans med andra. En arbetsplats kan vara ganska "skör" och anställer man fel person kan det få en sorts biljardbollseffekt som tvingar fram ständig omorganisation och nyrekrytering = mardröm för arbetsgivaren.

Varför tror du det är såhär?

Visste vad jag ville bli och hade intresse samt praktisk erfarenhet. Valde natur pga hyperlexi och fann beräkningar enklare än textflummande så matematik var en självklarhet.

I lästunga ämnen vinklade jag mycket mot mitt intresse under komvux. Argumenterande tal, bokrecensioner osv. Svårigheter var typ totalt ointressanta saker som jag inte skulle korsa väg med på universitetet som exempelvis religionskunskap. På universitetet blev det medicin för där visste jag att det skulle dyka upp mycket matematik och kemi. Innan komvux visste jag vad jag ville bli så komvuxstudier planerades strategiskt för att kunna maximera chansen att klara universitetet.

Angående tidsåtgång lades det ner mycket tid och energi i alla kurser men hoppade av kurser på komvux som jag behövde klara senare pga jobbigt med flera ämnen samtidigt där intresset inte fanns. Har även ADHD så är nog kanske mer pigg som en mört än en ren asperger och lite svårare med fokus på flera saker. Fördelaktigt är att vidarestudier har fokus på färre ämnen och därför mer intensivt fokus samt att även de tråkigare ämnena hade mycket intressanta delar. Visste långt innan universitetet vad jag skulle rikta in mig på i slutet av utbildningen.

Det finns psykologer men jag kan lova dig att det inte är för vuxna. Talar för mig själv som varken blir sjukskriven eller får en kurator ens med NPF, ångest och kronisk PTSD. Så nu när läkemedlen inte kan lindra ångesten och utmattningen blivit ett faktum är jag hindrad att fortsätta studera. Kört sig med CSN och ingen sjukskrivning mm.

Mina anhöriga lider med mig. Att misslyckas med livet pga vårdens åsikter om ångestdämpande ingick inte i min framtidsplan. Är i hög grad en driven och självständig prestationsmänniska men jag har begränsningar i form av utmattning och behovet av mer vila till följd av ångest och anpassningsstörning mm.

I övrigt hoppas jag att TS idé om komvux är genomtänkt. Så kul är det inte att plugga ett spretigt gäng kurser som aspieperson utan ett tydligt mål.