Hur kämpigt var det för er att klara Matte 4?

Utan tvekan den svåraste mattekursen på gymnasiet. Den är basen för den första ingenjörsmattekursen på högskolan.

Tyckte matte 5 var betydligt mer utmanande men kan också vara för att den tar upp områden som man aldrig riktigt bekantat sig med.

Skulle inte säga att det var svårt, men jag gjorde det svårt för mig själv.

Hade specialupplägg så jag läste kursen enskilt under hela året i stället för på ett halvår som alla andra gjorde (detta eftersom jag inte ville läsa matematik 5). Prokrastinerade som fasen och fick godkänt på 2 av 4 prov under året. Det sista kompletterade jag i ett slutprov två dagar innan betygen sattes (som jag givetvis prokrastinerade till).

Har aldrig haft särskilt lätt för matte och fick bara E. Men med den minimala insats jag gjorde (totalt kanske 12 timmars matteplugg under hela året) i åtanke var det väl inte så pjåkigt. Jag jobbade aldrig i skolan och lyssnade aldrig på genomgångarna, i stället satt jag på Flashback eller Youtube hela lektionerna.

För mig var matte 4 en lätt kurs. Gick på lektionerna. Studerade hemma 20 timmar fokuserat inför slutprovet. Fick A i slutbetyg.

Läser civ på KTH och tycker matte kurserna är de lättaste kurserna även på KTH, även de lite högre kurserna. Säger kanske en del. Läs genomgångarna i boken och gör alla uppgifter. Boken är ganska tunn så kommer gå relativt snabbt.

Matte 5 är mycket lättare än matte 4, så det blir ljusare om du ska läsa 5:an.

Konsensus mellan mig och mina gymnasiekommpisar är att matte 2 var svårast.

Intressant, just vad i Matematik 2 tycker ni var svårt? Att få godkänt i någon matematik-kurs på gymnasiet är löjlig enkelt, dock för mig var det krävande att få A, då jag kände att jag behövde plugga rätt mycket.

Grejen med matte 1 är att hängde du med under högstadiet var matte 1 endast idisslande , men under matte två blev allt mer grafiskt och nollställen samt andra gradare, algebra fick en grafisk tolkning som möjliggjorde en större större förståelse. Men var lite tufft ibörjan innan den förståelsen satt sig. I matte 3 jobbar man vidare på den grafiska tolkningen med derivator o.s.v. men steget från y=kx till godtycklig funktion skedde i matte 2 och byggdes vidare på i matte 3

Jag kan köpa det resonemanget, men tycker det är mer applicerbart på Matte 3c isåfall. Tycker nog under gymnasietiden det svåraste med matte 2 var nog ditt namn, men det var nog mest för att man inte lyssnade så mycket på lektionen.

Tyckte oironiskt Matematik 1 var "värst". Sådant hade jag inte gjort på flera år. Använt miniräknare sedan sjuan och inte använt de kunskaperna sedan dess. Aritmetik är dötråkigt. Tack gode gud när det började komma in algebra. Matematik 3 var lättast enligt mig. Men allt fram till och med Matematik 3 är ju rätt mycket grundskolerepetition. Det enda jag inte gjort i grundskolan av Matematik 1c och 2c var trigonometri och logaritmer.

Tyckte själv att det var en lätt kurs och jag fick A. Har inte läst Matematik 5 dock. Jag har alltid haft lätt för matematik, det är ett skönt ämne där man i princip inte behöver plugga. Löste uppgifter, dubbelcheckade svaren på Mathleaks - klart. Har man inte naturlig fallenhet för logiskt tänkande så är ju matematiken svårare, eller skolan i allmänhet ärligt talat. Tyckte Matematik 3 var lättast - konstigt nog trots att Matematik 1 och Matematik 2 var mest repetition. Hatar aritmetik så det var ju problemet med Matematik 1 haha. Ogillade statistiken i Matematik 2.

Det var inte "superlätt" att få A - behövde vara strategisk men för egen del handlade det liksom inte om förståelse utan om att skriva det på det sätt de vill och att dubbelchecka proven så man inte gjort slarvfel.

Tyckte matte 4 var gymnasiets svåraste mattekurs. Det jobbiga var ju alla sin och cos regler med derivator och komplexa tal ovan på det.

Får man inte lära sig asymptoter i en tidigare kurs?
Att finna asymptoter är inte så svårt.

Av asymptoter finns det tre olika: vertikala, horisontella och sneda.
Vertikala finner man då en nämnare blir noll.
y=(x^2)/(1+x) ger en vertikal asymptot vid x=-1 för 1+-1=0.
Horisontella och sneda finner man när man kollar vad kvoten går mot.
y=(e^x)/(1+(e^x)) ger två horisontella. Sätt in ∞ och -∞ då får du:
Det är bara försöka minimera allt stort. Om man får k*∞ kvar kan man derivera för att få den sneda asymptoten.

När det gäller maximum och minimum är bara hitta derivatans nollställen och andraderivatans tecken. Vad är x när y'=0? Är y'' positiv eller negativ?

Mitt tips är att leka med ett grafprogram. När det kommer till komplexa tal har jag inget bra tips. Kedjereglerna med derivatorna och sådant har jag glömt, så har nog inget bra tips där heller. Lyssna på musik som gör att du orkar hålla på längre.

"Naturlig fallenhet för logiskt tänkande" jaha? Och hur definierar du det?

God logisk förmåga, vilket är vad IQ är, problemlösning osv, är ju logiskt tänkande, och långt ifrån alla med god IQ har bra betyg. Enligt mig krävs det mer av engagement, *uppoffring* osv, mogenhet bland unga att hellre sitta och lära istället för att vara ute och ha roligt.
Det är ju bra att du hade den mognaden, och viljan, men det är väldigt ojämnt, vilka som har dom sakerna.

Naturligtvis behöver man plugga, men det handlar kanske om hur mycket tid man behöver lägga ned. En person med hög IQ kommer ju inte få bättre betyg per automatik, men det lär krävas mindre tragglande eller kämpande.