Citat:
Ursprungligen postat av
U22
Har som sagt IBS.
Orkar inte beskriva vad det är för nåt just nu, ni får googla.
Detta har hur som helst påverkat mitt liv till det absolut negativa. Jag har testat mediciner men inget hjälper.
Jag kan inte gå ut och äta kinabuffé med kompisar längre, för vägen hem är inte rolig. Och att tex äta en finmiddag med efterrätt och rödvin för att därefter gå på bio, det finns inte på kartan!
Flera gånger har jag precis hunnit till toan. Sekunder från mardrömmen att få byxorna dränkta i diarré.
Jag vågar inte göra aktiviteter alltför långt hemifrån för jag behöver ha närhet till toa.
Jag vågar t.ex inte gå och handla i affärer längre. Vågar inte heller gå till stranden på sommaren längre eller att hikea.
Jag får ångest av att åka buss. Åker jag tåg tar jag alltid reda på vart närmsta toalett finns innan jag sätter mig nånstans.
Detta har pågått i år nu och det känns inte som om livet är värt att leva längre för jag läste att IBS inte går att bota, man får lära sig leva med det. Det har dock gått år för mig, och jag känner mig fortfarande inte bekväm med att planera utflykter och aktiviteter med kompisar för jag måste alltid kolla i förväg om det finns toaletter i området.
Hur fan ska jag kunna leva ett normalt liv med detta helvetet? Har testat i princip alla tips folk har gett mig men inget hjälper. Det enda som hjälper är att inte äta alls, men då är man ju hungrig istället och mat måste man ju ha.
Tänker att det är värt att skriva här pga jag tillhör ett av de värsta fallen. Har varit sjuk i IBS och kronisk smärta (numera "långvarig smärta") i mer än 20 år (har troligen en släng av ME/CFS oxå). Har sedan ca 7 år morfin på recept på en relativt låg dos men som gör underverk för magen. Dock. Jag är trots det inte smärtfri (och morfin tar väldigt klent på resterande smärta i kroppen) och måste fortfarande tänka lite på vad jag äter MEN det går att leva något som liknar ett sk normalt liv. Jag har fått tillbaka en grundtrygghet i livet som man tar för givet när man inte är svårt sjuk. Jag gick på bla loperamid i mer än 10 år men det stoppar ju endast upp tarmrörelserna - bidrar inte med någon smärtlindrande effekt och ibland för mig så blev det oxå kontraproduktivt. Hade jag inte börjat med morfin så hade jag precis som vissa andra troligen sökt mig till någon kirurg som kunnat fixa stomi (men eftersom jag har en svår smärtproblematik över hela kroppen så undrar jag eg hur mkt positivt det hade kunnat göra i mitt fall förutom då att få bra kontroll över toa-situationen - dvs jag hade kanske mått ungefär lika dåligt ändå).
Jag har kortat ner min historia avsevärt.
Kan bara säga att du inte är ensam i detta helvete. Vi tvingas till utmaningar i livet som folk och även viss vårdpersonal har JÄVLIGT svårt att förstå. Det finns ett otroligt stigma kring svåra sjukdomar utan känd orsak - det är på något vis liksom "opassande" att bli såhär sjuk i det annars "så friska landet" (inslag av ironi här). Låtsas man bara vara sjuk? Kanske överdriver man? Kanske tänker man för mkt på sina besvär? Kanske är det inte så farligt trots allt? Om man nu är så sjuk varför syns det då inte på något prov? Man har ju trots allt inte cancer!? Jag kommer då alltid att tänka på scenen från filmen "Du levande" när dom ska avrätta den stackars mannen i elektriska stolen och en av dom säger - "du kan väl tänka på något annat?".
Man har rätt till ett värdigt liv. Det är min poäng. Funkar cannabis för någon? BRA. Funkar någon annan kontroversiell substans, medicin ELLER metod? BRA. Vägen till en lösning som då främst av en själv kan accepteras kan sen vara svår och lång men absolut att det var värt det för min del. Jag har dock en hel del smärta och kroppsliga problem kvar att ta itu med men jävlar vilken förbättring som skett de sista åren i och med rätt medicin för just mig.
EDIT: Jag ska lägga till en viktig sak. Nu tillhör jag ju dom med extrem IBS och smärta men även "lätt IBS" kan förvandla livet till ett helvete i längden. Genom åren träffat många med allt från orolig mage till IBS i olika grader (även crohns sjukdom)... folk kan ju även ha "lite ont" nånstans i kroppen (tex ryggen) som ligger på kontant och därmed fullständigt förstör ett normalt liv.
