Har IBS, känns inte värt att leva längre...

Det började då jag var bortrest och fick diarre helt plötsligt. Sen fortsatte det och jag förstod ingenting. Efter ett läkarbesök fick jag remiss då dom gjorde en slags undersökning som är det enda som gäller för att få rätt diagnos. Kirurgen rekommenderade Vi-Siblin och det funkar jättebra. Har även provat Inolaxol. Sen fanns det några piller man kunde få men jag hämtade aldrig ut receptet. Mår jättebra och accepterar att det kan bli nåt skov ibland men det gäller någon dag. Undviker dock socker och dricker knappt någon alkohol mer än nån enstaka öl ibland.

Du kan googla på Microskopisk kolik om du tror att du är drabbad. Har inga andra problem än det jag beskrev vilket tydligen IBS har. (googlade efter att jag skrev inlägget) Stress kan nog också ge upphov till att det spårar ur ibland men helt säker är jag inte.

Om du redan nu vill prova Vi-Siblin, ta en dos redan när du vaknat. Sen efter eller före nästa måltid. Det är rutin och inga konstigheter alls att komma ihåg. Köpte plastmuggar då det där pulvret fastnar i glas och jag tror inte det är bra för silarna i diskmaskin. Ett välment råd som få nog känner till eller tänker på.

Drick mycket vatten.

Jösses mannen, har du ens provat dina alternativ? Sluta äta och få närings ersättningar? Har du testat en bajstransplantation? Har du testat att ENBART äta kött?

Jag hade det illa i många många år, men det är mycket bättre nu.. men fortfarande är det så att om jag vet att jag ska göra något så äter jag inget det dygnet och bara mat jag klarar dygnet innan.

Har du sökt hjälp för dina problem eller har du bara nöjt dig med att ta till slumpvisa förslag på självbehandling som du hittat på nätet?

Oavsett är det nog bättre att du söker upp vårdgivare som kan hjälpa dig än att hoppas på att få hjälp här (där vi inte har informationen om dig som behövs och du inte vet om vi vet vad vi pratar om).

Jag hade samma problem i några år fast ännu värre. Så fort jag skulle iväg någonstans började magen bubbla. Kunde aldrig gå ut på restaurang eller bio för påvägen dit fick jag vända igen.

Säger inte att det funkar för alla men min psykolog misstänkte att det till största del var psykiskt. Han sa till mig ”men du har väl ingen allvarlig sjukdom eller slapp ringmuskel? Det är nog bara psykiskt”.

Nästa dag tänkte jag på vad han sa och har aldrig haft problem igen sedan dess. Det är tre och ett halvt år sedan.

Vilken probiotika tar du?
Har också diagnosen IBS men aldrig diarré utan mitt problem är magsmärtor.

Imodium måste väl ändå hjälpa dig mot diarrén? Köp på apoteket.

IBS är ju en uteslutningsdiagnos, AKA slaskdiagnos. Det är alltså inte en sjukdom i egentlig mening.

Missförstå nu inte, menar inte att du (OP) inte är sjuk. Det är du alldeles säkert. Men man vet inte vad du lider av och då kallar man det IBS. Tycker detta är mycket tragist.

Något av förslagen som redan getts kan vara lösningen för dig. Jag har en ytterligare variant.

Jag hade liknande ditt helvete i ungefär 1½ år. Mitt gick liksom i skov. Vissa dagar räckte det med ett par toabesök, andra kunde det röra sig om mer än 20. Man går inte utenför dörren såna dagar. Blev också laktosintolrant (som en kniv i magen efter minsta mjölk- eller gräddskvätt). Doktorn utropade lyckligt IBS! Och laktosintolrans är naturligt. Jo, hejsan, Inte för en viking och inte som en blixt från klar himmel.

Jag hade fått diagnosen IBS om vi gått vidare med rektoskopi, var bara det som fattades, alla andra prover var gjorda, avförsingsprov och tjosan hejsan. Men jag var inte speciellt road av det och ville inte heller ha en diagnos som innebär att man inte söker vidare efter den egentliga orsaken till problemet och min läkare tyckte inte heller det var nödvändigt iom att jag inte var beroende av en diagnos för sjukskrivning. Han sa faktiskt att han aldrig varit med om att de hittat nåt med rektoskopi när alla andra prover var bra.

Men, jag blev frisk och fort gick det också. Jag fick antibiotika av en helt annan anledning och si då blev magen bra i ett huj. Den sekundära laktosintolerans jag lidit av försvann också omedelbart. Redan andra dagen på antibiotikakuren tordes jag ta en klunk mjölk. När det gick bra tordes jag dricka lite mer nästa dag och sen var det fritt fram.

Så, jag hade en bakteriell infektion. Av någon bakterie som de inte testade mina bajsprover för. Och den var tydligen snäll nog att vara väldigt känslig för antibiotika.

Det här var rätt många år sen nu, men jag tänker på det ibland. Hur många lever i detta helvete när det bara hade behövts en enkel antibiotikakur? Jag hade en jäkla tur som behövde antibiotika, annars had jag nog haft det så där än.

Lycka till! Kan bara råda dig att prova alla tips systematiskt. Nån föreslog carnivore och jag vet att många blivit hjälpta med lågkolhydratkost av olika slag. Hoppas verkligen du hittar en lösning för det är ett helvete att leva så där.

Många som haft en lång rad konstiga sjukdomar, däribland IBS och autoimmuna sjukdomar som "botats" (egentligen bara hålla borta symptomen) genom att bara äta kött. Ta även kosttillskott och elektrolyter.

Kött + salt.

Kör på det i en månad och se om du märker någon skillnad. Vad har du att förlora?

Om det fungerar bra så kan du allt eftersom introducera fler saker.

Kan dock med 90% chans säga att ditt problem härstammar ifrån kolhydrater, skapar inte bara inflammation utan gör den värre, därav dina problem.

Även andra som löst problemet med probiotika, men krävs dock en del livstidsförändringar, däribland diet för att probiotikan ska bita.

Så huvudproblemen är följande:

1. Kolhydrater
2. Stress
3. Dålig magflora

Börja dock med att bara äta kött ett tag och se vad som händer. Fungerar det, så introducera sallader av olika slag och probiotisk mat, tex fermenterade grönsaker etc. Kör på det i en månad.

Sedan efter det introducera probiotika tillsammans med kött, grönsaker, fermenterade grönsaker.

Om det går bra så kan du allt efterhand lägga till olika saker och se hur du reagerar, om det blir för mycket och symptomen återkommer så drar du tillbaka på de sakerna och skiftar lite. Då ser du vad du tål och inte. Viktigaste är dock att kraftigt minska mängden kolhydrater tills vidare.

Haha den synen, fick du stå resten av resan sen?
Ont: jag har helt motsatt problem, dvs väldigt hård i magen och haft operationer där de skurit i ringmuskeln etc. Kosten var och är typ knappt någon frukt/grönsaker. Mest bara pasta och kött.
Min räddning blev starkare mat här i Asien, samt alkohol (vilket låter dumt så klart) men nu rinner det på bra och jag slipper ha känslan av att någon kört upp en krossad flaska i anus på mig efter varje steg jag tar.

Kan säga att jag vet precis hur det känns och det är verkligen bland det jävligaste som finns att behöva känna att man inte kan lita på sin tarm. Det jag kan säga som tröst är att det i mitt fall började som typ 15/16-åring och sedan höll på i tio år innan det sakta blev bättre och bättre. Nu tänker jag knappt på det alls. Jag har väl lite av en "damptarm", d.v.s känslig mage och åker gärna inte till stora utomhuskonserter med små bajamajor och blir lite stressad av att vara på långfärdsbussar där toaletten är trasig, men jag tänker inte på magen varje vaken sekund längre. Knappt alls faktiskt.

Jag minns att jag också kände som du, att livet knappt var värt besväret och att man skulle må piss och vara socialt handikappad resten av ditt liv. För mig har det dock blivit tydligt bättre, och det tog många herrans år. Så ge inte upp hoppet.

Tricket för mig var paradoxalt att sluta bry mig om det. Jag sket i att försöka anpassa kost och aktiviteter, det fick bära eller brista. När man slutar tänka på det hela tiden och försöka ändra allt för att anpassa sig efter magen så släpper mycket av stressen kring det och sakta kan kroppen hämta sig. Jag hade problem med magen varje dag, satt hos läkaren och grät för att det var så jobbigt, men idag är jag en 30-årig familjefar med vanlig damptarm.

Så, keep looking up. Livet går upp och ner och det kommer en ljusning även för dig.

Håller med om orsakerna. Möjligen ska man lägga till alkohol. Hjälper i alla fall inte.

Jag rekommenderar inte att strunta i att anpassa kosten eftersom kass mage ger kass immunförsvar