Citat:
Ibland kan politiskt inkorrekt perspektiv eller information leda mig till åsikter som är ovanliga bland de som likt mig definierar sig som nationalister. Det finns många feministiska principer jag inte köper - men när det kommer till exempelvis konstnärlig verksamhet anser jag att vi självklart måste uppmuntra en mångfald av kvinnor och män; detta eftersom jag politiskt inkorrekt nog tror på biologiska skillnader. Just för att skillnaderna finns blir det problematiskt om antingen kvinnor eller män totalt dominerar som dramatiker eller poeter eller annat. Skillnaderna leder till en värdefull mångfald av perspektiv och annat. Även om det inte måste och inte kan bli 50/50.
Citat:
Även jag tror de flesta har en känslomässig anknytning till sina åsikter. Det stämmer åtminstone för mig. Men det skiljer sig lite beroende vilken politik det handlar om. Vi har en global miljö-katastrof som vi måste försöka lösa. Jag är öppen för nödvändig livsstilsförändring och bidrag till forskning om miljövänligare teknologi och allt annat. Miljö-krisen är en katastrof.
Ursprungligen postat av SAIVON
Jag är nock dock väldigt ensam om att inse min känslomässiga anknytning till mina åsikter och gissar därmed att jag analyserar helheter mer frekvent än andra också.
Men jag känner mer för andra frågor. Framförallt är jag förbannad över hur all politisk korrekt propaganda förstör vår västerländska civilisation (finns massor med exempel men ett är det aldrig tillåts stolthet över vad som västerländska samhällen lyckats med utan endast en besatthet av historisk rasism och liknande). I den frågan blir jag lätt känslosam. På Flashback kör jag mest en resonerande stil med ett sökande efter kunskap. Men eftersom det finns hot mot det jag värderar som storartade mänskliga bedrifter kan man inte bara sträva efter en öppensinnad och objektivitets-inriktad debatt. I ett bättre samhälle hade det kanske varit tillräckligt. Men i dagens samhälle pågår istället en förstörelse av den civilisation som genom bland annat debatt och fri forskning de senaste 500 åren stått bakom en överväldigande del av den konst och framförallt vetenskap som förbättrat världen. Den förstörelsen gör mig förbannad. Och om någon lyckas hitta någon närmast science fiction-artad lösning för miljöproblem kommer det antagligen vara någon med europeisk bakgrund - eller möjligen en öst-asiat.
Sedan känner jag ibland en splittring mellan känsla och tanke. Att en känslomässig anknytning till något politiskt leder till en så mycket starkare vilja att förändra samhället att man i sökandet efter någon som kan rädda läget investerar hopp och tillit i fel politik eller politiker. Det låter väl märkligt men jag kan känna en känslomässig sympati för exempelvis auktoritära ledare som jag egentligen inte kan godkänna moraliskt (även om jag är lika övertygad att domen över dem inte får förhindra en objektiv historisk skildring av dem).
__________________
Senast redigerad av Dr Scriptum 2023-02-23 kl. 20:52.
Senast redigerad av Dr Scriptum 2023-02-23 kl. 20:52.
antar att det handlar delvis om lite mentalt obalanserade inlägg från min sida - inlägg på litteratur-forumet.