Citat:
Ursprungligen postat av
Ken Dryden
Ryssarna har försökt fyra taktiska/operativa modeller under det senaste året. Varje ny modell har betytt en gradvis "primitivisering" av krigföringen. Med "primitivisering" menar jag inte att kriget skulle föras på ett mer brutalt sätt, utan att de operativa doktrinerna gradvis har förenklats och anpassats till trupp som inte är tillräckligt utbildad till att slåss på ett modernt vis. Man kan dra paralleller till en liknande förenkling av den tyska krigföringen under andra världskriget där sofistikerad manöverkrigföring med kombinerade vapenslag ("blixtkrig"), bereder plats för något slags "infanterism" uppbackad av hästar, 88 mm antipansar och otränade milisförband.
De fyra skedena av rysk operativ "krigskonst" under detta krig har varit följande:
1. Thunder Run. I februari och mars försöker ryssen sig på västerländsk "combined arms warfare" (en fortsättning på Gustav II Adolfs "brigadsystem", om man vill leta historiska rötter). Missilangrepp för SEAD; förberedelse av amfibieoperationer mot Odessa; insats av hundratals helikoptrar; flygvapnet når luftherravälde; luftlandsättningar; mekaniserade förband som rycker fram längs flera axlar i högt tempo - nu ska Kiev, Sumy, Charkiv, Zaporizjzja och Cherson tas genom inringningar, samtidigt som ukrainska manöverelement neutraliseras, etc, etc. Det där fungerade inte. Koordineringen mellan vapenslagen bröt samman. Detta hade lika mycket att göra med det förbittrade - och oväntade - ukrainska motståndet, som med rysk inkompetens. Försöken att föra kriget ā la Nato fungerade inte. Den operativa modellen måste förändras.
2. Pansargenombrott. I april och maj måste man ändra taktik. Man går tillbaka till den sovjetiska doktrin som skulle användas mot väst under kalla kriget (och som du och jag lärde oss att bemöta när vi gjorde vår militärtjänst). Men ryssarnas pansarkilar och mekaniserade försök till genombrott neutraliserades genom ukrainarnas tillgång till satelliter och drönare. Under andra världskriget och kalla krigets tänkta stridsrum, så hade slagfältet ett "djup". Det fanns en "front" och positioner "bakom fronten" som kunde supporta fronten under framryckning. Men idag har stridsrummet plattats ut. Om du kan observeras (via sensorer) så kan du också slås ut - omedelbart. De ryska mekaniserade framstötarna, som oftast var baserade på bataljoner som huvudsaklig taktisk enhet, fick så pass smala fronter att de inte kunde skydda sig själva under framryckning. Hela det löpande bandet från front till bakom front kunde angripas. Den operativa modellen måste förändras.
3. Stridsspaning. Sedan juni har ryssen angripit med mindre mekaniserade formationer där stridsfordon har utgjort ryggraden. Här kan vi tala om operationer av andra världskrigsmodell. Förband av marininfanteri och VDV (som nu används som rent infanteri) har utgjort ryggraden i operationerna. Syftet har inte varit att nå genombrott, utan att undersöka ukrainska positioner för att hitta svaga punkter. Därefter kan dessa bearbetas med artilleri, varefter mekaniserat infanteri följer upp. Dock har ukrainarna återigen orsakat så stora förluster bland pansarförband att denna metod inte längre kunde användas. Under höst och tidig vinter var antalet stridsfordon helt enkelt för litet för att denna metod skulle kunna vara applicerbar. Den operativa modellen måste förändras.
4. Stötinfanteri. Under vintern har ryssen gått tillbaka till ett system med chocktrupper som mest av allt påminner om första världskriget. Det handlar nu om massiva insatser av icke-mekaniserat infanteri i kombination med artilleri som handlar om att lösgöra fienden från befästa ställningar och skyttegravar. Det handlar om mycket långsamma "krypande" försök till framryckning. Kategori B-förband rekar; fientliga positioner upptäcks; artilleriet hamrar på; stöttrupper rycker fram och försöker inta nya positioner.
Detta är den gradvisa "primitivisering" av den ryska krigsinsatsen som vi har kunnat se på bara ett år. Vi har åkt tidsmaskin 100 år tillbaka i tiden på 12 månader.
Försvarsplanerarna på Natos högkvarter på 110, Boulevard Léopold III i Bryssel sitter just nu och skrattar och ställer sig frågor av typen: "Vad var vi egentligen så rädda för?" och "Hur lång tid skulle det ta för Polen att ensamt besegra Ryssland om vi förutsätter att alla beställda F-35 redan var utplacerade på rote?"
Klarsynt inlägg, tack för det.
När det kommer till dagsläget, den sista punkten.
Man kan fråga sig om vad ryssland ska göra nu. Fortsatt offra otränade ryska män i vansinnesattacker?
Fånge efter fånge och oändligt många frivilliga vatniks och mobiliserade dör på löpande band, pansar verkar ha slaktats och ryska flygvapnet/luftvärn en papperstiger.
Ändå ska kriget hållas igång.
