Citat:
I Rapport-inslaget från april'86 orerar SE om att polisen kanske inte är så bra på att lägga pussel (om än ej ordagrant).
Såg en intressant kommentar till detta (kom inte ihåg om det var här eller ett annat forum) men det är onekligen ett intressant uttalande.
Varför säger SE det när han vet (?)* att det i slutändan skulle implicera honom själv. Som om det inte räckte. Det här att han skulle haft en konversation med LP på plats, är ju bara för mycket. I min värld så är det oförsvarligt hur polisen kunnat missat ett sådant påstående! Det är svårt att se hur LP isf kunnat ha missat det? Dessutom bör ju han ha insett att när väl polisen börjat nysta i det (frågat LP själv), så hade lögnen avslöjats och stått där med byxorna nere.
Eller kan det verkligen vara så att han "bara" var ett vittne men eftersom han kom försent så i hans värld skulle han bli ett obetydligt sådant? Därför början han frisera sin historia till den grad att det blir svårt att ta sig ur?
Självklart vet jag genom historien hur många som har implicerat sig själva i olika typer av brott. Detta oavsett om det varit/är oskyldiga eller inte. Men jag vill ändå påstå att SE är väldigt unik. Han gör detta i flera år. Bönar och ber om att få bli en del (vittne/gm) av i ett statsministermord. Sedan vilken roll han hade, ja det vet inte. I vilket fall får SE:s beteende mig att tänka på bandiljärerna i "Tjuren Ferdinand".
*Om man antar att han är gm.
Såg en intressant kommentar till detta (kom inte ihåg om det var här eller ett annat forum) men det är onekligen ett intressant uttalande.
Varför säger SE det när han vet (?)* att det i slutändan skulle implicera honom själv. Som om det inte räckte. Det här att han skulle haft en konversation med LP på plats, är ju bara för mycket. I min värld så är det oförsvarligt hur polisen kunnat missat ett sådant påstående! Det är svårt att se hur LP isf kunnat ha missat det? Dessutom bör ju han ha insett att när väl polisen börjat nysta i det (frågat LP själv), så hade lögnen avslöjats och stått där med byxorna nere.
Eller kan det verkligen vara så att han "bara" var ett vittne men eftersom han kom försent så i hans värld skulle han bli ett obetydligt sådant? Därför början han frisera sin historia till den grad att det blir svårt att ta sig ur?
Självklart vet jag genom historien hur många som har implicerat sig själva i olika typer av brott. Detta oavsett om det varit/är oskyldiga eller inte. Men jag vill ändå påstå att SE är väldigt unik. Han gör detta i flera år. Bönar och ber om att få bli en del (vittne/gm) av i ett statsministermord. Sedan vilken roll han hade, ja det vet inte. I vilket fall får SE:s beteende mig att tänka på bandiljärerna i "Tjuren Ferdinand".
*Om man antar att han är gm.
Han spinner vidare på Hans Holmérs metafor på en presskonferens: mordutredningen som ett pussel.
SE anser att han är en bit som hör till pusslet, och därför borde ha fått vara med på rekonstruktionen:
https://www.youtube.com/watch?v=aruov9hYOfU
Men efter detta så fick han göra sin rekonstruktion, om än i TV istället för tillsammans med poliserna. Och han blev tagen på allvar, då han fick vara med i tidningar, och sedan i tingsrätten och hovrätten.
Så han behövde efter april 1986 inte böna eller be längre. Han behövde inte be om att bli "stångad".
Han var nu ett etablerat vittne. (Om än ifrågasatt av GS och Anér.)
Så varför dyker han då upp igen 1992, och levererar nya ledtrådar och konstigheter.
Är det spänningen som drar. Spänningen i att kasta sig in i och sedan prata sig ur situationer?
För egen del tänker jag på ONS/GSK som fortsatte ringa samtal i 14 år efter det sista dådet.
För egen del tror jag inte att han är den frustrerade matadoren. Har är Tjuren som blixtrade till.
P.S. Det är ju Lisbet-samtalet som är förklaringen till varför han springer på Tunnelgatan:
För att vidareförmedla det signalement som hon hade nämnt, till poliserna.
Tar man bort samtalet med LP faller alibit?
__________________
Senast redigerad av Dalulven 2023-02-18 kl. 19:39.
Senast redigerad av Dalulven 2023-02-18 kl. 19:39.