Vad gjorde man på kvällarna sådär 1983?

Det var på den gamla goda tiden. Då fanns det inga invandrargäng, och inga skjutningar och explosioner. En tjej kunde gå hem från krogen utan att bli våldtagen. Dessa tider kommer aldrig tillbaka.

Jag kan säga vad man gjorde då, efter jobbet eller skolan. Man ringdes på sin fasta lina och träffades på olika ställen, cafeer, salladsbarer, tjejer diskuterade vanligtvis Sue Ellen och hennes problem, killar diskuterade film eller planerade helgen

Man umgicks.

Man satt inte isolerad och ensam med huvudet nedtryckt i en smartphone.

Salladsbar???
Och ???
Och ett til?

Va i helsike.
Salladsbar?

Jag var barn då och bodde i en mindre stad så vi var ute hela kvällarna och lekte i skogen, spelade fotboll, badminton och olika spel (kubb etc.), pallade äpplen och cyklade omkring planlöst. Ibland kunde vi sticka ut med ekan eller segla optimistjolle utan uppsikt av föräldrarna. De visste knappt vad vi sysslade med när vi var ute.

Jag läste mest Smurfarna, Lucky Luke och Kalle Anka men syrran, som vad äldre, läste Starlet. Vi hade ett av de första TV-spelen, det med två rektanglar som man skulle träffa prickar med, otroligt primitivt men vi tyckte att det var väldigt imponerande och avancerat. Senare fick jag Donkey Kong som jag spelade mycket.

Jag tror att det var året vi flyttade till Stockholm och jag avskydde verkligen stan. Då blev det mycket mer TV och långa telefonsamtal med kompisarna. Vi drog omkring på stan och hängde i parker. Det var mycket dötid och tristess som jag minns det, fast mycket tryggare än nu förstås. Det går inte ens att jämföra, det var som en annan värld,

Dallas och Falcon Crest. Det var bättre förr

Först fallet kom i december 1982 i Sverige. Alla var livrädda för det 1983.

Det här med tv-spel märker man är en skillnad mot till exempelvis USA, där var det inte ovanligt att vuxna spelade tv spel på den tiden tillsammans med barnen eller själva

Touche

1983 då var jag 17 år ock man samlades vid lokala kiosken på vardagarna, på helgerna blev det ofta disko på ett ställe för oss som var under 18 år i centrum , man lånade LP skivor av varandra ock spelade in på kassett

Du åkte väl också Puch Dakota och hade jeansjacka med nitar?
Samt något coolt tryck på ryggen typ Venom eller Accept!

Exakt.

Just kring -83 bodde jag i Örebro.
(Jag känner mig lite skyldig annars att jag enkom gett ett Stockholmsperspektiv här i tråden, men jag har ju bara bott i Stockholm typ hela mitt liv, förutom åren -83 till -84 då jag bodde i Örebro.)

I Örebro då. Ja, även där ville jag att saker jämt skulle hända. De var lite döare i den staden dock, men är det inte mer sammanhållning med privata fester i mindre städer?
Inte en enda svartskalle på den tiden. Jag mobbades lite "som utböling och stockholmare". Frikyrkligheten kändes stark, och föreningslivet var inte så starkt.
Nä, det blev jobbigt i Örebro för min del.
På den tiden undrade jag om många småstäder höll på med mycket frikyrklighet för att de var uttråkade?

I slutet på 80-talet så blev jag samtidigt med studier på universitetet (Stockholms universitet) engagerad i kåren och jisses vilket starkt kårliv med festande varje dag i veckan typ. Köerna ringlade sig långa till Squtt (disko på fredagar) och folk gick dit på onsdagspubar och även ytterligare pubar i veckorna. Det var även pubar i andra kårhus på området. Juristerna och Gula Villan (humanisterna) osv.

Idag är det KONSTANT dött på hela universitetsområdet vid Stockhoms universitet.
ALLA dagar i veckan (jag vet det eftersom jag läst småkurser på Stockholms universitet och jag gästat biblioteket olika tidpunkter alla dagar i veckan).

Varför har kårlivet dött ut på universitetet?
Har detta med digitaliseringen att göra?