Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Nu har jag inte läst artikeln. Tror dock för att rätta dig att det faktiskt är Björn som känner Anna Björklund och hennes man.

fattar inte hur tidningsredaktörer tycker det är en bra idé med kompisar som intervjuar varandra?

Ok fair enough. Men faktum kvarstår - han kunde inte ställa tillräckligt intressanta frågor till varken Blondinbella eller Anna pga sitt förhållande med deras kollega Sandra B.

Det lustiga är att han skriver att han varit där på middag på nyår ”för några år sedan”. Det var ju förra året? Bara ett år sedan? Verkligen en väldigt platt text som kändes konstigt skriven och det säger jag inte bara för att det är Björn utan hade tyckt oavsett.

Sandra skriver i sin blogg är Anna och K är Björns kompisar. Björn skriver i sin artikel att de firade nyår ihop en gång och att han varit hennes chef.

Förstår inte varför de inte kunde välja någon annan att skriva artikeln. Sjukt onödigt att man ska intervjua vänner.

Haha att hon innan hon fick en bäbis tänkte att man bara kan lämna över den då och då, lite samma känsla på det och när hon skrev att hon inte fattat att man måste hänga med sitt barn jämt när de är väldigt små. Jag tycker det är så jävla spec att skaffa barn utan att veta så basic grejer. Då förstår jag att det blev en chock att få ett barn

Ja det är rätt anmärkningsvärt faktiskt. Inte ens en hund lämnar man ju bort på det sättet (speciellt inte om den är valp/ung). Rätt vansinnigt att tro att man kan vara ifrån sin bebis lite hursomhelst.

Är det verkligen vansinnigt? Beror väl mycket på vad för barn man får och hur tight relation man har till föräldrar och andra anhöriga? Jag har vänner som inte kan resa från sina barn som är två år ens en helg. Inte ens att barnen är ensamma med partnern. Har andra vänner som gör det titt som tätt och lämnar nån natt till far- och morföräldrar innan barnet är ett år.

Har man någorlunda bra koll på forskning kring barns utveckling, behov och beteende så lämnar man inge en ettåring en vecka. Spelar ingen roll öht hur bra relation man har med ”barnvakterna”

Nej det är jag med på. En vecka är länge utan båda föräldrarna så det kan jag hålla med om var naivt av henne. Alla utan barn har väl inte stenkoll på barnpsykologi dock. Bra hon förstår bättre nu när hon väl är förälder

Jag är mest fascinerad över det här med sömncoach. Till en ettåring. Finns det ens? Går det ens?

Känner lite att ja, vissa tultare vaknar på nätterna. Inte för att vara sådan men liksom... det är en ettåring. they do be like dat. De som sover genom hela nätterna är väl snarast de som är lite mer ovanliga. Sen fattar jag naturligtvis att det tär som fan på en med uppvak varannan timme men vad ska en sömncoach göra...?

Så förvånande är det ändå inte, jag tror man får se det i ljuset av att Sandra är först i sin familj med att bilda egen familj. Det har varit ett antal år av enbart vuxna i familjen, och det har varit jul på Sturehof, resor till St Barths och sommarhus på Cap d Antibes, ett oerhört förmöget och bekvämt liv.

Då är det nog ganska vanligt att man liksom inte fattar hur ett barn mellan 1-5 år inte riktigt passar in i sådana vanor, om man är först ut i familjen att bryta de vanorna (om man inte anlitar en barnflicka typ). Alla är inte lika förberedda på vad föräldraskapet är för något och att det liksom aldrig tar paus, även under en utekväll så finns det där i bakhuvudet och påverkar ens val i någon mening. Det tror jag inte Sandra förstod innan hon blev förälder. (Men jag har inte löst blogginlägget än)