Blinken ser sabotaget mot Nordstream 2 som en "enorm strategisk möjlighet".
https://www.youtube.com/watch?v=Q8vF70_H7WM
Victoria Nuland säger att Nordstream 2 är ett projekt som inte kommer "move forward on way or another" om Ryssland invaderar Ukraina.
https://www.youtube.com/watch?v=vZR_ekuEW50
Victoria Nuland är "nöjd (gratified)" över att Nordstream 2 förvandlats till metallskrot som ligger på havets botten.
https://www.youtube.com/watch?v=VJdbMj8fStA
Sedan har vi den grävande journalistens artikel som kom i dagarna som denna tråd handlar om, försöken till att få hela händelsen att glömmas bort genom olika sekretessbelagda utredningar bl a en svensk. Minns även hur bl a ett schweiziskt bolag blev bojkottat av USA lång innan kriget då det var delaktigt i konstruktionen av Nordstream 2.
Detta krig borde egentligen kallas för Nordstream-kriget.
Att USA ligger bakom sprängningen borde det inte råda någon tvekan om. Självklart kommer inte USA kunna erkänna detta officiellt då det är ett brott men de har kommit så nära ett erkännande man kan komma.
Den stora frågan för mig är inte vem som sprängde ledningen utan varför vissa har så jävla svårt att ta in att just USA ligger bakom. Min teori är att vissa medvetet eller undermedvetet vet att USA ligger bakom men att man resonerar enligt följande. Någon stormakt kommer ändå ta oss i röven så det kan lika gärna vara USA. Man vill ju inte ligga under exempelvis kinesiskt styre, arbeta 9 till 9, 7 dagar i veckan och få en skål ris per dag. Därför väljer man att låtsas som ingenting, förneka det uppenbara och se genom fingrarna. Detta kanske inte sker medvetet utan reflexmässigt då det är ganska tufft att erkänna att man blir och har blivit rövknullad av USA i decennier.
Varför har dessa individer så svårt att se en multipolär värld där det finns flera maktcentra i stället för den unipolära världen vi levt i sedan Sovjets kollaps? Kanske det är vi som är ute och cyklar och det är de som har rätt? Kanske man ska blunda för det uppenbara och låtsas som att allt är tvärtemot vad våra sinnen säger oss?